Den amerikanska utrikespolitiken har av många bedömare karaktäriserats som kortsiktig och destruktiv. Libyen, Ukraina, Irak, det finns många exempel. Intressant är att denna bedömning delas av kretsar i den amerikanska militären. Om detta kommer vi varken att få läsa i Aftonbladet eller DN, på grund av en kombination av bristande kompetens och tydlig tendens.

Den amerikanske journalisten Seymour Hersch har skrivit en läsvärd artikel om hur amerikanska militärer förgäves försökt få Obama att inse hur farligt det var att stödja ”moderata rebeller”, och att till varje pris försöka avsätta den syriske ledaren Assad. Dessa höga militärer, i Pentagons Joint Chiefs of Staff, hade sett hur en liknande politik gjort Libyen till en bas för jihadister, och ett geopolitiskt vulnus. Hersch citerar en hemligstämplad rapport, som ska visa att:

…what was started as a covert US programme to arm and support the moderate rebels fighting Assad had been co-opted by Turkey, and had morphed into an across-the-board technical, arms and logistical programme for all of the opposition, including Jabhat al-Nusra and Islamic State. The so-called moderates had evaporated and the Free Syrian Army was a rump group stationed at an airbase in Turkey.

När försöken att övertyga Obama om det farliga i den förda politiken misslyckats, valde Joint Chiefs of Staff att använda sig av en mer indirekt metod. Man delade med sig av information om de syriska rebellgrupperna till tysk, israelisk och rysk militär, väl medvetna om att vissa av dessa skulle föra informationen vidare till den syriska militären. På så vis ökade man något den syriska arméns möjlighet att vinna kriget.

Hersch artikel, även om den som vanligt bör läsas kritiskt, tar upp hur CIA aktivt samarbetat med bland annat Saudiarabien och Turkiet för att störta den syriska regeringen. Intressant är de starka tecken den innehåller på att Turkiet under Erdogan varit med och hjälpt IS växa till en formidabel kraft på det syriska slagfältet. En av de militärer Hersch intervjuat, den före detta chefen för Defense Intelligence Agency, Michael Flynn, uttrycker sig på följande vis:

If the American public saw the intelligence we were producing daily, at the most sensitive level, they would go ballistic.

Intressant mot bakgrund av den turkiska nedskjutningen av ett ryskt plan, och den mindre omskrivna provokationen mot den ryska flottan därefter, är Hersch avslutande ord i artikeln:

The Joint Chiefs and the DIA were constantly telling Washington’s leadership of the jihadist threat in Syria, and of Turkey’s support for it. The message was never listened to. Why not?

Vi hittar Hersch artikel här:

Military to Military

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.