Robert E Howard är idag mest känd som Conans fader, men han skrev också de drömlika historierna om kung Kull, de nattsvarta berättelserna om Bran Mak Morn och ett flertal lovecraftianska skräcknoveller. Han kan med fördel läsas som civilisationskritiker, inte minst gäller detta Howards poesi. I Howards berättelser är historien en historia om kamp mellan folk och raser, en del mänskliga, andra inte. Civilisation leder på sikt till svaghet, dekadens och hybris, och därefter invasion av barbarer. Barbarer vilka inte sällan bjudits in som hyrsvärd och generaler av en överklass oförmögen att tänka långsiktigt. För Howard framstår barbaren samtidigt som ett ideal, opåverkad av ett flertal civilisationssjukdomar, från alienation till dekadens.

James Allison

Their history is my history, from the first mewling wail of a hairless white ape cub in the wastes of the Arctic, to the death-cry of the last degenerate product of ultimate civilization, in some dim and unguessed future age.
– Allison

En av Howards mindre kända protagonister är James Allison. Han är ingen kraftfull barbar, tvärtom plågas han av sjukdom och ligger döende (precis som sin civilisation, kan tilläggas). Men han minns sina tidigare liv, liv då han varit ”Hialmar, Tyr, Bragi, Bran, Horsa, Eric och John”. Hans återfödelser för tankarna till den nordiska tron på återfödelse inom ätten, han har nämligen alltid varit ”a man of that restless race men once called Nordheimr and later Aryans”. Den gode Howard använder här inte bara det idag så förbjudna a-ordet, han framstår dessutom som en anhängare av den multiregionalistiska skolan. Howard skriver nämligen att detta blonda nordfolk utvecklats från ”ferocious snow-apes” i den yttersta norden.

Den i särklass bästa Allisonnovellen är The Valley of the Worm. Allison minns där ett liv då hans namn var Niord, i ett svunnet förflutet då Nordheim ännu fanns men nordmännens episka vandringar tagit sin början. Hans förhistoriska stam nådde en djungel bebodd av pikter, och slog dem i strid. Vid sidan av arierna låg pikterna som bekant Howard mycket varmt om hjärtat, vilket märks i novellerna om Bran. Howard målar upp en fascinerande förhistorisk värld, med sabeltandade tigrar, mammutar och jätteormar, med pikter, nordheimr och pre-adamitiska lämningar.

Det visar sig dock att en än äldre fasa lurar, och här märks Howards vänskap med H.P. Lovecraft tydligt. För mycket kan inte sägas om fasans natur, eller vad som händer, men Howard hanterar skickligt det lovecraftianska inflytandet. Samtidigt förklarar Allison att det Niord och hans piktiske kamrat mötte gav upphov till en hel mytcykel, med namn som Perseus, Siegfried och Sankt Göran. Kort sagt den för indo-européerna så centrala drakdödarmyten, fast här med ett lovecraftianskt ursprung. Det är alltså en spännande bekantskap för den som redan uppskattar Howards berättelser om Conan eller Solomon Kane, med flera intressanta inslag. För fantasyförfattaren in spe kan dessutom den förhistoriska miljön vara användbar inspiration.

Vi hittar berättelserna om Allison här:

The Lives of James Allison

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.