Den som endast följer etablerad media kan lätt få intrycket att det saudiska kungahusets viktigaste drag den senaste tiden varit konflikten med Margot Wallström. Så är dock inte fallet, Saudiarabien har också militärt ingripit i grannlandet Jemen. Man har bildat en allians, än så länge främst formellt, med andra sunnitiska stater som Egypten, och får också stöd från USA.
Man kan betrakta konflikten ur tre perspektiv. Geopolitiskt handlar det om konflikten mellan Saudiarabien och dess allierade (inkluderande bland annat Israel och flera mindre gulfstater) å ena sidan, och Iran och dess allierade (bland annat Syrien och Hizbollah) å den andra. Iran har den senaste tiden flyttat fram sina positioner, bland annat genom att Assad inte fallit i Syrien och genom en potentiellt begynnande avspänning med USA. Samtidigt ser vi en för det saudiska kungahuset farlig utveckling, där Islamiska Staten gradvis seglar upp som ett större hot i den västerländska diskursen än Iran. Och som bekant har huset Saud haft mer än ett litet finger med i skapandet av de nätverk och miljöer ur vilka Islamiska Staten vuxit. Om Jemen blir en del av den iranska koalitionen, genom de framgångsrika houthirebellerna, framstår det för Saudiarabien som ett hot. Geopolitiskt har Jemen ett centralt läge, bland annat för kontrollen av Röda havet.
Geopolitiskt har Saudiarabien och USA här, åtminstone delvis, överlappande intressen. Detta antyds av att USA är på god väg att förvandla det lilla Djibouti till en militärbas. Djibouti och Jemen är Röda havets Helsingborg och Helsingör. Därför har USA valt att ge det saudiska angreppet praktiskt understöd, genom att tanka saudiska stridsflyg i luften, genom att bistå med uppgifter, och genom att låta drönare patrullera den saudiska gränsen. Det relativa ointresset för det saudiska angreppet i etablerad media antyder också något den amerikanska agendan. Skillnaden mellan Putins involvering i östra Ukraina och det saudiska öppna anfallet handlar här inte minst om geopolitik.
Samtidigt kan angreppet analyseras utifrån den hotande konflikten mellan sunniter och shiiter. Det handlar om en hotande sekterism, som skulle omöjliggöra en positiv utveckling i många länder. Man kan notera att den shiitiska sidan ofta, men inte alltid, ansträngt sig att inkludera sunniter, så tillsynes även i Jemen. Liknande ansträngningar är mindre vanliga på den saudiska sidan, liksom bland de wahhabiter som de tidvis understött. Så är shiiter en marginaliserad minoritet i Saudiarabien, men lokalt är de en majoritet. Bland annat i viktiga områden, vad gäller både olja och geopolitik. Detsamma gäller i flera av de småstater Saudiarabien mer eller mindre kontrollerar, inte bara det oroliga Bahrain.
Samtidigt måste konflikten förstås utifrån det jemenitiska perspektivet. Det handlar då om ett land med flera olika klaner och grupper, och en ömtålig maktbalans. Problemen uppstod när presidenten utmanade denna balans, vilket ledde till öppen konflikt och att houthimilisen intog huvudstaden. Ett led i denna utveckling var också en lokal ”arabisk vår”. Konflikten är komplex, det finns också en lokal gren av al-Qaeda med kontroll av betydande territorier.
Vad vi kan förvänta oss den närmaste tiden är fortsatta saudiska bombräder, även mot civila mål. Dessa har hittills lett till folklig vrede i de städer som drabbats, och lär inte minska stödet för houthimilisen. Det är tveksamt om Saudiarabien kommer riskera en markoffensiv, istället kan man misstänka en de facto-allians med al-Qaedas och den avsatte presidentens trupper, liknande den amerikanska strategin i bland annat Libyen och Afghanistan. Situationen är komplex, men Saudiarabien spelar ett högt spel med tanke på svagheterna på hemmaplan. Det återstår att se om man kan besegra en milis med betydande folkligt stöd, det återstår också att se om konflikten sprids in i själva det saudiska kungadömet (genom sympatisörer både till houthis och al-Qaeda).
Intressant är naturligtvis också medias moraliska bankrutt. När Ryssland anklagas för involvering i den ukrainska konflikten är det skäl till sanktioner och trupprörelser. När Saudiarabien öppet bombar jemenitiska storstäder, med direkt stöd från USA, är det däremot ointressant. Det selektiva informationsflödet gör också att vänsterliberaler i Europa är oförmögna att identifiera skillnaderna mellan de båda sidorna. Med förbehållet att allt är relativt är det den shiitiska axeln som står för den med europeiska värden mest förenliga behandlingen av både kvinnor och minoriteter. Inte Saudiarabien.
Vidare läsning
Thierry Meyssan – The Arab Civil War
PressTV – US to refuel Saudi-led warplanes in Yemen
Mahdi Darius Nazemroaya – The Geopolitics Behind the War in Yemen
Om skribenten: Joakim Andersen
