Den kunskap om greker och romare som var en naturlig del av allmänbildningen för bara några generationer sedan har aktivt förpassats till glömskan i dagens utbildningsväsen. Man skulle kunna misstänka att här funnits en medveten agenda, för samtidigt har människor fråntagits kunskaper om historiens och samhällets ”lagar”, liksom centrala begrepp för att förstå vår samtid. Att frihet kostar torde idag vara ett påstående som förknippas med ”extremister”, likaså att bara makt kontrollerar makt, den som saknar makt kan bara vädja till makthavarnas goda vilja. Ett folk som förvandlats till en massa av individer har svårt att uppbåda den makt som krävs för att få sin vilja igenom och kan utsättas för både det ena och det andra. En värdefull bekantskap i sammanhanget är den romerske senatorn och historikern Tacitus (56-120), känd bland annat för Germania. Tacitus har influerat vitt skilda grupper, man talar bland annat om ”röda” och ”svarta” tacitister. De förra läser honom som republikan, en ung Marx influerades av Tacitus liksom många av de franska revolutionärerna. De svarta tacitisterna läser honom istället som maktrealist, detta gällde bland annat katoliker för vilka Machiavelli inte var tillåten läsning. Machiavelli hade även han influerats av Tacitus. För kunskapen om våra förfäder spelade han också en viktig roll, i synnerhet genom Germania. Tacitus människoideal har stora likheter med bland annat Völkischtänkaren Günthers.
Agricola
Så förblindad och perverterad var han av allt lismande att han inte förstod att det bara är en dålig kejsare som en god fader gör till arvinge.
– Tacitus om hur Agricola gjorde kejsar Domitianus till medarvinge för att skydda sin dotter
Ett av Tacitus verk är Agricola, en skildring av svärfadern Gnaeus Julius Agricolas liv. Agricola var bland annat general, han förde flera framgångsrika kampanjer i dagens Storbritannien. Han tjänade under kejsar Domitianus, en både avundsjuk och farlig herre, något som innebar stora risker för varje framgångsrik general. Det är inte omöjligt att kejsaren låg bakom hans död.
Tacitus skildring är intressant av flera skäl. Han beskriver folken på de brittiska öarna, där han genom deras fysiska drag kopplar en del till germanska släktingar och andra till iberiska. Men han ger också en inblick i det klassiska romerska människoidealet, vilket Agricola i hög grad förverkligade. Han hade en god karaktär, hade lärt sig måtta, undvek rivalitet och jagade inte berömmelse. Agricola förverkligade mos maiorum, de traditionella romerska dygderna. Bland dessa finner vi fides, pålitlighet och lojalitet, liksom gravitas, värdighet och självkontroll. Tacitus påminner oss om att en republik av fria män förutsätter att de har sådana egenskaper och att deras samhälle värdesätter dessa dygder. Annars kommer de att förlora sin frihet. Det kan vara värdefullt att fråga sig om dagens Sverige präglas av pietas, virtus och disciplina, eller om de tvärtom ses som ”fascistiska” ideal som aktivt ska bekämpas.
Kopplingen mellan det personliga och det politiska är en viktig aspekt av Agricola. Tacitus tar också upp hur dödlig lyxen och lättjan är för friheten och de dygder den förutsätter. Tacitus talar av naturliga skäl inte om konsumtionssamhälle eller amerikanisering, men jämförelsen ligger nära till hands. Så beskriver han hur de en gång fria britterna omärkligt vandes av med sitt oberoende: ”steg för steg leddes de till sådant som för till last – salongen, badet, den eleganta banketten. I sin okunskap kallade de allt detta civilisation, när det var en del av deras träldom.” Det är genom sitcoms och trasproletär musik USA bryter ner fria folks motståndskraft.
Men alla britter såg inte Rom med blida ögon, dessa samlades under Calgacus för krig. Tacitus återger hans tal till de sina, inspirerande även idag. Calgacus påminner de sina om att ”en mans barn och släkt är kärast för honom”, men dessa sliter romarna från dem. Fria folk hotas av slaveri eller undergång. Hans beskrivning av Rom har blivit odödlig, och dök åter upp under Busherans krig. ”Om fienden är rik, är de rovgiriga. Om han är fattig, lustar de efter herravälde… Åt rån, slakt, plundring har de gett namnet imperium, de skapar enslighet och kallar det fred.”
Om detta är exakt vad Calgacus sade eller om Tacitus lagt ord i hans mun kan vi inte veta, Tacitus delar oavsett vilket med sig av flera minnesvärda meningar i texten. Flera av dessa har politiskt och psykologiskt värde, som insikten att ”man hatar den man skadat” och att ”lättjan vi först föraktade kommer vi senare att älska”.
Sammantaget är det en värdefull beskrivning av vad som krävs för att ett folk ska bevara sin frihet liksom hur de riskerar förlora den.
Om skribenten: Joakim Andersen
