De flesta torde känna till att Marx hade tre betydande inspirationskällor. Förenklat Hegel, Ricardo och Fourier, alltså tysk filosofi, klassisk politisk ekonomi och tidig socialism. Mindre känd är den fjärde inspirationskällan, antropologer som Lewis Morgan. Vi har berört den äldre Marx etnologiska anteckningsböcker tidigare. Ett värdefullt, och i vår tid högst relevant, inslag i dessa böcker rör fuidhiren. Dialektiskt analyserade Marx där hur en samhällelig totalitet, ett produktionssätt, underminerades genom att en ny form av relation rent fysiskt placerades i den.
Det torde vara känt att Marx beskrev hur import av arbetare användes för att bryta strejker och sänka löner, liksom hur Engels beskrev hur en arbetarklass bestående av flera nationer var svårare att organisera. Engels förutsåg bara delvis massinvandringen till Västerlandet, han trodde felaktigt att den skulle komma från ett urfattigt Kina men att dess följder skulle bli revolutionära. I ett brev från 1892 beskrev han ”a flooding of America, Asia and Europe by the hated Chinaman, a competition for work with the American, Australian and European workman on the basis of the Chinese standard of life, the lowest of all – and if the system of production has not been changed in Europe before that time, it will have to be changed then.” Det finns flera insikter i de skäggiga herrarnas resonemang, till nytta för vänsternationalister och till skam för dagens ”vänster”, men det är inte den tråden vi här kommer följa. Immigranten som används i en pågående klasskamp är inte en fuidhir, annat än möjligen delvis.
Slaveriet som trojansk häst
Marx tankar om slaveriets historiska roll ligger närmare den logik vi ämnar identifiera (de påminner för övrigt starkt om Dugins etnosociologiska resonemang på samma tema). I de etnologiska anteckningsböckerna beskrev han hur slavens närvaro likt ett socio-politiskt vulnus bröt ner en äldre samhällsmodell. Det gemensamma hushållet ersattes av andra former, bland dem den hebreiska patriarkala familjen och den besläktade latinska. På Marx milt sagt snåriga anglo-tyska uttrycks hur ”wahrscheinlich family “sheltered” itself in a communal household (wie Südslaven) composed of related families. When slavery became an institution, these households would gradually disappear. [In fact die monogamische family unterstellt, um selbständig isolated existence zu können, überall a domestic class, die ursprünglich überall direct slaves].. Out of it (slavery) came the patriarchal family of the Hebrew type u. the similar family der Latin tribes under paternal power.” Jag har närt fröna till ett helt nytt produktionssätt vid min barm, frestas man utbrista under läsningen, för det är vad som beskrivs. Slaveriet från början ett undantag i en ordning baserad på demokratiska principer, men gradvis något som kunde drabba vem som helst. Marx beskrev hur under Solons tid ”ein Theil der Athener in Sklaverei gefallen, durch Verschuldung, d. Person d. Schuldners being liable to enslavement in default of payment; andre had mortgaged their lands u. were unable to remove the encumbrances”. Alternativet som Marx antydde, enligt gensens äldre logik, hade varit att adoptera de besegrade, ”adoption not only conferred gentile rights, sondern auch d. nationality of the tribe.” Eller för den delen att varken adoptera eller förslava dem utan inordna dem i ett imperium av mer klassiskt indo-europeiskt snitt istället.
Intressant i sammanhanget, särskilt i dessa dagar då tiggandet normaliserar existensen av extrema skillnader i levnadsvillkor, är Marx tankar om slaveriets ideologiskt nedbrytande effekt. Han skrev här att ”slavery, by permanently degrading a portion of the people, tended to establish contrasts of condition unknown in the previous ethnical periods; dazu, with property and official position – schuf sentiment of aristocracy, antagonistisch den democratical principles fostered by the gentes.” En hårddragen tolkning av Marx är här för övrigt att de etniska perioderna är de demokratiska perioderna. Men åter till ämnet.
“He brings in Fuidhirs to increase his wealth”
Marx skrifter om Irland hör till hans mer givande avseende dialektiken mellan klass och nation. Styckena i anteckningsböckerna är härvidlag inget undantag. Han beskrev i dem hur stammen ägde mark gemensamt, men hur social oro och krig, ”Danish piracies, intestine feuds, Anglo-Norman attempts at conquest, the existence of the Pale, u. the policy directed from the Pale of playing off against one another the Chiefs beyond its borders”, ledde till att vissa stammar bröts sönder. Till detta kom fredlösa och ”men who had broken the original tribal bond which gave them a place in the community”. Resultatet var att det fanns en betydande grupp av fuidhirer, ”aus Brehon law sichtbar, dass diese Klasse zahlreich.”
Fuidhirerna som klass blir intressanta genom Marx koppling av dem till hövdingarnas intressen. Hövdingarna placerade dem på den gemensamma marken, ”auf dem “waste” – common tribeland not occupied”. Detta ökade både hövdingens auktoritet och hans inkomst, ”it is the part des territory worüber d. authority des Chief tends steadily to increase”. Maktbalansen försköts, nya ”contrasts of conditions” normaliserades, och detta genom att stammens gemensamma allmänning togs från den. Den som så önskar kan jämföra med hur ”allmänningen” i form av välfärdsstaten idag används för att försörja postmoderna ”fuidhirer”, ibland beskrivna som ”röstboskap” använda för att förskjuta maktbalansen mellan folk och elit.
