En av 1900-talets mest givande tänkare var Ludwig Klages (1872-1956). Han var en komplex och mångsidig person, på samma gång hednisk miljövän, filosof, grafolog, psykolog/karaktärolog, historiker, antisemit och kulturkritiker. En introduktion till Klages världsbild har tidigare getts ut av Arktos förlag med titeln The Biocentric Worldview. Nu har även en värdefull samling aforismer getts ut, Cosmogonic Reflections. Den innehåller ett givande förord av Joseph D. Pryce.

Kropp, själ och ande

Klages utgick från att allt är besjälat. Människor, djur, växter, stjärnor, stormar, oceaner, allt som har liv har också Seele, själ. Själen är kroppens mening, kroppen är själens uttryck. Detta betyder att Klages menade att man kan dra slutsatser om det inre utifrån det yttre, bland annat från fysionomi och handstil. Han var här nära besläktad med L.F. Clauss.

Världen är en ständigt föränderlig ström av bilder, snarare än av ting. Dessa bilder kan inte kvantifieras, men de kan upplevas, vi kan möta dem genom en patisk inställning. Här finns en nära släktskap mellan Klages och Herakleitos, men också med Danielous beskrivning av shaivismens syn på världen som gudarnas lek. Allt har mening och bör mötas med en inställning av förundran.

Men människan är inte bara polerna kropp och själ, mellan dem tränger sig en främling in. Denna bär namnet Geist, ande. Den vill förvandla allt till ting, ting som kan mätas, räknas och framförallt kontrolleras. Så är några av andens uttryck monoteismen, rationalismen, idealismen och materialismen, men i grunden handlar det om viljan till makt. Klages beskrev Geist som en utom-kosmisk inkräktare, en vampyr som skiljer kropp från själ. Samtidigt leder den till att människan vänder sig mot naturen och förstör och utnyttjar det levande.

Det är som synes ett civilisationskritiskt perspektiv Klages här utvecklade, mer djupgående än många andra. Anden var en gång ett användbart redskap för livet, men idag har den vänt sig mot det och tagit över kontrollen. Detta skadar naturen och det levande, men det skadar även människan. Bland annat har vår patiska förmåga ofta förtvinat, vi har svårt att uppleva poesin i verkligheten, vi ser ting istället för besjälade bilder och symboler. Vi har blivit kroppar utan själ och själar utan kropp, växlande mellan overkliga abstraktioner och själlös konsumtion av döda, meningslösa ting.

Pelasger och germaner

Den blonda människan: avgrundens människa, nattens människa.
– Klages

Klages följde hur Geist brett ut sitt herravälde i världen. Inspirerad av Bachofen identifierade han det svunna paradiset i den pelasgiska kulturen. Det var en era där människorna levde nära både drömmar och gudar, och där det kvinnliga spelade en central roll. Även Evola var influerad av Bachofen, men värderade som bekant det pelasgiska matriarkatet mindre positivt. Här är Klages och Wirth tämligen ovanliga i sin idéhistoriska miljö, Klages menade bland annat att Västerlandet varit för maskulint präglat. Någon feminist i modern mening var han däremot inte, den moderna feminismen innebär snarare att det maskulina invaderar även den kvinnliga sfären och att manliga värv värderas så högt att alla ska ägna sig åt dem.

Klages var antisemit, och menade att det judiska genom kristendomen spelat en skadlig roll i spridandet av Geist till Europa. Med den judiska emancipationen förvärrades processen ytterligare, han citerade en judisk vän som förutspådde att det judiska helt skulle behärska Europa. Samtidigt var Klages antisemitism lika komplex som Blühers. Han hade flera vänskapliga kontakter med judar, och menade att han haft lika svårt att ta nazipamparnas anspråk på att vara någon sorts ”herrefolk” på allvar som han hade att ta vissa andras anspråk på att vara ”utvalda”. Klages psykologiska teorier kom att influera både Tredje Rikets psykologer och en generation av tysk-judiska tänkare som i likhet med Benjamin förmådde skilja det de såg som värdefull civilisationskritik från Klages antisemitism. Vid sidan av Benjamin gäller detta särskilt Fromm och Reich. Även för läsaren från vänster finns värdefulla inslag hos Klages, i synnerhet tankarna kring Geist och Mammonism (jämför kapitaletlogikerna) och det patiska perspektivet.

Klages utvecklade också en germansk myt, ett alternativ till Nietzsches ”blonda bestar”. Här handlade det istället om djupt patiska människor, i samklang med naturen och drömvärldarna. Så var Klages på många sätt den filosofiska motsvarigheten till Fidus skildringar av den blonda nordbon, i synnerhet det blonda barnet, som bärare av något numinöst och icke-borgerligt (jämför tidiga hippies). Hos Klages och Fidus finner vi samma värdesättande av det feminina och av naturen, samma intresse för Wotan och Eros.

– Fidus

De vitala uttrycksformerna är de erotiska, heroiska och magiska. Genom dessa kan människan ännu uppleva ruset, som åtminstone för en stund befriar själen från Geist.

Karaktärologi

Bron som förenar oss med Kosmos härrör inte från ”människan” utan från rasen.
– Klages

Klages utvecklade en intressant psykologi som han gav namnet karaktärologi. Han beskrev denna inriktnings föregångare sedan antiken, med namn som bland annat Marcus Aurelius och Teofrastos, La Bruyere, de Rochefoucauld och Goethe. Även romantikerna spelade här en viktig roll. Det är en alternativ psykologisk tradition, besläktad med vår tids intresse för personlighetstyper (Szondi, Myers-Briggs med flera). De inblickar som ges i flera aforismer är både givande och spännande.

Bland annat vände sig Klages mot egoismen, men han skildrade också det han kallar tuisten. Tuisten lever för andra, han eller hon vill antingen bli älskad eller härska. Klages beskriver tuisten som ytlig snarare än patisk, beroende av hur andra ser på honom eller henne. Aforismerna ger också inblickar i Klages analys av hysterikern och relationen mellan karaktär och ideal, och annat spännande.

Hans karaktärologi var kopplad både till grafologi, uttrycksanalys och fysionomi. Den var också kopplad till rasteorier, för Klages handlade det inte enbart om personlighetstyper utan också om rasliga typer. En koppling som blir naturlig om man utgår från hans syn på själen som kroppens mening. Av detta kan man också dra slutsatsen att om Geist skiljer kropp och själ åt bör människorna bli fulare ju mer moderna de blir. Slutresultatet blir det Klages kallade en golem.

Sammantaget är Klages perspektiv alltså originellt och givande. Här finns en djupgående kulturkritik, där han bland annat vänder sig med kraft mot storstaden och skiljer mellan organisk rytm och modern takt. Han var också en tidig miljövän. Men kritiken är djupare än så, Klages tar också upp dimensioner av vad det innebär att vara människa som vi inte ens märker att vi förlorar. Här finns förmågan att uppleva en värld av bilder, symboler och själar patiskt, liksom drömmarnas värde. Sömnen ses idag ofta som spill av tid, men för pelasgerna var det en möjlighet att uppleva visioner och bilder. Klages är också en intressant hednisk tänkare. Det är osannolikt att man delar hans perspektiv till fullo, men likt på sin tid Benjamin finner man garanterat en hel del av värde.

Vi införskaffar boken bland annat här:

Arktos

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.