Bland J.R.R. Tolkiens inspirationskällor finner vi både det finska språket och den finska mytologin. I synnerhet alvspråket quenya påminner om vårt östliga grannspråk, brödrafolkets språk som Tolkien upplevde på samma gång vackert och svårt att lära sig. Kalevala var en inspirationskälla för honom, han slogs av berättelsernas kraft och av att de var en ”mytologi för Finland”. Själv ville han med Silmarillion skapa en mytologi för England. Ett av Tolkiens tidiga skönlitterära verk är en tolkning av Kullervocykeln från Kalevala, det är en mörk och tragisk berättelse men samtidigt kraftfull och mytisk. Den har nyligen publicerats av tolkienkännaren Verlyn Flieger i en antologi som även innehåller en text av Tolkien om Kalevala och en initierad essä av Flieger om Tolkien, Kalevala och Kullervo. Boken innehåller också många noter, om finska ord och annat.

Berättelsen om Kullervo kan ha tilltalat den unge Tolkien inte minst då han kände igen sig i den tragiske hjälten. De var båda föräldralösa, i sina anteckningar för Kullervo skrev Tolkien det korta men hjärtskärande ”I was small and lost my mother”. Kullervo levde under den tid då magin ännu var ny, då gudarna rörde sig bland människorna. Han var sonson till en svan, hans far Kalervo dödades av sin onde och trolldomskunnige bror Untamo. Kullervo växte sedan upp som Untamos träl, ensam och illa behandlad. Tolkien förde in en del nya element i sin tolkning. Kullervo fick här en gedigen psykologisk bakgrund, han är ensam och illa behandlad och som följd av detta vresig, egen och dyster. Hans syster Wanona gavs också en större plats under hans barndom i Tolkiens tolkning. Tolkien lät honom ärva faderns svarta hund Mauri eller Musti, en magikunnig skepnadsskiftare som vakade över honom och lärde honom trolldom. Den utstötte Kullervo lärde känna vargar och talade med Uru björnen. Tolkiens Kullervo var också svartmuskig, till skillnad från Kalevalas blonde hjälte.

Alltför mycket ska inte avslöjas om Kullervos dystra öde, men det för tankarna till Shakespeare, Amlethus och grekiska tragedier. Det är en mänskligt övertygande och stark berättelse om blodshämnd, barnmisshandel, ensamhet och svek, men också en mytisk berättelse om trolldom, krig och vildmarker. Sammantaget gör det den tidlös och kraftfull, så även i Tolkiens tolkning. Den har en hednisk atmosfär som är starkare än i hans senare verk, samtidigt är miljön tydligt finsk. Här finns inga storstäder eller stater, Kullervo rör sig bland patriarker med hushåll i en vidsträckt natur där gudar och rovdjur ännu lever.

Intressant är hur Tolkien förde vidare och utvecklade inslag från Kullervo i senare verk. Hjälparen Musti mer än anas i hunden Huan, och Turin Turambar har som tragisk hjälte mycket gemensamt med Kullervo. För vänner av Tolkien är det alltså en givande bok, Fliegers kunniga inblick i bakgrund och sammanhang är en extra bonus. Är man mindre bekant med Tolkien bör man däremot läsa någon annan av hans böcker först, förslagsvis Härskarringen.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.