Robert E Howard är för de flesta känd som författaren till berättelserna om Conan. Det finns i hans många noveller, dikter och romaner en världsbild som är lika givande som historierna i sig. Ett exempel på detta är berättelserna om Francis Xavier Gordon, mer känd som El Borak, ”den snabbe” på arabiska.
El Borak
His dark face was like iron; his black eyes burned redly; as he strode along the narrow defile he was more dangerous than any wounded panther. An urge painful in its intensity beat at his brain like a hammer that would not ease; revenge! revenge! revenge! All the depths of his being responded to the reverberation. The thin veneer of civilization had been swept away by a red tidal wave. Gordon had gone back a million years into the red dawn of man’s beginning; he was as starkly primitive as the colossal stones that rose about him.
– The Daughter of Erlik Khan
Gordon är ursprungligen en amerikansk revolverman, men har hamnat i Centralasien, Afghanistan och Mellanöstern. Han är där en både hatad och respekterad gestalt, på grund av sin snabbhet med vapen och sin list. Samtidigt inskärper Howard att Gordon är lika barbarisk som de turkar, pashtuner och kirgiser han rör sig bland, att det är därför han hamnat i regionen.
Detta kommer till uttryck både i hans karaktär och hans värdesystem. El Borak är synnerligen härdad, han är en fruktansvärd motståndare och kan överleva en ogästvänlig vildmark. Oberoende och list, styrka och mod summerar honom. Redan här anar vi Howard som civilisationskritiker, genom att beskriva gestalter som El Borak, Conan och Steve Costigan skapar han en kontrast till den moderna människan som varken är särskilt oberoende eller modig.
Detta uttrycks hos Howard ofta genom djurliknelser. Conan beskrivs som en varg, hans civiliserade motståndare som ”hundar” (”a wolf was no less a wolf because a whim of circumstance caused him to run with the watch-dogs”). När Conan rör sig bland andra vargar beskrivs han istället som en tiger. Detsamma gäller Gordon, som ofta beskrivs som en grå varg.
Men El Borak har också andra värderingar och prioriteringar än den civiliserade människan. Den grå vargen bryr sig föga om pengar eller stater, och drivs istället av lojalitet, vänskap och hämnd. Mot detta står den civiliserade människan, inte sällan driven av girighet och staters ambitioner. Howard beskriver sina barbarer, tadjiker, kurder, beduiner med flera, på ett sätt som sannolikt ger dagens politiskt korrekta kalla kårar. De är i berättelserna ofta både grymma och impulsiva. Men samtidigt finns här ett civilisationskritiskt inslag. Om en hövding heter det:
He had associated with so-called civilized men long enough to lose much of his primitive integrity.
Här finner vi också den paradoxala synen på ras. Raslojalitet är för många av Howards karaktärer en fråga om instinkt snarare än ideologi, vilket uttrycks på följande vis:
In that instant Brent saw murder about to be done, saw that the victim was a white man, the killer a swarthy alien of some kind. Age-old implanted instincts acted through him, without his conscious volition.
Men en instinkt kan underordnas andra instinkter, bland annat vänskap och lojalitet, Gordon ägnar exempelvis en hel novell åt att hämnas en afghansk vän.
Som civilisationskritiker rör sig Howard alltså i gränslandet mellan primitivism och anarkism, konservatism och rasism. Berättelserna om El Borak är ett exempel på detta. Samtidigt får man konstatera att de inte är lika oförglömliga som berättelserna om Conan eller Bran Mak Morn. Gordon är en något mer endimensionell karaktär, ofta är det antagonisterna som är de intressanta. Bland annat använder sig Howard ofta av mörka ”tvillingar” till Gordon, västerlänningar som tagit steget fullt ut över till Orienten och planerar att leda Österns massor mot Indien. Dessa påminner en aning om den historiske baron Ungern Sternberg.
Howard för också in flera fantasyelement i sin Orient. Där finns djävulsdyrkande mongoler, urgamla tjuvstäder behärskade av en orden av svarta tigrar, blonda grekättlingar och hedniska turkar under vargbaneret. Miljön bidrar också till atmosfären, den är inte sällan människofientlig och mäktig.
Sammantaget är Howards berättelser om El Borak en givande bekantskap, även om de alltså inte håller samma klass som historierna om Conan för de tankarna både till Indiana Jones och Lawrence av Arabien. Howards civilisationskritik är också tydlig i dem.
Vi hittar flera av dem här:
Tales of El Borak
Om skribenten: Joakim Andersen
