Vad är det goda livet, och hur lever man det? En modern psykolog som forskat kring dessa frågor på ett intressant sätt är ungersk-amerikanske psykologen Mihaly Csikszentmihalyi. En följd av hans forskning är populariseringen av begreppet flow, liksom distinktionen mellan autoteli och exoteli. Den senare har samtidigt en både samhälls- och kulturkritisk potential.
Csikszentmihalyi kan på många sätt sägas utveckla Vaneigems distinktion mellan liv och överlevnad, den frågeställning han försöker besvara är hur man lever ett fullödigt eller, med Csikszentmihalyis ordval, utsökt liv. Han använder sig av rön från i första hand psykologin och sociologin, bland annat studier kring tidsbudgetar i olika samhällen. Människor ägnar olika delar av sin vakna tid åt produktiva aktiviteter, underhållsaktiviteter (äta, bada, städa, et cetera) och fritid. Med undantag för extrema perioder, som industrialiseringen, har proportionerna mellan dessa ofta legat ganska nära varandra i olika samhällen.
Arbetet och den farliga fritiden
Someone who says ”I am busy” is either declaring incompetence (and lack of control of his life) or trying to get rid of you.
– Nassim Taleb
En intressant slutsats Csikszentmihalyi drar är att ”lycka” inte är identiskt med ett utsökt liv. Inte heller bidrar rikedom nödvändigtvis till tillfredsställelse med livet (frånsett steget från den rena nöden). Människor mår som bäst när de gör något de själva valt att göra, men de mår sällan sämst när de gör något de är tvungna att göra. Tvärtom är det när de gör något för att de inte har något annat att göra. Csikszentmihalyi talar här om psykisk entropi.
Detta betyder att arbetet i vår civilisation delvis orättvist betraktas som ett nödvändigt ont. Ett oväntat resultat av Csikszentmihalyis forskning är att fritiden är potentiellt farlig, det kan vara svårt att fylla den med meningsfulla aktiviteter. Särskilt TV identifierar han här som ett problem. Csikszentmihalyi skriver:
Om man fyller sin lediga tid med passiva aktiviteter kommer man inte att ha särskilt roligt, men man riskerar inte heller att ta sig vatten över huvudet.
Detta kan vara en varningssignal, en antydan om att ens arbete inte är meningsfullt. Csikszentmihalyi skriver:
När produktivt arbete blir alltför rutinartat och meningslöst kommer fritidsaktiviteter att uppfylla tomrummet. De kommer att uppta mer och mer tid och innefatta allt mer invecklade och artificiella medel.
På samhällelig nivå ser han ”bröd och skådespel” som en sista utväg som ”bara tillfälligt uppskjuter ett samhälles upplösning”. Men på individnivå är det ett varningstecken som bör mana till handling. Den viktiga slutsatsen är i varje fall att för både samhällen och individer är det avgörande vad vi fyller fritiden med för aktiviteter. Mängden TV som just nu fyller den är Csikszentmihalyi skeptisk till.
Flow och autoteli
If you know, in the morning, what your day looks like with any precision, you are a little bit dead – the more precision, the more dead you are.
– Nassim Taleb
TV-tittande leder sällan till det Csikszentmihalyi kallar flow. Med flow avser han ett uppgående i en aktivitet som är så totalt att man glömmer tid och rum. Han skriver:
Flow brukar uppstå när det krävs hela en persons skicklighet för att han ska lyckas med en utmaning som han bara nätt och jämnt klarar av.
Detta innebär att det krävs en balans mellan skicklighet och handlingens svårighet (är den ena eller andra för stor blir resultatet istället leda eller ångest). Målsättningarna måste vara tydliga, det måste finnas klar feedback. Exempel han nämner är idrottsmännens uplevelse av den ”andra andningen”, liksom konstnärens ”inspiration”, men flow kan upplevas både på arbetet och under fritiden. Samtidigt kräver det en viss ansträngning och investering. Men för Csikszentmihalyi är det värt ansträngningen, det är flow snarare än ”lycka” som skapar det utsökta livet. Ett konkret råd han ger är därför att identifiera det som ger en flow, och att anpassa sitt liv efter det. Passiva aktiviteter som TV ger i varje fall sällan flowupplevelser.
Olika människor rapporterar olika mängder flow i studier. En betydande minoritet, runt 15%, upplever exempelvis aldrig flow. En studie av flera generationer i Alperna tycks också visa att de äldre generationerna oftare upplevde flow än de yngre, och då oftare i arbetet. De yngre sökte istället mening i nöjen.
Csikszentmihalyi identifierar en personlighetstyp han kallar autotelisk. En autotelisk person finner mening i det han eller hon gör, för dess egen skull, och upplever oftare flow. Hon är därför också mindre beroende av ägodelar, makt och liknande. Studier visar att autoteliska ungdomar lägger mer tid på familjen, studier och hobbyer och betydligt mindre på TV än icke-autoteliska. En slutsats Csikszentmihalyi dragit är att det är nyttigt att inte lämna familjen för tidigt.
Han hamnar också i närheten av traditionella tankar kring att handla utan att handla, när han skriver att det viktiga är att ”intresset är ointresserat eller att det inte helt och hållet tjänar ens egna syften”. Ointresserat intresse är en central egenskap hos den autoteliska personligheten, hon möter världen med nyfikenhet och vördnad. Csikszentmihalyi återknyter till både Nietzsches amor fati och Maslow. Med det ointresserade intresset hittar han alltså delvis tillbaka till mer traditionell livssyn.
Csikszentmihalyis term för motsatsen till autoteli är exoteli, vilket är när man styrs av externa mål. Man ägnar då sina dagar åt sådant man egentligen inte vill, men är tvungen till, och sina kvällar åt den passiva underhållning man har energi kvar för. Något ”ointresserat intresse” har man inte ork nog till. Så utgör distinktionen mellan autoteli och exoteli på samma gång en värdefull ansats till kultur- och samhällskritik, och en uppmaning till handling för den som fastnat i ett exoteliskt liv. Csikszentmihalyi ger flera råd kring hur man kan röra sig i en mer autotelisk riktning. En del råd är mer småskaliga, exempelvis att gå igenom en vanlig dag och finna de aktiviteter som ger flow, andra är mer storskaliga, som att byta karriär eller med en segelbåt ge sig ut på världshaven. Han är i varje fall väl värd en närmare bekantskap.
Om skribenten: Joakim Andersen
