Flashback och Aftonbladet – några kommentarer

Aktuellt, Åsiktskorridoren, Debatt, PK, Samhälle


Aftonbladets kampanj mot nätforumet Flashbacks medlemmar, och rätten till anonymitet på internet, går vidare. Igår tog vi upp att detta är ett angrepp mot viktiga grunder för vårt samhälle, och att alla anständiga människor har en skyldighet att tala klarspråk om vad som pågår. Vi nämnde då inte minst det vi kallade ”den tänkande borgerligheten” runt tidskriften Neo.

Idag kan man summera några av reaktionerna på Aftonbladets agerande. I det stora hela har det varit ganska tyst, vilket bekräftar ett mer allmänt intryck vad gäller ”den tänkande borgerlighetens” kvantitet. Men det finns intressanta reaktioner.

Twitter

Kan vi prata om det här med att Aftonbladet lajvar Gestapo?
– Rick Falkvinge retweetar en relevant kommentar

Jag ser egentligen twitter som ett civilisationsfientligt medium, på grund av det korta, SMS-liknande formatet. Men många twittrare har fört fram relevant kritik av det Aftonbladet håller på med.

Magnus Betnér har på twitter drivit med ”avslöjandenas” nyhetsvärde, med orden ”Det finns läkare som säger rasism när de tror de är anonyma. I morgon en advokat och en rörmokare. No shit Sherlock. Köper två lösnummer.” Egentligen säger det allt, men vi fortsätter med vettiga kommentarer.

Isobel Hadley-Kamptz är inne på samma spår, och frågar sig i ett tweet om media ska granska medborgarna snarare än makten:

ja, folk är vidriga och skriver vidriga saker på t ex Flashback, men bortsett från SD-juristen så ”avslöjar” AB nu helt vanliga människor

Andreas Ericsson, VD och redaktionschef på Neo, har också i flera tweets kritiserat och ifrågasatt Aftonbladets agerande. Han drar också en potentiellt positiv slutsats:

en positiv grej: ab:s researchgruppsgrej verkar väcka betydligt mer diskussion den här gången. kanske börjar sansen infinna sig.

De återkommande teman vi kan identifiera är tre. Det rör alltså dels angreppet på anonymitet, för många liktydigt med ett angrepp på internet, dels det bristande nyhetsvärdet i att ”avslöja” vanliga människor, dels det faktum att Researchgruppen är en grupp med starka kopplingar till dömda våldsbrottslingar och att de knappast kunnat få tag i Flashbacks databas utan att brott begåtts. Den faktor som däremot lyst med sin frånvaro är den aspekt av nymoralism som ligger bakom Aftonbladets agerande. Det är inte bra att skriva elaka saker på internet, men är det egentligen så hemskt att man ska förlora arbetet för det? Hade vi dessutom inte avskaffat skamstraffen i Sverige?

Så ställer André Frisk, Webb- och IT-ansvarig på @timbro, den relevanta frågan:

Undrar om @Aftonbladet tycker det är okej med inbrott för att ta reda på om människor gör rasistiska uttalanden eller ej?

Intressant är även David Lindéns identifierande av den dubbelmoral som är genomgående i hela debatten om ”näthat”. Man tar enbart upp näthat ”från höger”, trots att det finns många exempel även på ”näthat från vänster” och ”från etablissemanget”. Ett exempel på detta, som Lindén tar upp, är att ”Kakan” Hermansson framställs som ett offer för näthat men att det inte berörs hur hon själv ”näthatat” mot poliser och deras anhöriga:

Kakan var den som nylanserade hashtaggen #acb o tyckte det tjatades för mycket om Malexander

Tidningar och ledare

”De outar ju bara de taskiga typerna”. Förstår inte folk att vilka som är ”de taskiga” enbart bestäms av nyhetsvärde?
Charlotta Johansson

Vi har också sett några, mer försiktiga, försök att problematisera Aftonbladets agerande i etablerad media. Erik Helmerson på Dagens Nyheter reagerar på att ”Researchgruppen har inte kommenterat på annat sätt än ­genom att med fnissig arrogans meddela ungefär att den som är oskyldig inte har något att frukta.” Men huvudintrycket av hans kommentar är ändå att Aftonbladet hittills inte gjort fel.

