Liberaler av allsköns schatteringar är på sociala medier förtjusta i att blockera andra. Det äger dessutom rum med en sådan blandning av triumferande och aggressiva åtbörder att man börjar misstänka att det avslöjar något om deras psyken. För det första kan man ana solipsistiska tendenser, ”det jag inte ser finns inte”. En sådan analys bekräftas av att dessa människor hanterar samhällsproblem som sexualbrottslighet och jihadism på liknande sätt. De söker sig till medier som inte pratar om dem och därför finns problemen inte. För det andra avslöjar det totalitära tendenser. Dessa människor är inte förmögna att uppfatta resonemanget bakom debatt och yttrandefrihet, de förstår varken att fri debatt kan lyfta viktiga fakta eller att alternativet är inbördeskrig. Deras kaotiska känsloliv står i vägen för sådana insikter.

Men beteendet sätter också fingret på frågan om internet och anonymiteten. När internet ännu var ungt var det ett typexempel på det den mexikansk-amerikanske filosofen Manuel DeLanda kallar en marknad. Marknaden är en självorganiserande sfär där ”köpare” och ”säljare” möts. Intressant är att DeLanda inte sätter likhetstecken mellan marknad och kapitalism, tvärtom. Han har rentav sagt att ”if capitalism has always relied on non-competitive practices, if the prices for its commodities have never been objectively set by demand/supply dynamics, but imposed from above by powerful economic decision-makers, then capitalism and the market have always been different entities. To use a term introduced by Braudel, capitalism has always been an ”antimarket”.” Det unga internet var en marknad, en självorganiserande och bitvis anarkisk sfär. Man kunde stöta på synnerligen märkliga företeelser, bitvis stötande, bitvis givande. Det var inte en trygg plats för de ovan nämnda liberala solipsisterna, de kunde när som helst konfronteras med alternativa åsikter och uppföranden.

DeLanda varnade tidigt för att internet kunde tas över av mäktiga grupper, både stater och företag, och bli en ”anti-marknad”. För att citera en tidig intervju, ”we are at a threshold now where anti-market forces are about to enter big-time into the Internet.” Med Facebooks censur, bankernas angrepp på oliktänkande, statliga lagar om ”hets mot folkgrupp” och så vidare är vi där nu. Det anarkiska internet hotar att ersättas av ett hårt styrt internet, tveksamt om det ens förtjänar förledet inter. En aspekt av detta är anonymiteten. Liberaler är ofta särskilt triumfatoriska när de blockerar ”anonyma konton”, som om anonymiteten i sig är suspekt. Men den som minns det unga internet vet att ano- och pseudonymiteten då var utbredd. Det kunde finnas många orsaker bakom detta, en av dem att innehållet var viktigare än personen. Den inställningen lever kvar på forum som Flashback och 4chan, det är fullt möjligt att den bidragit till deras relevans och aspekt av kreativa och kollektiva jättehjärnor.

Anonymitet kan vara infantil, men man kan också ana en degeneration i processen mot ”namn, bild och hemadress”. Det är ett steg bort från den objektivitet Evola företrädde, mot den narcissism Lasch beskrev. Pseudonymen Bronze Age Pervert har i en intressant serie tweets fört fram ståndpunkten att ”internetanonymitet är viktigare än internetyttrandefrihet”. BAP menar att om vi inte kan skriva anonymt kommer de facto yrkesförbud göra att många slutar skriva vad de faktiskt tycker. Det finns i grunden tungt vägande skäl att inte vara anonym, idéer som bara förs fram anonymt kommer inte tas på allvar i längden. Ett minimikrav kan vara att man under eget namn åtminstone för fram försiktig kritik av sakernas tillstånd och under pseudonym mer ärligt menad kritik. Men BAP:s analys av de liberala angreppen på anonymiteten är samtidigt träffsäker. De vill avskaffa anonymiteten för att tysta sina kritiker, en bieffekt dessa trista själar gärna accepterar är att vi får ett tristare internet.

Sammantaget finner vi alltså att liberaler som hånfullt blockerar ”anonyma konton med mindre än 10 följare” varken förstått det sanna internet, DeLanda eller yttrandefrihetens värde. De är ömkansvärda men farliga.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.