James Burnham (1905-1987) var en av 1900-talets mest värdefulla samhällsfilosofer. Han hörde till den amerikanska högerns centrala tänkare och har påverkat både paleo- och neokonservativa, inte minst med sin teori om det han kallade ”the managerial revolution”. I boken med samma namn beskrev Burnham hur kapitalismen nått sitt slut, och hur en ny ordning växt fram under mer eller mindre revolutionära former. Det är en ordning där ägande och kontroll inte längre hänger samman, och där en ny klass av managers tagit över i både stat och storföretag. Burnham var ursprungligen trotskist, och hans teori om managerrevolutionen och vårt post-borgerliga samhälle för vidare några av de mest användbara inslagen i marxismen (summerade i begreppen produktionssätt, klasskamp och ideologi). Vi kommer återkomma till The Managerial Revolution framöver, den påverkade både den Orwell som skulle komma att skriva 1984 och den Sam Francis vars postumt utgivna Leviathan & Its Enemies beskrivits som alt-högerns Das Kapital.
Men Burnham skrev fler värdefulla böcker. Hans The Machiavellians tog upp tänkare som Sorel, Mosca, Michels och Pareto, ett logiskt val med tanke på att analysen av det politiska är en av bristerna hos Marx (när man väl inser detta kan man för övrigt inte ta teorin om statens bortvittrande på allvar). Suicide of the West från 1964 är också av betydande intresse. Den har den talande undertiteln An Essay on the Meaning and Destiny of Liberalism. Liberalismen var för Burnham det västerländska självmordets ideologi. Han skrev:
Liberalism is the ideology of Western suicide. When once this initial and final sentence is understood, everything about liberalism – the beliefs, emotions and values associated with it, the nature of its enchantment, its practical record, its future – falls into place.
…what liberalism can and does do, what it is marvelously and specifically equipped to do, is to comfort us in our afflictions; and then, by a wondrous alchemy, to transmute the dark defeats, withdrawals and catastrophes into their bright opposites: into gains, victories, advances.
… though liberalism did not initiate the decline and cannot be ”blamed” for it, the influence of liberalism on public opinion and governmental policy has become – by obscuring the realities, corrupting will and confounding action – a major obstacle to a change of course that might have some chance of meeting the challenges and of arresting, and reversing, the decline.
But of course the final collapse of the West is not yet inevitable; the reports of its death would be premature. If a decisive change comes… then the ideology of liberalism, deprived of its primary function, will fade away, like those feverish dreams of the ill man who, passing the crisis of his disease, finds he is not dying after all.
Burnham beskrev i boken djupgående vad liberalismen är, och dess många brister. Viktigast bland dessa är oförmågan att erkänna och hantera verkligheten, det ersättande av verkligheten med en fantasivärld man kan förvänta sig hos ”the ill man”. Vi kommer återvända till både Burnham och Suicide of the West, han påminner oss i varje fall om att man inte kan bekämpa en sjukdom med sjukdomssymptom eller feberfantasier.
Om skribenten: Joakim Andersen
