Julen är en av de mest populära högtiderna under året, samtidigt en unik högtid genom de många meningar den har. Så tycks det alltid ha varit, även för våra förfäder var detta en tid med många betydelser. Det var en social period, då ömsesidighet och gemenskap bekräftades genom gåvor och samvaro. Det var också en liminal period, en gränsperiod mellan det gamla och det nya året, då gränserna mellan världarna var mindre skarpa än annars. För många av oss är julen en period olik alla andra, jämförbar med de australiska aboriginernas dream time. Det finns idag en reell risk att konsumtionssamhälle och inte minst arbetslivets stress invaderar den nordiska drömtiden.
Julen är också ett fascinerande exempel på lyckosam syntes mellan nordiskt och kristet, det Günther beskriver som kristendomens möjliga fördjupande av det germanska. Så finner vi här Kristus som fridsfurste, omgiven av djur, herdar, änglar och vise män. Det finns här tydligt traditionella inslag, som stjärnan och jungfrufödseln. Vi finner också ett flertal nordiska inslag, julgranen är exempelvis ett nytt uttryck för den centrala plats träd hade hos våra förfäder. Detsamma gäller julbocken och givandet av gåvor.
Jultomten
Ett spännande mytkomplex har vuxit fram kring jultomten, en framväxt som illustrerar hur det nordiska undermedvetna noggrant valt ut vilka nya former som kommit att bestå. Att gestalten förenar drag från alver och gårdstomtar, det vill säga ytterst förfäderna, med det givmilda helgonet Nikolaus torde vara välkänt. Det är också tydligt att här finns ett arv från Oden, vilket ibland förstärkts genom sentida innovationer. Så har tomten idag åtta renar, varav ett par med germanskt klingande namn, precis som Odens häst Sleipner har åtta ben. Antalet ben hos de hästar som för sibiriska shamaner till andra världar låter antyda att just siffran åtta här har en djupare betydelse.
Tomtens åtta renar tycks vara ett ganska nytt påfund, intressant är att det kopplar myten både till den yttersta norden och till siffran åtta. En annan intressant innovation är tanken att tomten bor på Nordpolen, i ett veritabelt Valhall. Även här har vi ett traditionellt mytkomplex, med begrepp som Hyperborea, Arktos och den magnetiska, svarta ön Rupes Nigra. I mytens språk uttrycker detta att tomten, likt på sin tid Apollon, kommer från det Hyperborea som för oss andra är dolt.
Tomten förenar också två olika logiker. Vi finner här dels det generösa människoideal som gått under namn som humanitas, megalopsuchos och stormenska. Günther förknippar det med det nordiska, Nassim Taleb med den levantinska världen, oavsett vilket är det ett tillstånd vi alla kan känna igen oss i ibland. Den som är gaefumadr, som fått rika gåvor, vill gärna dela dem med andra. Den logik vi här möter är gåvans logik.
Men i äldre tider var tomten, och de till julen knutna övernaturliga väsnen, också företrädare för en annan logik, en logik som kan förknippas med världens ordning (och som givits namn som rta, örlog och dharma). Denna ordning är sådan att snälla barn får klappar, medan stygga barn av demoniska väsen antingen pryglas eller tas med till djupet av Svarta skogen för att ätas opp. Det är kort sagt en ganska brutal pedagogik, som idag i hög grad fallit bort. Vi finner här ett äldre mytkomplex, med inslag som Krampus och Julbocken. Detta för också tankarna till indo-europeiska mannaförbund, då unga män ofta klädde ut sig till dessa demoniska väsen, vilket äger rum än idag i många länder, bland annat i form av årliga Krampuslauf. Vilket kanske kan vara av intresse för den som tycker att fenomenet ”gå på krogen på jul” är aningen svensson och santarchy lite för modernt.
Sammantaget finner vi att jultomten är en rik nordisk arketyp, kring vilken ett mytkomplex vuxit fram med många intressanta inslag. Dessa hotas alltid av kommersialismens förytligande tendenser, det är upp till oss att hålla julandan vid liv.
Avslutningsvis önskas läsare och Motpolare en riktigt god jul!
Mer jul:
Dickens julsaga
Tankar på Julafton
Julbockens historia
Krampuslauf
Om skribenten: Joakim Andersen
