En turbulent tid väntar, en tid då proverbiala ”hårda män” kommer behövas. I neoreaktionära kretsar talas det ofta om att vi bör förbereda oss att ”become worthy”, bli värdiga att axla de ledarroller som kommer krävas när dagens historiska formation är uttömd. Det är ett viktigt perspektiv, för den som ägnar dagarna åt att titta på TV och sedan kommentera dagsaktuella händelser på internet är det något av ett paradigmskifte. En givande litterär bekantskap för den som vill bli värdig, eller i varje fall värdigare, är boken Sanity av pseudonyme författaren Neovictorian X.

Handlingen utspelar sig i princip i vår tid, en period då politisk korrekthet tar ett alltmer kvävande grepp om samhället samtidigt som terrorism och korruption breder ut sig. Fokuserar man enbart på politiken är det lätt att missa den antropologiska kris som samtidigt fördjupas. Vi lever inte liv värdiga människor, tvärtom lever vi liv vi egentligen inte är anpassade för. Varken ”arbetet”, ”staden” eller ”TV:n” är egentligen särskilt lämpliga fenomen för människor. Följden är något som i Sanity ges namnet avhumanisering, av både samhälle och människor. Processen beskrivs träffsäkert i boken.

Alltför mycket kan inte sägas om handlingen utan att förstöra den, inte minst då några originella konspirationsteorier används. En, milt sagt decentraliserad, organisationsform dyker bland annat upp, liksom en beskrivning av hur den verkliga maktens två nivåer egentligen fungerar. Vi får också lära känna en scientologiliknande neoreligion vid namn ReHumanism, vars mål eventuellt är att bryta avhumaniseringen och degenerationen. De verktyg som används inkluderar härdande av kroppen, härdande av sinnet, fysiologisk kontroll och psykologisk kontroll. Men vem som egentligen är vän respektive fiende avslöjas först mot slutet i boken, något som bidrar till läsupplevelsen. Det är en intelligent roman, influerad av bland andra Heinlein, Ayn Rand, L. Ron Hubbard, Robert Anton Wilson, von Neumann, Pynchon, machiavellianerna, Nietzsche och Korzybski. På många sätt är det en väldigt kalifornisk roman, något som kanske antyds av inspirationskällorna.

Ett visst problem rent litterärt är att huvudpersonen är något av en övermänniska. Det betyder att han inte är så psykologiskt engagerande, men det är samtidigt nödvändigt för handlingen och bidrar till att inspirera den rätte läsaren att bli värdig. Som idéroman är det givande, med flera intelligenta iakttagelser och perspektiv. Handlingen är både spännande, komplex och oförutsägbar. Några centrala element är konspirationsteorier, vapen, kvinnor, historia, manlig vänskap och rymdfärder. Sammantaget är det alltså en bra bok, spännande och intelligent och samtidigt relevant och inspirerande.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.