Metal är en på många sätt givande musikgenre. Det finns många bra band, men genren och de många undergenrerna förmedlar också en världsbild, en estetik och en livssyn som kan tilltala den traditionellt sinnade nordbon. Där finns ofta ett thumotiskt, maskulint inslag, sprunget inte minst ur europeiskättad arbetarklass på båda sidorna Atlanten och tämligen svårhanterligt för dagens politiskt korrekta sensibilitet. Vare sig Manowars oironiska löfte att ta kriget till ”the enemies of metal” eller Judas Priests positiva syn på lagöverträdelser skulle idag spelas särskilt flitigt i musikradion, oavsett popularitet. Vita män ska inte vara så här thumotiska i populärkulturen, ”ungdomsupproret” har på förhand definierade gränser. Än mer mothårs stryks politiskt korrekt sensibilitet av det faktum att metal ofta har ett inslag av att tolka våra nordeuropeiska myter, gamla som nya, oavsett om det sedan är Blind Guardian som tolkar Tolkien eller Iron Maiden som gör detsamma med Frank Herberts Dune. Ibland tränger denna ansats nära myternas kärna, bortom gott och ont, bland annat black metalgenren kan nämnas här. Föga förvånande givet de ovan nämnda aspekterna har metalmusiker inte sällan utmanat gränserna för politisk korrekthet, ingen vit man med hälsosamt thumos kan i längden uppleva det annat än som en ovärdig tvångströja. Phil Anselmo från Pantera har anklagats för rasism, Glenn Danzig gjort White Devil Rise som svar på svarta ”muslimers” tjatter om ”blåögda djävlar”, Slayer gjort en cover på Minor Threats Guilty of being White, med en oväntat twist på slutet (Varg Vikernes behöver vi kanske inte ens nämna). Det är alltså en genre med potential på flera plan.
Nova Arminius
Times of sacrifice var den första låten från svenska bandet Nova Arminius. Det är en välproducerad låt som fastnar snabbt (i synnerhet refrängen), samtidigt som texten är aktuell utan att bli tendentiös. En textrad som”bribed with a promise of eternal prosperity, fooled into a trap, enslaved by modernity” är på samma gång tidlös nog att kunna vara hämtad ur tolkiensk fantasy och en träffsäker beskrivning av vår samtid. Inte minst vänner av power metal och band som Blind Guardian och Helloween torde känna igen sig, men låten kan fastna snabbt oavsett vad man har för musikaliska preferenser.
Nova Arminius har nu följt upp Times of Sacrifice med albumet Preserve to Survive, tillgängligt både på Spotify och Youtube. Det har tagit några månader att färdigställa skivan, men det är tydligt att tiden investerats väl. Preserve to Survive är en helgjuten och välproducerad helhet, där man känner igen sig från Times of Sacrifice utan att det blir repetitivt.
Musikaliskt känner man fortfarande igen drag från power metal, samtidigt som det ”galopperande” soundet från Iron Maiden och Iced Earth i The Endless Chase. The Endless Chase är vid sidan av suggestiva Awakening min favorit. Texterna präglas av samma lyckade balansgång mellan det tendentiösa och det banala som Times of Sacrifice. Det finns ett tydligt inslag av kritik mot en samtid som drogar ner oss med distraktioner och konsumtion, men det passerar inte gränsen till det tendentiösa eller övertydliga. Samtidigt finns en tydlig koppling till myt och traditionella värden som räddning från tiden av slummer, ”heroes and gods from a time long forlorn, from a link to the past the future is born”. Återigen tidlöst nog att kunna handla både om Gondor och om vår egen samtid (greppet att se vårt eget samhälle ur ett tolkienskt eller howardskt perspektiv har för övrigt potential som civilisationskritik, ”vad skulle Gandalf/Conan säga?” är en fråga som kan ställas om de flesta moderna fenomen).
Sammantaget är det ett bra album, med låtar som fastnar samtidigt som de har ett djupare och positivt budskap. Nova Arminius rekommenderas varmt.
Vidare läsning: Nova Arminius
Om skribenten: Joakim Andersen
