Det finns i Sverige ett stort antal kristna, men av den offentliga debatten får man lätt intrycket att de är mycket få. Exempelvis framstår abortlagstiftningen i debatten som given, samtidigt som var sjunde svensk anser att det är ett bra förslag att begränsa aborträtten. Inte heller vad gäller HBTq-frågorna överensstämmer den bild man får av offentligheten med den faktiska opinionen, exempelvis anser varannan svensk att det är ett mycket dåligt förslag att tillåta homosexuella att adoptera barn. Det finns betydande opinioner som inte representeras nämnvärt vare sig i politik eller media.

Historiskt har kristna ofta hanterat samhälsförändringen genom en strategi av självvald reträtt till de små gemenskaperna, som familj, friskolor och kyrkliga sammanhang. Överlag är det också en god tumregel att alltid erbjuda en slagen motståndare en reträttmöjlighet. De senaste åren har kulturradikalerna, de politiskt korrekta, eller vad vi nu kallar dem, drabbats av hubris. Man är inte längre villig, eller ens intellektuellt kapabel att förstå värdet av, att erbjuda kristna och/eller konservativa några reträttmöjligheter. Debatten om samvetsfrihet är bara ett exempel på detta.

Denna hubris kommer att orsaka en motreaktion, och en politisering och aktivering av delar av Sveriges kristenhet. Växande grupper kommer inse att de nu står inför ett existentiellt hot, och att de inte längre erbjuds en reträtt. Många kommer samtidigt att dra slutsatsen att Kristdemokraterna inte på ett genomtänkt sätt företräder deras intressen, även om vi sannolikt kommer bevittna en viss anpassning av KD till denna opinion. I flera andra länder, inte minst i Frankrike med La Manif Pour Tous och Tyskland med Besorgte Eltern, har vi sett en sådan mobilisering av kristna, normalt kring frågan om familjen i allmänhet och barnens rätt i synnerhet. Dessa kristna har insett att de kommer framställas som ”extremister” oavsett vad de gör, att etablissemanget är deras fiender i politisk mening, och att de, och deras barn, nu står inför existentiella hot.

Kristna Värdepartiet

Kristna Värdepartiet bygger på den kristna värdegrunden. Vår viktigaste politiska utgångspunkt är människovärdet. Härav följer naturligt en stark tro på familjens värde och stora betydelse för individ och samhälle. Vi är dessutom övertygade om vikten av ett starkt civilsamhälle – det vill säga ett samhälle som vilar på många små gemenskaper, och där statens roll är begränsad.
– Kristna Värdepartiet

Åtminstone delvis kan det 2014 startade Kristna Värdepartiet ses som en del av denna bredare europeiska rörelse. Partiets program är svårförenligt med den politiska korrektheten, men ligger i linje med kristnas värderingar och intressen i den ovan skisserade situationen. Så spelar familjefrågor en viktig roll, bland annat abortmotstånd och konkreta förslag som sambeskattning. Samtidigt lyfts de små gemenskaperna fram, och statens roll definieras och begränsas. Detta ligger i linje med kristen samhällsfilosofi, avsnittet om ekonomisk politik visar också att här finns en betydande idéhistorisk kunskap. Det är också en logisk försvarsmekanism mot en växande terapeutisk stat som idag försöker invadera dessa gemenskaper.

Kristna Värdepartiet kan kort sagt vara av intresse för värdekonservativa som delar deras värderingar, eller bara på ett mer principiellt plan menar att kulturradikaler inte ska få utnyttja staten för att invadera familjer och andra små gemenskaper. Genom partiets koppling till kristendomen kan också identifieras en värdemässig och filosofisk grund och stadga som kan saknas i mer toppstyrda populistiska partier.

Morgonbladet

På samma sätt som Dagens Nyheter är oberoende liberal så har Morgonbladet samma värdegrund och perspektiv som Kristna Värdepartiet utan att vara formellt kopplat till partiet. KV startades på grund av den tilltagande politiska hemlöshet som många väljare med en traditionell kristen värdegrund har känt. Morgonbladet har sitt existensberättigande av samma skäl.

Vi har under lång tid känt att medielandskapet är skevt och att nyheter och samhällsanalyser från ett perspektiv med kristna värden sällan får komma till tals.
– André Juthe, Morgonbladet

Media spelar idag en ofta tyngre roll än partier. Det mediala landskapet domineras av å ena sidan ”gammelmedia”, å andra sidan alternativa medier med starkt fokus på invandringsfrågan och partiet SD. Det finns då både utrymme för, och behov av, kristna och alternativa medier, med fokus bland annat på familjefrågor. Ur samma krets som Kristna Värdepartiet har det därför sprungit en nättidning vid namn Morgonbladet. Tidningen är ännu tämligen ny, men ger ett gediget intryck. Vi finner här bland annat artiklar om fransk massövervakning, kristnas situation i Libyen, och
en intressant intervju med Kristna Värdepartiets Ungdomsförbunds språkrör.

Det är kort sagt ett lovande initiativ, och kan vara väl värt en närmare bekantskap. Detta alltså oavsett om man fullt ut delar deras värderingar eller snarare ser familjefrågorna och de små gemenskapernas rättigheter som en viktig front i den pågående kulturstriden.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.