Vi lever i en era då urgamla lärdomar både skonings- och respektlöst kastas på sophögen, ett av de kanske viktigaste exemplen på detta är den medicinska tradition som går under namnet trepanering. Det kan röra sig om den äldsta formen av kirurgi, den har utövats både på och bortom den eurasiska landmassan under kanske tiotusentals år. Man kan med utgångspunkt i den extra-nostratiska utbredningen starkt misstänka att vi här har att göra med arvet från de skäggiga ”vita gudar” eller urinvånare vilka av maorierna var kända som Patupaiarehe och Turehu, på Påskön som ”långöron”, på Maldiverna som Redin och vars existens spårats av Serrano även hos de fuegida (kanske australoida?) urinvånarna i Eldslandet, kort sagt en del av arvet från Hyperborea och/eller Atlantis (för detta skulle utbredningen bland sibiriska shamaner också tala).

However trepanation doesn’t go away. It is ingrained in our history. The ancestors of modern Europeans, the Battle-Ax people, were prodigious trepanners as well as were all other ancient peoples.
– trepanationguide kopplar trepaneringen till de indo-ariska stridsyxefolken

Det mänskliga huvudet spelar så att säga en huvudroll i många traditioner, explicit bland annat i den tonvikt stammar och riken på båda sidor om Atlanten lagt vid den artificiellt eller naturligt aristokratiska långskallen, detta gäller både indianska kulturer som mayas och paracas och eurasiska stammar som hunnerna och deras germanska lierade. Detta är en tradition som kan förväntas återkomma i ett antropologiskt mer differentierat samhälle, av skäl som redan Girard skisserat med sin teori om mimetisk konkurrens (en skalle kan som bekant bara förlängas till en viss punkt).

Ett par trälar sprungo fram och ryckte av dem huvorna. På det blottade huvudet hade de ett litet lock fastbundet över ett runt hål, som var borrat i själva hjässbenet. Ett sådant hål hölls i stor vördnad och tillkom endast de förnämsta. Genom det kunde de onda ångorna slippa ut, och där kunde solljuset, en gång när de voro döda, blicka in och uppsuga deras ande.
– von Heidenstam beskriver i Svenskarna och deras hövdingar den fornnordiska trepaneringens koppling till social stratifiering och hyperboreansk heliokrati

Mer intressant för dagen är dock den sedvänja som går under namnet trepanering och utövats under tusentals år, sannolikt med början i Eurasien, de historiska synkroniciteterna är här uppenbara genom att Paul Broca inte bara var en av de första fysiska antropologerna utan också upptäckte existensen av trepanerade neolitiska skallar i Frankrike. Intressant är att överlevnadsfrekvensen tycks ha varit god.

Skälen till trepanering tycks ha varit flera, bland annat som livräddande kirurgi efter trubbigt våld mot huvudet, för att behandla migrän och huvudvärk, och för att släppa ut onda andar. Det tycks ha funnits magiko-religiösa traditioner bland både kelter och för-kristna magyarer, idag antyder läkarvetenskapen också att det kan ha funnits andra skäl, närmare bestämt att påverka cirkulationen i hjärnan på ett positivt vis. Kristnandet kunde också bara temporärt tränga undan denna djupt eurasiska tradition.

Gravity brings you down.
– Bart Hughes om den skadliga effekten för huvudet att människorna började gå upprätt

Intressant att notera är att det sedan 1960-talet vuxit fram en subkultur som återknyter till den pre-moderna medicinska teoribildning som betraktar trepanering som ett positivt ingrepp. Här kan nämnas den Bart Hughes som vid sidan av marijuana och LSD även förespråkade och genomförde det auto-kirurgiska ingreppet, liksom den Aman­da Feilding, Mick Jaggers väninna, som bildade det såkallade Nationella Trepaneringspartiet. Mycket gemensamt med dessa har också författaren Philip Pullman, som med sin His Dark Materials placerade trepaneringens magiko-mystiska aspekt i centrum för fantasygenren. Det kan förefalla paradoxalt att det parallellt med den sexuella och psykedeliska revolutionen också ägde rum en auto-kirurgisk sådan, men så tycks alltså ha varit fallet. Man kan här återknyta till vikten av ideologisk syntes, mycket av värde ägde också rum i samband med 1968, såsom uppror mot den moderna läkarvetenskapen. Vi kan här också naturligt återknyta till Illich tankar om läkarvetenskapens funktion av djupt odemokratisk separation mellan läkare och patient, med den moderna självtrepaneringsrörelsen återtar den enskilde sin autonomi och rätten till sin kropp, och gör sin egen tolkning till lag. Det är på så vis en fundamentalt emancipatorisk rörelse som sätter huvudet på spiken på flera plan. Den som inte har ett hål i huvudet kan alltså skämtsamt sägas ha hål i huvudet.

– Amanda Feilding

Avslutningsvis önskas med- och motpolare en trevlig första april (och avråds förövrigt från DIY-kirurgiska ingrepp).

Relaterat

Trepanation Guide
Cabinet Magazine – Like a Hole in the Head

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.