En möjlig definition av stammen är den grupp människor man hjälper att föda och att försvara. Ett samhälle som förvägrar sina medlemmar möjligheten att osjälviskt handla på det viset är ingen gemenskap. Så resonerar Sebastian Junger i Tribe, en givande betraktelse av den moderna världen med stamsamhällets tidlösa perspektiv som utgångspunkt.
Junger är journalist, bland annat har han intresserat sig för farliga yrken, krig och manlighet. I Tribe använder han sig av antropologins rön för att se det moderna samhället utifrån, och skriver på så vis in sig i en lång rad radikala antropologers projekt (jämför Tacitus, Papalagi och Lewis Morgan). I jämförelse med ”primitiva” folk visar sig det moderna samhället ha uppnått en imponerande materiell standard, men det har skett till ett kännbart pris. Junger talar här om autonomi, kompetens och gemenskap som djupt mänskliga behov, behov som idag hamnar på undantag. Han noterar att ”det moderna samhället sätter allt mindre värde på gemenskapen, och desto mer på auktoriteten.. när den ena av dessa vinner i betydelse, tenderar den andra att förlora.”
En följd av gemenskapens förlorade betydelse är ökningen av mental ohälsa. Antropologer som undersökt så kallat primitiva kulturer har funnit mycket få exempel på självmord orsakade av depression. I vårt samhälle är depression istället en folksjukdom, snarare att betrakta som ett strukturellt problem. Junger beskriver hur självmord, ohälsa och brott paradoxalt nog minskar under krig och katastrofer. Under det första halvåret efter 11 septemberattackerna sjönk exempelvis självmorden i New York med 20% och morden med 40%, något som inte är unikt. En följd av detta var att terrorbombningarna av både brittiska och tyska städer under Andra världskriget motverkade ett militärt syfte, invånarna i de drabbade städerna blev mer motiverade och mer produktiva.
Förlusten av gemenskapen börjar tidigt, Junger beskriver hur globalt och historiskt ovanligt det är att små barn sover ensamma. Det är något som hör den moderna världen till, i synnerhet bland välutbildade föräldrar. Bland jägare och samlare bärs spädbarnen 90% av tiden av sina mödrar, på 1970-talet hade mödrar hudkontakt med sina barn 16% av tiden (Junger nämner här hur mjukisdjur övertagit en del av moderns roll). Även många vuxna sover ensamma, något han påmindes om när han var på plats under kriget i Afghanistan, omgiven av snarkande krigare.
Förlusten av gemenskapen är historiskt, psykologiskt och samhälleligt betydande, Jungers beskrivning av den är värdefull. Lika betydelsefulla är krigarens svårigheter i den moderna världen, bland annat uttryckt genom oförmågan att återinlemma krigsveteraner i samhället. Junger tar här upp PTSD, post-traumatisk stress, bland annat hur det drabbar samhällen och individer olika hårt. Israel visar sig ha en lägre andel PTSD bland sina soldater än många andra länder, enligt Junger på grund av landets karaktär av krigförande stamsamhälle. Risken för PTSD ökar också för soldater som utsatts för övergrepp under barndomen. Det moderna samhället, inte minst USA, visar sig också sakna ritualer för att återinlemma sina krigare efter deras tjänstgöring. Indianer är överrepresenterade i den amerikanska militären på grund av många stammars krigartraditioner, dessa har i modern tid återknutit till religiösa ritualer just för återkomsten till den fredliga världen. Inte sällan ritualer öppna även för andra veteraner. Överhuvudtaget är de amerikanska indianerna en betydande inspirationskälla för Junger (han diskuterar valet av term men eftersom hans indianska kontakt föredrar ”american indian” använder han sig av den). Bland annat får vi veta att tusentals vita historiskt valde att ansluta sig till indianstammar, inte sällan för att deras samhälle och livsform framstod som överlägsna den moderna värden. Ett tema vi känner igen från James Lafond, som lyft fram vissa av dessa ”vita indianers” mer medvetna kamp mot civilisationen.
Kontrasten mellan livet i fält, präglat av stamliknande gemenskap och lojalitet, och livet i ett atomiserat och polariserat samhälle, blir för Junger en central faktor bakom många veteraners svårigheter att återvända till ett fredligt liv. Gemenskap och lojalitet är där bristvaror, samtidigt som politikerna anklagar varandra för brott som i en stam är lika med förräderi. Junger menar att både konservativa och liberaler företräder evolutionärt legitima värden. De konservativa vänder sig mot sabotörer och fripassagerare, givet de mångmiljardbelopp bidrags- och försäkringsfusk kostar varje år är det en nödvändig position för en stam. Liberalerna företräder omtanke om de svaga och de sjuka, också det en nödvändig position för en stam. Junger återkommer till finanskrisen och de skador den orsakade både i form av arbetslöshet och självmord, han menar att sådant beteende och sådana privilegier som ledde fram till den inte skulle tolereras i en stam.
Sammantaget är det en spännande betraktelse av det moderna samhället Junger levererar, en påminnelse om att det inte är övermåttan rikt på gemenskap, lojalitet, ritualer eller mening. Det finns inga mandomsprov för unga män, det finns heller inte den organisering av politiken för perioder av fred respektive krig/existentiellt hot som bland annat irokeserna hade (jämför indo-europeisk indelning Mithotyn respektive Oden med de irokesiska sachem respektive befälhavare). Vi betraktar inte vårt samhälle som en stam utan som en ansamling av individer, något som är förenat med både existentiella/psykologiska och politiska/historiska kostnader. Junger har ibland en viss samtidsbunden tendens, men hans perspektiv kan användas för att undersöka inte bara kleptokratiska och polariserande eliter utifrån ett tribalt perspektiv utan även sådant som feminisering och invandringspolitik.
En fråga som inte berörs nämnvärt är annars kopplingen mellan historiska och institutionella faktorer och förlusten av stam och gemenskap. Är det exempelvis möjligt att återupprätta stamliknande gemenskap och värden i ett modernt massamhälle eller kommer välstånd och bekvämlighet oundvikligen att leda till atomisering och placering av unga och gamla i statliga institutioner? Är i så fall mindre gemenskaper mer realistiska? Oavsett svaren på sådana frågor är Jungers lilla bok läsvärd, den får läsaren att betrakta det moderna samhällets ”självklarheter” med stammens och krigarens ögon. Många inslag visar sig då vara varken självklara eller sunda, irokeser och !Kung framstår dessutom som bärare av betydande visdom. Något de delar med våra egna förfäder.
Om skribenten: Joakim Andersen
