Det är inte lätt att hitta den fakta som utlovas i Ullenhags artikel i Dagens Nyheter där han hävdar att han ska möta sina kritiker med fakta. Jag vet inte hur andra reagerar, men jag läser det som ett stycke komik av den högre klassen. Att parodiera makten har nog varit en populär sport i alla tider, men i dagens Sverige är maktens talesmän själva livs levande tragikomiska parodier. Därför räcker det med att citera dem.

Ord som "extremister", "rasistiska hemsidor" och "främlingsfientlighet", tyder inte på en tolerant inställning till de som inte tycker som Ullenhag. Ändå lyckas han använda alla tre orden i inledningen samtidigt som han efterfrågar tolerans…

Därefter fortsätter han stapla floskler och epitet på varandra: "extremism", bla, bla, "främlingsfientlightet", bla bla. Att man kan bli integrationsminister utan att veta vad "fakta" betyder säger mycket om tillståndet i landet. Nedvärderande epitet är inte fakta, Eric! Jag tyckte också grundskolan var tråkig, men det var inte för att det var svårt att förstå vad lärarna sade.

Här kommer en riktig ullenhagare: "Ett vanligt påstående från de främlingsfientliga är att invandringspolitiken inte får ifrågasättas. Det är trams." Att kalla kritiker av invandringspolitiken för "främlingsfientliga" innebär att man diskvalificerar deras argument innan de ens har yttrats. Han lyckas alltså demonstrera att vi inte kan ifrågasätta invandringspolitiken utan att bli demoniserade i en mening där han hävdar att påståendet att saken inte kan diskuteras är trams. Ullenhag för dubbelpratet till nya höjder!

Sedan följer några "myter": "Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land. " Den här påstådda myten avfärdar han med sina privata åsikter. Han tycker att folk med utländsk bakgrund kan bli svenskar och han anser att mångfald är positivt. Men det visste vi ju redan. Integrationsministern lägger återigen fram sina åsikter som om de vore fakta. Och om någon ifrågasätter hans åsikter så är de "extremister", "främlingsfientliga" etc.

Nästa påstådda myt: "De flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl." Här svamlar han på ett sätt som får mig att undra om han är nykter. Jag antar att han försöker prata bort saken. Han skulle ju tala om flyktingar, men skriver istället om "skyddsbehövande i övrigt". Han försöker alltså efter förmåga blanda bort korten.

Nästa myt: "Sverige är på väg att bli ett muslimskt land."Påståendet bygger nog på statistik som visar hur snabbt den muslimska befolkningen växer i Sverige. Men det berörs inte av Ullenhag som säger att Sverige ska vara sekulärt. Men frågan är vad de snabbt växande minoriteterna tycker. Det finns helt klart potential för konflikter framöver. Varför ska en troende muslim välja något som människor skapat, alltså en sekulär demokrati, när han kan välja en annan ordning som kommer från Gud?

Jag hoppar över ett par myter och kommer till följande: "Det finns en tyst majoritet som anser att invandringspolitiken är en katastrof. " Han hänvisar till statistik som inte handlar om invandringspolitiken utan om invandrare. Om någon frågar mig: "Vad tycker du om invandrare?", så skulle jag antagligen spontant svara något ganska positivt. Om någon skulle fråga mig: "Hur väl anser du att invandringspolitiken fungerar?", skulle jag svara: "En katastrof". Åtminstone om jag vore anonym. Annars blir jag ju anklagad för att vara en "hatare", "främlingsfientlig" etc. Men Ullenhag förstår alltså inte skillnaden mellan "invandrare" och "invandringspolitik".

Slutsatser:

Eric Ullenhag är i stort behov av kompetensutveckling. 1) Han förstår inte skillnaden mellan nedvärderande epitet och argument. 2) Han förstår inte skillnaden mellan åsikter och fakta. 3) Han tror att tolerans betyder att man tycker likadant som honom. De som inte tycker som honom avfärdas som intoleranta, vilket är intolerant av Ullenhag. 4) Han förstår inte skillnaden mellan "invandrare" och "invandringspolitik". 5) Integrationsministern verkar inte kunna ge en tydlig definition av vad en flykting är.

"Debatten" för tankarna till ett samtal med en automatisk telefonsvarare:

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.