Förra veckan var det parlamentsval i Slovakien, valresultatet bekräftar mångas intryck att det idag är Central- och Östeuropa som representerar normaliteten i vår del av världen. Inte minst har planerna på förändrad demografi och kultur i Östeuropa präglats av en betydligt mindre smygande process än de gjorde i Västeuropa. Slovaker, ungrare, balter och andra konfronteras med en redan färdig eurokratisk och politiskt korrekt struktur och, i synnerhet i samband med fjolårets folkvandring, planer på ett omfattande och massivt folkutbyte. Mot denna hotfulla och oönskade framtid reagerar många östeuropéer med kraft.

Jag har bara en fråga: vem bombade Libyen? Vem skapade problemen i Nordafrika? Var det Slovakien? Nej.
– Robert Fico om slovakernas ”ansvar” att ta emot migranter

Det slovakiska valet är inget undantag. Landet är sedan tidigare politiskt intressant, då dess socialdemokrati både företrätt en invandringskritisk position och haft stort folkligt stöd. Det senare är inte vanligt vad gäller socialdemokratiska partier i dagens Europa, och man kan misstänka att det hänger samman med invandringspolitiken. Partiledaren för de slovakiska socialdemokraterna, Robert Fico, har utmärkt sig genom att utmana EU-nomenklaturans konsensus, vad gäller allt från samarbete med nationalistpartier till synen på massinvandring, sanktioner mot Ryssland och Ungerns ledning.

Trots detta förlorade partiet röster i valet, och blev av med sin majoritet i parlamentet. Istället har landets två liberala och konservativa borgerliga partier gått framåt. Ficos socialdemokrater är dock fortsatt Slovakiens största parti, och har backat från 44 till 28%.

En enda invandrare är en för mycket.
– Marian Kotleba

Sannolikt som en reaktion på globalisternas nu öppna agenda har också den radikala högern gått starkt framåt. Där finns Ficos tidigare koalitionspartner, SNS, Slovakiska Nationalpartiet, som gått från 4,5 till 8,6%. Där finns också Marian Kotlebas självbetitlade Kotleba – Folkpartiet Vårt Slovakien, som gått från 1,6 till 8% av rösterna. Kotleba vänder sig bland annat mot landets medlemskap i NATO, ”en kriminell organisation”, och EU. Partiets ekonomiska program är inte heller liberalt och vänder sig bland annat mot bankernas makt (nämnas kan att även SNS framstår som ett nationalistiskt vänsterpopulistiskt parti). Samtidigt finns det inslag av ”petty nationalism” i båda partierna. SNS:s tidigare partiledare uttryckte stolthet över att ha gett en ungrare en blåtira och hotade på sin tid att invadera Budapest med stridsvagn. De båda partierna delar också ett betydande intresse för landets romska minoritet. Kotleba tycks i jämförelse med SNS dock ha en fastare ideologisk grund, och för tankarna till grekiska Gyllene Gryning.

Sammantaget visar det slovakiska valet att 2015 års folkvandring i kombination med missnöje med ett inte sällan korrupt etablissemang väckt starka reaktioner. Det antyder också att ett annat konsensus är möjligt än det svenska vänsterliberala, Slovakien är här ett exempel på andra möjligheter ihop med bland annat Ungern och Danmark.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.