Av central betydelse här är att fuidhirens lojalitet låg hos hövdingen, inte hos stammen. Marx skrev att ”the outlaws and “broken” men from other tribes who come to him for protection … are only connected with their new tribe by their dependence on its chief, and through the responsibility which he incurs for them.” Fuidhiren exklusivt beroende av hövdingen, bara genom hövdingen knuten till stammen, ”D. Fuidhir tenant exclusively dependent of the Chief u. nur dch letzteren connected mit d. Tribe.” Stammens intressen skadades genom förlusten av mark, ”D. interests really injured were those of the tribe… which suffered as a body by the curtailment of the waste land available for pasture”.
Det är en tidlös logik Marx här beskriver, han jämförde den också med hur zemindarerna i indiska Orissa använde sig av liknande metoder för att förskjuta maktbalansen och tjäna mer, ”vgl. Hunter’s “Orissa” wo shown wie d. “hereditary peasantry” of Orissa beschädigt dch d. broken “migratory husbandmen” etc.” Fuidhirlogiken har alltså en ekonomisk aspekt, men i lika hög grad en politisk och en kulturell/ideologisk. Marx beskrev avseende Orissa hur ”die immigrated cultivators at the disposal of the Zeminders make greatly rise for d. ancient tenantry the standard of rent u. d. exactions d. landlords”.
Postmodern fuidhirlogik
Marx resonemang om dialektiken mellan folk/stam, medborgare och klass är givande, bland annat tillämpade han det på Aten där ”der unattached class – exclusive of slaves – had become large ; diese class of persons a growing element of dangerous discontent”. Att ge dem medborgarskap var inte nog, de saknade fortfarande gensens djupare band. Liknande spel äger idag rum mellan nation, invandring och medborgarskap, där det abstrakta medborgarskapet inte medför egentligt medlemskap i nationen et cetera. I någon mån för fuidhirlogiken också tankarna till Marx resonemang i Tyska ideologin om de livegnas flykt till städerna under medeltiden och hur det omfattande vagabondaget absorberades av manufakturen. Även den tidiga proletären kan delvis betraktas som en fuidhirgestalt i den medeltida staden. Men endast delvis.
Mer intressant är fuidhirlogiken som nyckel för att förstå kopplingen mellan elit och migration i vår tid, Marx måste då kompletteras med Sam Francis beskrivning av den manageriella revolution som följde på den borgerliga eran istället för proletariatets diktatur. Detta är för övrigt logiskt, i Marx och Engels beskrivning av klasskampen ledde den aldrig tidigare till att en underordnad klass grep makten så Francis ligger här mer i linje med deras modell än de själva. Kapitalets logik är inte borta i det manageriella produktionssättet (jämför Hegels Aufhebung), så det finns fortfarande kapitalintressen som stödjer invandringen för att ”sänka löner och bryta strejker”. Men det avgörande intresset tycks vara managerelitens, invandringen leder till att en äldre demokratisk modell bryts ner genom en ny logik. Rättigheterna knutna till nationen och medborgarskapet nedmonteras genom närvaron av individer som inte tillhör nationen och genom att medborgarskapet utdelas utan motkrav.
Man kan här parafrasera Marx och konstatera att ”the manager elite brings in migrants to increase their wealth”, ”D. Fuidhir migrant exclusively dependent of the manager elite u. nur dch letzteren connected mit d. nation”, och ”D. interests really injured were those of the nation… which suffered as a body by the curtailment of the welfare and taxes available”. Även idag handlar det i hög grad om ”outlaws and broken men”. Skämt åsido, logiken är snarlik även om de specifika formerna skiljer sig åt eftersom det hela äger rum i ett annat produktionssätt. Migrationen gynnar snarare en klass än en hövding, den ”allmänning” som ges bort är välfärd och skatter snarare än gränsmarker, och återbetalningen sker bland annat i form av röster. Intressant är att beakta vilken social och politisk logik dagens fuidhirer för in i det som var folkhemmet, en logik som sedan kommer att generaliseras och påverka även nationen. Man kan här exempelvis identifiera klientelism snarare än demokrati, teorierna om transferiatet fångar också vissa aspekter av det. Målet var i varje fall aldrig att invandrarna skulle bli svenskar, utan snarare att svenskarna skulle bli invandrare. Utan ett eget land och i beroendeställning till managereliten.
Sammantaget finner vi alltså en potentiellt fruktbar tråd hos Marx avseende fuidhirlogiken, en logik mig veterligen inga marxister uppmärksammat trots att den är lika användbar i den postmoderna manageriella ordningen som ”invandrare sänker löner”-argumentet. Fuidhiren är embryot till en ny, ofri ordning som genom en främling placeras i den gamla ordningen och sedan likt en mask i ett äpple gnager sönder den. Marx återkom till tankemodellen i flera sammanhang och den belyser en aspekt av det som idag äger rum.
Om skribenten: Joakim Andersen
