Civilisationers uppgång och fall har studerats av bland annat Spengler, Gibbon och Jared Diamond. Ett intressant, men tämligen bortglömt, perspektiv erbjuder nordamerikanske Brooks Adams (1848-1927). Adams var historiker, och förenar på många sätt Spenglers och Marx perspektiv. Men där Marx förutspår historiens slut som följd av proletariatets framväxt, betraktar Adams snarare processen som ett led i en cykel som ägt rum även tidigare.
Adams perspektiv är högintressant, inte minst för vår egen tid. Så hjälper han oss att identifiera de djupare processerna, under ytan av pseudo-nyheter och irrelevant offentlig ”debatt”. Han kombinerar också den ekonomiske historikerns begrepp med sådana som vi snarare förknippar med Spengler och de Gobineau. Adams är också intressant som geopolitiker, och -ekonom, och förutspådde USA:s ställning som supermakt. Det finns hos honom en spänning mellan pessimism och determinism, han är medveten om vad vi förlorat genom ”framsteget” men betraktar det samtidigt som oundvikligt. Man kan också identifiera ansatser till Spenglers caesaristiska era i hans analys av den amerikanska samtidshistorien, någon större tro på demokratin hade han heller inte. Adas är kort sagt en originell tänkare, idag ska vi fokusera på hans beskrivning av civilisationernas cykler.
Fruktan och girighet
Thought is one of the manifestations of human energy, and among the earlier and simpler phases of thought, two stand conspicouos – Fear, and Greed.
– Adams
Adams utgår från en materialistisk beskrivning av världen, där han i centrum sätter energi. Mänskligt handlande är olika utlopp för energi. Det finns två huvudsakliga former det kan anta, fruktan och girighet (det förstnämnda är egentligen ett dåligt ordval). Människan som drivs av fruktan skapar en osynlig värld, befolkad av gudar och andar, och har en välutvecklad föreställningsförmåga. ”Primitiva” samhällen hör till denna kategori, men också det djupt religiösa Spanien under kampen mot England. Människotyper knutna till fruktan är den religiösa, den militära och den konstnärliga. Adams talar också om en emotionalistisk människotyp.
Ordvalet, fruktan, kan antyda att detta är en negativ människotyp, men Adams är mer rättvisande när han talar om ”imagination”. Föreställningsförmåga hade varit ett bättre ordval. Det är här Adams värde som kulturkritiker och -pessimist framträder klart, den moderna världen innebär en förlust av människans fantasi.
…commerce from the outset seemed antagonistic to the imagination…
– Adams
Den andra formen mänsklig energi kan få utlopp genom är girighet. Adams beskriver här både en särskild form av krigare, exempelvis slavjägaren, och köpmän, bankirer och kapitalister. Här identifierar han en mer materialistisk människotyp. Denna människotyp har alltmer kommit att dominera Västerlandet, precis som på sin tid Rom.
Adams beskriver ett intressant samspel mellan samhälle och människotyper. I ett materialistiskt samhälle kommer exempelvis den ekonomiska människotypen att gynnas, vilket innebär att dess representanter dominerar politiken och kulturen. Hans beskrivning av hur Italien ända sedan Roms tid befolkats av en mer cynisk människotyp låter oss också ana att i ett materialistiskt samhälle är det den ekonomiska människotypen som kommer att dominera demografiskt.
Centralisation
Adams centrala begrepp är centralisation. Även här finns en koppling till energi, ofta är det en religiös impuls som är den ursprungliga motorn bakom centralisationen men gradvis antar den mer ekonomiska former. När människor integreras politiskt och ekonomiskt är det uttryck för sådan centralisation, det växande Rom är ett exempel.
Adams beskriver en cykel där decentralisering ersätts av centralisation, och därefter desintegration. Här spelar ekonomin en viktig roll. Han beskriver det gamla Rom, och klyftan mellan gäldenärer och borgenärer. De senare anpassade både lagarna och skatteväsendet för att skapa ständigt nya skulder och skuldsatta, vilka antingen kunde säljas som slavar eller fås att arbeta som skuldslavar, nexi. Om detta skriver Adams:
…the roman fiscal system, coupled as it was with usury, was calculated to enslave all but the oligarchy who made the laws.
