Den tyske germanisten Otto Höfler studerade bland annat de mannaförbund som bär namnet Männer- och Geheimbund, och det sakrala kungadömet hos germanerna. Hans skrifter om detta är inspirerande läsning för var och en som vänder sig mot liberal atomism, socialdarwinism och kortsiktighet. Höfler analyserade också skillnaden mellan nordiska och tyska germaner i Die Entwicklung der geistigen Lage in Skandinavien, en bitvis värdefull analys för den som vill förstå det svenska särfallet. Samtidigt bör man vara medveten om att den är skriven under brinnande världskrig, Höfler är besviken på skandinavernas bristande sympatier för Tyskland, och analysen bör läsas kritiskt. Kärnan, jämförelsen mellan det som är ”altnordisch” och det som är ”neunordisch”, är oavsett vilket fortsatt intressant, och för tankarna till Evolas analys av nordbornas degeneration. Det intressanta hos Höfler är inte minst insikten att dagens situation har äldre historiska rötter än vi ofta antar och hans analys av hur nordisk karaktär och nordiska värden tolkats liberalt. Höflers analys för här tankarna till Evolas tankar om det ”ockulta kriget” och ”valet av en tradition”, svenskarna är i dessa avseenden i samma situation som det historiskt liberala Italien under tidigt 1900-tal.
Idéhistoria – från skandinavismen till Brandes
Höfler identifierar en historisk fransk influens, som under Napoleontiden motverkades av ett ökat intresse för den egna germanska historien. ”Nationalism och germanbegeistring” ersätter då det ”franska århundradet”. Detta förenade Skandinavien och Tyskland, men deras vägar skilde sig också åt. Så menar Höfler att tyskarna var tvungna att besegla sina ideal med blod, deras nationalpatos förenades med strid. Inte så i samma mån i Skandinavien, germanintresset blev därför en mer estetisk-moralisk angelägenhet och kom dessutom att smälta samman med rent liberala idéer. Höfler skriver:
Det uppstod en ideologi som såg den såkallade gammalgermanska demokratin genom 1789 års glasögon, satte likhetstecken mellan borgerlig statsfientlighet och vikingafrihet…
Då den skandinaviska adeln i hög grad härstammade från Tyskland eller var tyskvänlig, kom den borgerliga adelsfientligheten här dessutom att knytas till tyskfientlighet. Denna tyskfientliga grund och fras-liberalism kom sedan att ersättas av en extremt modernistisk och franskorienterad liberalism. Höfler identifierar här Georg Brandes som en central aktör, ”de besegrades nihilism” uttryckt bland annat av Ibsen och Strindberg. 1870 och -80-talet ekar genom den skandinaviska historien. Här spelar också media, sedan länge, en central roll i skapandet av det ”sunda förnuft” Gramsci i andra sammanhang beskriver.
Konformism och media
Man läser i Norden mer och i bredare kretsar än någon annanstans. Urvalet regleras av pressens recensenter. Det är en av följderna av den skandinaviska kollektivismen att alla läser samma saker.
– Höfler
Höfler gör en intressant analys av relationen mellan media och nordisk karaktär. Han identifierar en högre grad av kollektivism bland skandinaver än tyskar, liksom en benägenhet för kollektiv moralpanik. Detta är en egenhet pressen väl förstår att dirigera. Samtidigt beskriver Höfler en skandinavisk konformism som kan summeras i det gamla uttrycket ”vad ska folk säga”. Han skriver:
Opinionens makt är för oss närmast obegriplig. Den är den starkaste faktorn som i dessa människors liv överhuvudtaget råder… och i den lilla byn, där alla känner varandra, är den allmänna meningen som regel träffsäker. Men: i de skandinaviska städerna, som vuxit snabbt och befolkas av främlingar, har man behållit denna dödsångest för ”opinionen”…
Skillnaden är att idag medieras ”opinionen” av media. Detta har bidragit till att likhetstecken satts mellan det nordiska frihetsidealet och liberalismen. Samtidigt har betoningen av självkontroll vänts mot skandinaverna, man kan tala om en urspårad civiliseringsprocess (jämför Norbert Elias) där konservatism eller invandringskritik betraktas som uttryck för bristande självdisciplin.
Så är den moderna skandinaven på samma gång aristokrat och demokrat. Aristokratisk är enligt Höfler strävan efter det förnäma, oviljan att förknippas med det plumpa, viljan till avstånd (exempelvis från de i media som primitiva skildrade SD-sympatisörerna). Här finner vi också ridderligheten mot de behövande, återigen en nobel instinkt som använts mot skandinaverna. Demokratisk är skandinaven bland annat genom sin skräck för ”opinionen”, de facto för pressen.
Sammantaget är Höflers analys av samspelet mellan politisk historia, idéhistoria, media och nationalkaraktärer alltså oväntat aktuell. Man kan också dra vissa slutsatser om möjliga strategier ur den, bland annat bör man inte i onödan utmana den nordiska ridderligheten eller motviljan mot det plumpa. Ett viktigt steg är också att identifiera problemet, och att i sitt eget liv frigöra sig från den konformism som är en av de mer problematiska aspekterna av det svenska. Som Evola redan visat är ett viktigt steg valet av en historisk tradition, och i Sverige har många historiska epoker haft osunda, liberala och oanvändbara, inslag. Det sunda får vi då söka i andra epoker, bland annat i den göticism som i olika inkarnationer löper som en röd tråd genom vår historia.
Om skribenten: Joakim Andersen
