Den polske skulptören Stanislaw Szukalski (1893-1987) har de senaste åren väckt ett växande intresse. Efter att han i princip varit bortglömd har både hans konst och originella världsbild blivit föremål för böcker, dokumentärer och hemsidor. För den som delar intresset för Szukalski kan det vara en givande upplevelse att läsa honom i original, istället för att bara läsa om honom. En fascinerande text är då Anthro-Political Motivations på hemsidan Zermatism. Szukalski utvecklade där den teori han sannolikt är mest känd för, nämligen en alternativ historia och antropologi där vissa människor antas härstamma från tidelag med apor och yetis.
Szukalskis världsbild utgick i osedvanligt hög grad från blicken. Med blicken urskilde han samband andra inte ser, samband som ibland inte motsvaras av historiska sammanhang. Men som en blickens filosof är han ändå en intressant bekantskap. Både hans teori om yetinsyn och hans teori om hur världen återbefolkades från Påskön efter syndafloden utgick från långa studier av just bilder i konst- och religionshistoriska böcker. Szukalski upptäckte likheter mellan apor, vissa mytologiska väsen, och vissa människor han såg som drivna av ressentiment och djuriska begär. Med utgångspunkt i detta, och de tragedier som drabbat mänskligheten under tidigt 1900-tal, utvecklade han en originell teori. ”Due to our ignorance of our bastardly past, our inbreeding with the apes, we carry the Burden of History, which actually is the struggle between Humans and aHumans,” kan hans teori sammanfattas. Han tolkade grekiska myter och bilder, och menade att stora apor ständigt lurpassat för att våldta människor. Resultatet var enligt Szukalski ”all the wartnosed Greek philosophers, the pot-bellied, waddling pygmoids.” Han kallade denna grupp yetinsyn, efter den tibetanska yetin. De kunde kännas igen på ”the long torso, the short upper arm and subsequent long elbow-pelvic interspace, the enormous belly, the wart-nose, and very likely a tail.” Kläderna förhindrar många av oss från att se detta, men för den konstnärligt skolade Szukalski var det lättare.
Szukalski menade att ”de vandrar bland oss”, att folkmord orsakats av politiker och ideologer som egentligen var apättade yetinsyn. ”It is these hateful, deadly and fiendishly exterminatory descendants of the Yeti that, on having been thoroughly admixed with the Humans, think up all the ideological Isms that create subversion, treason, revolutions, wars, and the eventual downfall of all Civilization and Culture.” Bland de skadliga yetinsyn finner vi enligt Szukalski bland annat Nero, Sokrates, Schopenhauer, Lenin, Machiavelli, Marx, Mao, Bakunin och Churchill. Han utvecklade en originell psykologisk teori för att förklara deras hat mot människor, de är nämligen så fula att de inte får uppleva kärlek. De borde därför förbjudas karriärer inom politik och militär, och uppmuntras till konst och kultur där de kan vinna uppskattning och på så vis bli människornas vänner och välgörare.
Idéhistoriskt är det intressant att notera de starka likheterna med den teori om arvet från Simia vi finner hos Lanz von Liebenfels och Strindberg. Szukalski påminde här mer om Strindberg än von Liebenfels, eftersom han menade att yetinsin kan återfinnas i alla nationer. Szukalskis teori för också tankarna till den polske psykologen Andrzej Lobaczewski och hans teori om patokratin. Oavsett vilket är Szukalskis ”antropolitiska” teori ett stycke fascinerande, och bitvis stötande, stycke kuriosa. Man kan också tänka sig att den kan inspirera en och annan författare, yetinsyn eller inte.
Om skribenten: Joakim Andersen