Han beskriver här också hur legionärerna inte sällan var skuldsatta, och kunde göra uppror för att förbättra de skuldsattas lott. Så småningom ledde centralisationen, Roms erövringar, till en social katastrof. De romerska soldaterna hade rekryterats bland de fria männen, men dessa utkonkurrerades av kapitalistiskt jordbruk och import av slavar. Konkurrensen från Egypten blev dödsstöten för de romerska bönderna, och med dem den romerske soldaten. De överflödiga människomassorna på landsbygden blev därefter bland annat slavar och stadsproletariat. Kapitalet flyttade österut, och så småningom blev Konstantinopel huvudstad.
En liknande process beskriver Adams i Europa, inte minst England. Det sociala systemet hade byggt på en homogen befolkning av yeomen, bland vilka också ett gott infanteri rekryterats. Men centralisation och den ekonomiska människotypens gradvisa framväxt ledde till att dessa genom ”enclosures” drevs från sin jord (samtidigt krossades kyrkan och gillena). En del av dessa fördrivna kom att utmärka sig som pirater och slavhandlare, men på längre sikt gick yeomen förlorade.
Adams spårar här också ursprunget till reformationen, och talar om den ekonomiska människotypens behov av ”cheap religion”. Oavsett politiska former tar den ekonomiska människotypen över den reella makten. Samtidigt påverkas hela samhället, det är här han talar om processen av desintegration. Familjen faller sönder, fantasin försvinner, arkitektur, konst och kultur degenererar. Adams talar om competition, men det ligger nära Engels sociala krig och det högerradikala talet om universalismen, atomismen och den lägsta gemensamma nämnaren. Samtidigt påminner hans beskrivning av hur mängden av lagrad energi, i maskiner och pengar, dominerar de levandes arbete, starkt om Marx tal om dött arbete.
Desintegrationen urholkar i varje fall den sociala organismen, tills den som Rom varken kan producera medborgare eller soldater. Det behövs då det Adams kallar ”infusion of barbarian blood” för att cykeln ska kunna ta sin början på nytt. Här anar vi släktskapet med de Gobineau och Khaldun, Adams kompletterar de Gobineau genom att visa att bakom förlusten av det den senare kallar ”the blood of the founders” också finns ekonomiska faktorer. Samtidigt kompletterar han Marx genom att föra in moraliska faktorer, och visa att det handlar om en återkommande del av en cykel snarare än början på historiens slut.
Adams perspektiv och begrepp ger oss flera redskap för att förstå vår egen tid. Så kan vi följa hur den frie, självägande medborgaren och soldaten gradvis ersätts av en proletariserad, avväpnad klient. Samtidigt avskaffas värnplikten, och billigare arbetskraft importeras. Processen av centralisation fortsätter, nu under namnet globalisering. Så påminner Adams om både Pound och Graeber. En jämförelse mellan vårt samhälle och Rom sätter därför skuldslaveri i centrum. I vad mån är den samtide svensken fri och självständig, i vad mån är han eller hon en skuldslav? Åt vilket håll går utvecklingen, och vad kan göras för att försvara den frie medborgaren?
Samtidigt hjälper hans begrepp desintegration och fokus på den mänskliga fantasin oss att förstå pågående sociala och kulturella processer. Familjens och den sociala sammanhållningens, i form av hövlighet och moral, sönderfall är uttryck för desintegrationen. Som utgångspunkt för en kulturkritik kan Adams intresse för den skrumpnande eller rentav döende fantasin vara värdefull. Bland annat betraktar han porträttmåleriet som ett säkert tecken på degeneration. På samma sätt kan man betrakta poesins försvinnande som ett uttryck för föreställningsförmågans atrofiering.
Sammantaget erbjuder Adams alltså flera viktiga begrepp och perspektiv för att förstå vår egen tid, och för att inleda ett samtal om hur man kan regenerera det svenska samhället.
Om skribenten: Joakim Andersen
