Werner Sombart (1863-1941) var på sin tid en av samhällsvetenskapens giganter, lika ansedd som vännen Weber. Sombart myntade bland annat termen senkapitalism och utvecklade det perspektiv Schumpeter senare gav namnet kreativ förstörelse. Han var som ung influerad av Marx och beskrevs av Engels som den enda professor som egentligen förstått Kapitalet, han rörde sig i gränslandet mellan sociologi och ekonomisk historia. Den äldre Sombart avlägsnade sig delvis från Marx och nådde i flera avseenden liknande slutsatser som Spengler. Spengler talade om preussisk socialism och Sombart om tysk, likheterna var i övrigt betydande. Den tyska socialdemokrati Sombart rörde sig i som ung utvecklades i en intressant riktning kring tiden för Första världskriget, vi har tidigare berört gestalter som Plenge, Lensch, Woltmann och Niekisch. Dessa socialdemokrater kan ses som en viktig del av rörelsen från den andra politiska teorin till den tredje, samtidigt som socialdemokratin som helhet inte tog det steget fullt ut. Ett kärnfullt uttryck för det sombartska perspektivet under det första världskriget återfinns i hans ”krigsbok” Händler und Helden, nyligen översatt till engelska som Traders and Heroes. Vi återkommer till Sombarts beskrivning av Krämare och krigare och hans reflektioner kring ”det perfida Albion”, idag kommer vi istället att fokusera på släktskapet mellan Sombart och Klages.
Sombart intresserade sig för kapitalismens historia i mäktiga verk som Der moderne Kapitalismus. Intressant i sammanhanget var kapitalismens antropologiska förutsättningar, borgaren som social och psykologisk typ. Den stod i fokus för Der Bourgeois från 1911, översatt som The quintessence of capitalism. Det är ett på många sätt fascinerande verk. Sombart noterar att kärleken till guld och skatter är gammal, men att ”greed of gold” genom en historisk process ersattes av ”love for money” i Europa. Detta lucri rabies drabbade först prästerskapet och judarna enligt Sombart, men kom att genomsyra stora delar av samhället. Lucri rabies är dock inte samma sak som kapitalism, pengar kunde man tillskansa sig genom allt från våld och magi till statliga ämbeten och bedrägerier. Men ”in process of time the love of money united with enterprise, and the capitalist spirit was the result”.
Sombart beskriver det han kallar undertakings, projekt avsedda att leda till vinst. Varje framgångsrikt sådant projekt behöver tre personligheter, även om de kan vara samlade i ett huvud, det handlar om erövraren, organisatören och handlaren. Fyra typer av projekt har varit vanliga historiskt, Sombart skildrar här krigiska projekt, feodala system, staten och kyrkan. Gradvis kunde sådana projekt fyllas av kapitalismens anda, Sombart tar här bland annat upp fribytare, jordägare och spekulanter.
Han försöker identifiera borgaren som typ. Detta är inte minst betydelsefullt då ”the spirit of enterprise and the bourgeois spirit.. when united generated the capitalist spirit”. Sombart visar likheterna mellan Leonardos farfar och Benjamin Franklin, betydande trots avståndet i tid, och skildrar de borgerliga idealen (summerade i orden ”the bourgeois spirit is composed of calculation, careful policy, reasonableness, and economy”). Han dissekerar detaljerat dessa och tar upp bland annat bokföring, tidsekonomi, ärlighet i affärer, sparsamhet och flit. Att även rika människor var sparsamma och flitiga utgjorde en psykologisk revolution. Sombart beskriver även det stora psykologiska skiftet från de tidiga kapitalisterna till de senmoderna, inte till de senares fördel.
Verkligt spännande blir Sombart när han utforskar bourgeoisiens biologiska förutsättningar. Han noterar att alla uttryck för den kapitalistiska andan är rotade i nedärvda tendenser. Det rör sig om kvaliteter som inte är särskilt vanliga, dessutom om två skilda tendenser. Sombart skriver här att ”two souls dwell in the breast of every complete bourgeois: the soul of the undertaker and the soul of the respectable middle-class man. The union of the two produces the capitalist spirit.” Entreprenören, ”the undertaker”, måste vara intelligent, klok och fantasifull. Han, eller hon, måste ha livskraft, en viss robust natur och en inte alltför känslig själ. Det är i sin skildring av ”medelklassnaturen” Sombart hamnar nära Klages. Han konstaterar att människor antingen är givande eller tagande, präglade av luxuria eller avaritia. Den ”seigneuriska” typ Sombart förknippar med äldre aristokrater har subjektiva och personliga ideal, medelklasstypen istället objektiva och materiella. ”The ancients had personal values, we middle-class folks have material ones” skriver Sombart, ”the one lives, sees, thinks; the other organizes, trains, educates.” Släktskapet med Klages biocentriska perspektiv, med dess ”kosmogoniska Eros”, blir tydligast när Sombart tar upp kontrastens erotiska aspekt.
Fascinerande är Sombarts försök att koppla kapitalismens biologiska förutsättningar till olika folk. Han finner att de europeiska folken alla har dessa förutsättningar, men inte i lika hög grad. Folken med minst anlag för kapitalismens anda var de keltiska och vissa germanska (som goterna). Folken med bäst anlag delar Sombart in i heroiska folk och handlarfolk (jämför Krämare och krigare). Heroiska var bland annat romarna och flera germanska stammar. Handlare var bland annat florentinare, judar, friser och skottar (inte de mer keltiskt präglade högländarna). Sombart för tankarna till det biokulturella perspektivet i den nya högern när han utvecklar hur urval över generationerna kunnat påverka mängden ”kapitalistiska gener” i olika grupper. I likhet med Klages misstänker han att ”first the non-capitalist elements were eliminated”, i flera samhällen försvann även de mer heroiska skikten över tid. Att vissa personlighetstyper missgynnas av vissa samhällsformer torde inte vara en alldeles osannolik hypotes, många har noterat att både patiska typer och vissa former av original sorteras bort i vår tids ”senkapitalism”.
Sammantaget är Der Bourgeois ett fascinerande verk. Sombart tar upp allt från den moderna staten som ett barn av de italienska 1400-talstyrannerna (jämför Burckhardt) till kopplingen mellan kapitalism och religiösa nonkonformister och religioner överlag (Sombarts analys av den judiska rollen i kapitalismens historia torde vara en av hans mest kontroversiella teorier idag). Han tar upp den centrala roll migranter hade i utvecklingen av kapitalismens anda, ”nor is the newcomer moved by sentiment, his environment means nothing to him”. Sombarts analys av kapitalismens nedgång utgår från dess karaktär av syntes mellan heroiska drag, handlardrag och medelklassdrag. Över tid har det heroiska inslaget minskat, ”the spirit of enterprise (and with it naturally the capitalist spirit) dies when men sink into the comfortable ease of a life dependent on dividends”. Till detta kommer det växande byråkratiska inslaget och det minskande barnafödandet. I likhet med Schumpeter misstänker Sombart att kapitalismen lever farligt, och att det beror på en byråkratiserad och förslappad borgerlighet som mist sina heroiska drag. Oavsett hur man bedömer den historiska kapitalismen är han en värdefull bekantskap.
Om skribenten: Joakim Andersen