Björn Barr på Expressen reagerar på att Aftonbladet är så selektiva i sin presentation av Flashback:

Men Aftonbladet drar på så mycket att nyanserna helt försvinner. ”Här flödar hat, hot och rasism”, lyder rubriken på ett av uppslagen. Ja, men här flödar också pelargontips, schackdiskussioner och omröstningar om vilken senap som egentligen är bäst.

En betydligt mer kraftfull kommentar levererar Joakim Tholén på Västerviks Tidningen. Han är tydlig med att för att Aftonbladet ska få tillgång till Flashbacks databas måste ett brott ha begåtts. Han är lika tydlig med att media inte ska axla rollen som en privat domstol, dessutom en domstol som inte erbjuder de anklagade möjlighet att försvara sig. Detta beskriver han i klarspråk, det är ett ”journalistiskt barbari”.

Även Lars Anders Johansson, kulturansvarig vid Timbro, talar klarspråk i en läsvärd artikel i Dagens Samhälle. Johansson tar upp allt från att Aftonbladet valt att samarbeta med ”en samling politiska aktivister på den yttersta vänsterkanten varav flera är dömda för politiskt motiverade våldsbrott, något som gruppen alltjämt skryter med på sitt officiella Twitterkonto” till att Aftonbladets ”granskning” av näthatet är synnerligen selektiv. Ihop med Tholéns artikel är det den bästa texten för den som vill informera människor i sin omgivning om vad Aftonbladet och Aschberg egentligen håller på med.

Alexander Bard

If @oisincantwell really is into history, he should check Goliath and Gestapo. Right now #Aftonbladet behaves like both of them.
– Bard

En person vars kommentarer förtjänar en egen underrubrik är Alexander Bard. Jag är egentligen ingen vän av Bards hårda tonläge, men här är det på sin plats. Intressant är även hans angrepp på politiskt korrekta teman. Så identifierar han Feministiskt Initiativ som fascister på grund av deras vilja att använda staten för att detaljkontrollera människors liv, så hånar han de människor vilka anser att kritik av en religion skulle vara en form av ”rasism”.

Bard har också angripit det han kallar ”rasister”, och menat att ökad invandring är det som biter på dem. Detta är en högst tveksam hypotes, och något av ett angrepp på själva idén om en folkvilja. Aftonbladets övertramp har nu delvis fått honom att rycka ut till försvar av sådana ”rasisters” grundläggande rättigheter på internet, vilket länder honom till heder och delvis får honom att framstå som en sentida, arg, Voltaire.

Bard har jämfört Aftonbladet med Gestapo, kallat svenska journalister ”a bunch of lynch mob whores”, och dessutom konstaterat att:

When somebody takes the law into their own hands and claims to ”clean up society” for us, we sense the smell of fascism. Check #Aftonbladet.

Han har inte bara frontalangripit medias ”lynch mob whores” på twitter, utan även utvecklat sina resonemang i en intervju på Resumé.

Vi hittar Bards twitter här:
Bardissimo

Sammantaget har Aftonbladets agerande alltså främst bemötts med generad tystnad även i medialt etablissemang, samtidigt som man också kan hitta flera viktiga uttryck för kritik.

En viktig fråga berörs däremot inte, nämligen relationen mellan politisk korrekthet och hyckleri. Vi reagerar idag på att människor som under en del av dagen hyllat mångkultur och invandring, senare under dagen spytt sin galla över fenomenen på Flashback. Frågan är dock om det är så märkligt, när ”debatten” i Sverige blivit så inskränkt. Hyckleriet och hatet är en logisk följd av detta. Här finns samtidigt en logik man bör ta på allvar. När den offentliga dialogen ströps, blev resultatet en undervegetation av ”näthat” på anonyma forum. Vad blir resultatet när även möjligheten till anonyma forum stryps?