Det finns många läsvärda svenska bloggare och dissidenter, från Lars Berns Anthropocene och Jan Myrdal till Jan Milld och Thomas Nydahl. Många av dessa har det gemensamt att de upplevt 1968, de är alltså inte alldeles unga. Detta låter antyda vad som kan vara förklaringen till den utbredda konformismen, rentav dumheten, i svensk offentlighet. Varför består inte vår offentlighet av yngre versioner av Myrdal och Milld, istället för konforma kretiner? Att ställa frågan är delvis att besvara den.
En Bern eller en Nydahl har dels haft tillgång till en bildning som inte den pedagogik som gradvis införts sedan 1968 hann sabotera, dels är de mindre utsatta för det de facto yrkesförbud som drabbar dissidenter i dagens Sverige. För den som på längre sikt vill motverka fördumningen av svenskarna är båda dessa faktorer av intresse. Skolan måste börja förmedla bildning, oförmågan att skilja mellan en människas arbete och åsikter måste bemötas med förakt.
Men nog om det. En annan intressant bloggare är Rune Lanestrand. Lanestrand har en bakgrund som centerpartist, men hans världsbild är inte den som idag förknippas med ”Stureplanscentern”, Lööf och Federley. Mot dessa är han kritisk. Han har varit med och bildat det som idag är Sjukvårdspartiet och Förbundet Sveriges Småbrukare. För den som är intresserad av glesbygdsfrågor, organisk odling, GMO, jordbrukets industrialisering och liknande är det senare en givande bekantskap.
Lanestrand är också en av grundarna av Folket i Bild/Kulturfront, även detta ett intressant projekt. Orosmoln finns dock, man kan identifiera samma utveckling som fick Baude att lämna KP. Idag kan man exempelvis läsa Hübinettes verklighetsfrämmande ”analyser” i FiB/K.
Lanestrands blogg
Jag har noga under flera år följt det kostsamma, byråkratiska och allsmäktiga jordbruksverket som verkar vara genomkorrumperat. T ex. De svar jag fått på frågor om genmanipulering av växter och djur kunde lika gärna vara skrivna av GMO-företaget Monsanto.
Mitt intryck är att särskilt höga tjänstemän cirkulerar mellan de företag de ska bevaka och ämbetsverken.
– Lanestrand
Lanestrands etablissemangs- och systemkritik är betydligt bredare än exempelvis SD:s eller V:s. Han beskriver det svenska systemet som präglat av korruption och lögner, detta gäller både i relation till NATO, till GMO-företag som Monsanto, till ”kompiskapitalistiska” entreprenörer som Bert Karlsson, et cetera. Det ideal Lanestrand istället företräder präglas bland annat av anti-imperialism, det organiska och lokala, och en verklig demokrati och välfärd.
Hans bloggtexter är ofta ganska korta, men i gengäld är formuleringarna kärnfulla. Så skriver han om hur Federley i samband med ett reklamjippo blev rejält biten av en gris:
Det var säkert både första och sista gången Federley såg en gris på nära håll.
Lanestrand vänder sig också mot det svenska nyspråket, här i form av den reklambyrå Federley anlitade. Denna presenterar sig på följande vis:
Vi hjälper våra kunder att växa i en uppkopplad värld. I vårt arbete kombinerar vi analys och optimering med kreativitet och skaparglädje.
Vi är övertygade om att djup förståelse för hur internet fungerar, samt insikter kring hur olika typer av användare agerar digitalt, krävs för att uppnå resultat 2015. I vår modell ingår analys, strategi, taktik, koncept, design och aktivering.
Om detta knepiga språk har Lanestrand bara en sak att säga: Hahaha..
Lanestrand har också skrivit om hur ”stureplansgänget” tog över Centern. Han har skrivit om hur rättsväsendet ansträngde sig för att få Taimour Abdulwahab att framstå som en ”ensam galning”, och om värdlandsavtalet med NATO som inte föregicks av någon debatt. Även Arla, Miljöpartiets allt annat än miljövänliga politik, och den självgode Reinfeldt får sig slängar av Lanestrands, bildligt talat vassa, slev.
I likhet med många andra har han den senaste tiden också på allvar börjat ifrågasätta den förda migrationspolitiken, en politik han beskriver som oansvarig. Så skriver han angående en opinionsundersökning som visar att de flesta svenskar inte tror att Sverige kommer att klara av att hantera de flyktingar som hittills har kommit till landet:
Vad grundar jag då min oro på som främst gäller barnbarnen? Mina och alla andras. Ökat våld som kommer med det segregerade samhälle med ett låglöneproletariat som blir följden när det redan är ont om arbete.
Men Lanestrands perspektiv är även här mer holistiskt än exempelvis SD:s och den offentliga debatten. Så tar han upp de ständigt pågående nedskärningarna, och den utbrändhet de leder till. Denna process kommer inte vändas som följd av migrationspolitiken, om man uttrycker det diplomatiskt. Fler människor kommer bli sjuka på sitt arbete, både de som arbetar direkt med migrationen och de som arbetar i verksamheter som måste spara på grund av dess kostnader.
Lanestrand tar också upp den tickande bomb mottagandet av de ”ensamkommande” är. Detta inte för att de ensamkommande skulle vara särskilt dåliga människor, utan för att han har erfarenhet av hur dåligt de ”HVB-hem” där de hamnar alltid fungerat tidigare. HVB-hemmen beskriver Lanestrand som, i många fall, ”ren geschäft” avsedd att tjäna pengar, och resultaten har blivit därefter för de svenska ungdomar som hamnat där.
Sammantaget har Lanestrand ett värdefullt perspektiv, inte minst på grund av dess holistiska och till etablissemanget alltid nyktra inställning. Vi hittar hans blogg här:
Andra projekt som nämns i inlägget
Förbundet Sveriges Småbrukare
Sjukvårdspartiet Västra Götaland
Folket i Bild/Kulturfront
Om skribenten: Joakim Andersen
