Peter King är en konservativ filosof och författare som bland annat skrivit den fina Keeping things close. Han beskrev där det han kallar den konservativa dispositionen, det konservativa lynnet. Detta förefaller i hög grad vara medfött, King har noterat att han inte själv valt sin antimoderna läggning. I en samling kortare essäer fortsätter han i Here and now att beskriva detta sätt att uppleva livet och världen.

Att vara hemma
…ansvar är ett centralt element i den antimodernism jag förespråkar.
– King om libertarianismens begränsningar

Kings styrka är en förmåga att beskriva det konservativa, eller antimoderna, på ett lättillgängligt och positivt sätt. Han menar att många antimodernister har en negativ framtoning, att de kort sagt lätt upplevs arga. Då ilska normalt inte är en attraktiv egenskap begränsar detta deras möjligheter att nå andra med sitt budskap. Bitvis upplever jag King väl polemisk här, men grundtanken är sund. Han fokuserar på det positiva i antimodernismen, vilket i grunden är kärleken till hemmet. Hemma är för King något djupgående, det är något vi formats av och något som ger oss mening och tillhörighet. Mot detta ställer han den progressiva inställningen, där förändring ses som önskvärt. Det finns en konflikt mellan kärleken till hemmet och progressivismen, hemmet framstår för de progressiva som mer eller mindre suspekt, inskränkt och begränsande. Kärleken till hemmet har för många antimodernister varit en viktig del av livet, man kan nämna Mascoll Silfverstolpe och de lyriska intimisterna.

King noterar också att för antimodernisten är vi en del av världen, medan det för modernisten handlar om separation mellan subjekt och omvärld. Konsekvenserna av detta vad gäller bland annat inställningen till naturen är betydande, Kings argumentation påminner oss om varför en verklig antimodernist också är en vän av naturen och det levande. Det levande i vid mening, kan tilläggas, inklusive traditioner och kultur. Kärleken till hemmet och det levande är något vi delar med många människor, och det kan vara en bra ingång till vårt sätt att se på världen.

Av värde är också Kings påminnelse om att negativ förändring ofta sker i små steg, så små steg att det hela knappt märks. Här kan nämnas invandringen, många människor betraktar ännu fenomenet som om det fortfarande var 1990-tal. Men de små stegen märks också på ett sådant område som infrastrukturens långsamma försämring, och artighetens gradvisa sönderfall. De små stegen åt fel håll är ett viktigt fenomen att lyfta metapolitiskt, i en era där många människor antingen fokuserar på nuet eller på plötsliga katastrofer.

Det problematiska arvet från Burke
…regeringars uppgift är inte att välja sida.
– King om faran med politiserade regeringar

Samtidigt finns det brister i Kings resonemang. Han är som sagt väl polemisk, riktar sig i hög grad mot ”arga” antimodernister med anglo-saxiskt konservativa argument. Arvet från Burke märks här, King menar att vi som konservativa inte ska sträva efter samhällsförändring överhuvudtaget. Argumentet är att vi inte har fullständig information om hur komplexa system fungerar, så det vi tror oss kunna uppnå blir inte resultatet. Detta argument riktas oftast mot revolutionärer och utopister, men King använder det även mot konservativa revolutionärer. Det är en sund påminnelse om världens oförutsägbarhet, men King driver det för långt och hamnar i en närmast apolitisk, mycket defensiv position. Vi ska inte försöka förändra något alls. Överhuvudtaget finns det ett väl anglo-saxiskt, liberalkonservativt fokus hos King. Han menar exempelvis att en konservativ kan vara nästan vad som helst, dock inte socialist. Detta är talande för hans politiska världsbild, för King är det politiska reformer och revolutioner som är problemet. Att ekonomin kan orsaka lika problematiska förändringar resonerar han inte nämnvärt kring. Men så menar han också att det att vara konservativ är att inte intressera sig för djupaspekter, för det som händer ”under ytan”. Här delar jag inte hans beskrivning av vad det innebär att vara konservativ, alternativt blir konservatismens brister mycket tydliga om den definieras på det viset.

Sammantaget är det i varje fall en intressant och välskriven bok, som presenterar den konservativa dispositionen på ett bra och användbart sätt. King är beläst och kan sin Burke och Guenon, men han skriver på ett lättillgängligt sätt. Hans fokus på det positiva snarare än det negativa kan också vara användbart, liksom varningarna för politiserade statskyrkor som väljer sida i kulturkrig.

Here and now är utgiven på Arktos förlag.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.