Kan psykologin användas för att förstå sociala och politiska fenomen? Ett intressant perspektiv på detta erbjuder den polske psykologen Andrzej Lobaczewski. Han hade verkat för den polska motståndsrörelsen under Andra världskriget, och tillhörde därefter den sista årskurs som fick en icke-kommunistisk högre utbildning. Lobaczewski upplevde alltså både nationalsocialismen och stalinismen. Ihop med kollegor började han i hemlighet studera och analysera det realsocialistiska samhället, i hans ögon snarare patokratiskt än socialistiskt, och den större frågan om ondskans ursprung.
Lobaczewskis analys är intressant av flera skäl. Inte minst introducerar han värdefulla begrepp, som ponerologi och patokrati. Han studerar de psykologiskt avvikande minoriteter som finns i varje samhälle, i synnerhet den lilla gruppen psykopater, och hur de under extrema omständigheter kan ta över organisationer och hela samhällen. Lobaczewski misstänker att detta ägde rum både i nationalsocialismen och kommunismen, man kan notera att han här är medveten om att ideologin då genomgår en fundamental förändring. Det finns starka skäl att misstänka att liknande psykologiskt avvikande grupper tagit över den svenska offentligheten, för detta talar bland annat kopplingen mellan avvikarens alienation från normala människor och den fientliga inställningen till majoriteten i svensk offentlighet. Men vi kommer återkomma till detta senare, idag står Lobaczewskis beskrivning av samhällens cykler i centrum.
Det hysteroida kretsloppet
Under sådana omständigheter kommer en egocentrisk personlighet, som är van vid en bekväm omgivning, ytligt tänkande och okontrollerad känslomässighet, att uppleva synnerligen gynnsamma förändringar…
– Lobaczewski
Lobaczewski studerar ett kretslopp som återkommer i många samhällen. Så menar han, i likhet med ett otal andra, att Europa inför världskrigen var sjukt. Dess samhällen befann sig i en akut fas av det hysteroida kretsloppet, flera av dem fastnade i patokratin.
Samhällen söker fred och välstånd, men detta har som effekt en ytligare förståelse bland annat av psykologi och människans natur. I ett fattigt och farofyllt samhälle lär sig människor att känna igen bland annat psykologiska avvikare och farliga människor. I det rika samhället vill man inte höra dystra kassandror varna för hot och faror. Sanningen blir obekväm, karaktär blir en onödig lyx. Psykopater framstår snarast som originella och spännande, oavsett om de skriver böcker eller skildras på film.
Samtidigt finns det i alla samhällen psykologiska avvikare, ofta är dessa socialt hyperaktiva i ett försök att ge sina liv mening. De fastnar gärna för olika myter och ideologier. När tänkandet blir mer ytligt och människokännedomen sämre blir det svårare för normala människor att känna igen sådana avvikare. Detta i synnerhet om många av dem kan gömma sig bakom skriven text eller i organisationer.
Lobaczewski beskriver hur samhället, i synnerhet eliten, genomsyras av det hysteriska tillståndet. Man förstår varken psykologi, samhälle eller kulturer, och resultatet är så småningom att ondskan återkommer på bred front. Antingen genom att man lättvindigt startar ett världskrig, eller genom att rörelser kontrollerade av psykologiska avvikare splittrar eller tar över hela nationer.
Men ondskans återkomst tvingar fram en tillnyktring. Människor tvingas kämpa för sina liv, och samtidigt återupptäcka sådant som människokännedom, karaktär och kreativitet. Det som tidigare framstod som spännande eller kompromisslöst väcker nu enbart känslor av avsmak. I vissa fall leder den hysteriska fasen istället till att psykopater tar över samhället och behåller makten under lång tid, Lobaczewski talar här om patokrati.
Sverige och det hysteroida kretsloppet
Under ”goda tider” blir sökandet efter sanningen obekvämt, då det tar upp oangenäma saker. Då är det bättre att tänka på lättare och trevligare ting.
– Lobaczewski
Lobaczewskis cykliska perspektiv är användbart för att förstå både Europa och Sverige. Vi befinner oss sedan decennier i ”goda tider”, i Sveriges fall är situationen skild från övriga Europa då vi dessutom undsluppit krig. Detta har gjort att kunskap om psykologi, om skillnader mellan människor, och om kulturer blivit obekvämt och ersatts av ytligare världsbilder. Under tidigare epoker menade man att integration tar tre generationer, idag betraktas människor från olika kulturer istället som utbytbara legobitar och volymer som irrelevanta. Könsroller och stabila familjer betraktas snarare som ett förtryck än som ett beprövat sätt att få ett folk att leva vidare. Perspektivet är ofta förintande ytligt, ”det löser sig” är det implicita svaret på varje hot som man inte kan moralisera kring.
Detta gör att den politiska debatten kan urarta, den som känner sig omgiven av infantila idioter kan ha en poäng. Konsekvenserna av detta, de högst reella hoten och kostnaderna, skjuts normalt på framtiden. Samtidigt tycks läget vara gynnsamt för de psykologiskt avvikande Lobaczewski talar om att breda ut sig, förmågan att identifiera dem har atrofierat. Deras motvilja mot normala människor kan idag kanaliseras i ”anti-rasism” riktad mot den normala majoriteten (insikten att normala invandrare är lika väsensskilda från avvikarna skjuts även den på framtiden). Även andra politiskt korrekta ideologier riktas ytterst mot den normala majoriteten, exempelvis mycken HBTq och feminism. Här är Lobaczewskis perspektiv intressant, och förklarar de skilda känslor många människor har gentemot normala respektive avvikande medlemmar av diverse minoriteter. Kanske är det inte främst deras ovanliga läggning eller etnicitet som gör att många av oss instinktivt ogillar diverse ”aktivister”. I Sverige tycks det oavsett ofta vara så att avvikande medlemmar av minoriteter representerar normala medlemmar, och ofta verkar mot deras egentliga intressen.
Utgår man från Lobaczewskis perspektiv kan man också förklara varför så många gamla folkrörelser och partier tycks ha tagits över av korrupta och besynnerliga kotterier, och varför de vänt sina gamla ideal ryggen. Det är i så fall exakt vad som skett, deras ideologier fyller nu en sekundär funktion. Detsamma kan förövrigt även äga rum exempelvis i SD. Var och en bör vara medveten om risken att psykopater tar över just deras rörelse, Lobaczewski beskriver inkännande den chock många normala kommunister upplevde när de insåg vilka människor som tagit över deras organisationer och samhällen.
Lobaczewskis perspektiv får det också att framstå som osannolikt att en tillnyktring äger rum innan perioden av ”goda tider” tagit slut som följd av den tilltagande hysterin. Men just nu är vi på väg åt det hållet. Lobaczewski ser sådant som kultur, arv och religion som potentiellt välgörande faktorer, vilket också kan vara av värde att ta med i beräkningen. Sammantaget är hans perspektiv ett värdefullt komplement till förklaringar med fokus på idéer, klasser och politik.
Om skribenten: Joakim Andersen
