Jag förstår varför en portal som motpol och intellektuella som Benoist och Andersen vill fjärma sig från det mest demoniserade begreppet som finns efter ”nazismen”. Men jag tycker att både den här artikeln och artikeln som den utgår från av Benoist är alldeles för svepande och förminskande. Om den mest kända ”ursprungliga” italienska fascismen hade jag velat läsa mer om Gabriele d’annunzio och korporativism. Bland europeiska fascister utmärker sig även Sir Oswald Mosley vars ekonomiska teorier fått erkännande till viss utsträckning även av etablissemanget och författare/tänkare som Ezra Pound som var en av sin tids främsta tänkare och uttalad fascist. För djupare skriverier om fascismen rekommenderar jag Amerikanen Mark Dyals artiklar på sin blogg och på counter currents, samt Jonathan Bowden. Även den italienska organisationen Caza pound har lyckats förvalta en del av det fascistiska intellektuella arvet och till viss mån även lyckats omsätta det i handling. I övrigt tacksam för en fantastisk blogg!

Hur skapar man på bästa sätt en gemenskap utan att för den delen försöka påtvinga den uppifrån? Det är något som är angeläget för ett framtida samhälle.

Något om fascismen, kommunismen och dagens s.k vänster.

Låt oss i all korthet försöka reda ut begreppen.

Hur paradoxalt det än kan låta så representerade både fascismen och kommunismen en revolt mot industrikapitalismen av de grupper och klasser som kände med sig att de inte hade fått ta del av de rikedomar och välstånd som hade skapats under den industriella revolutionen. Båda rörelserna strävade efter att skaffa massorna ökade möjligheter till materiella fördelar och en känsla av makt som tidigare enbart varit reserverade för en liten social elit.

Man sökte sig bort från ekonomisk individualism och mot någon form av kollektivism där man trodde att det skulle vara möjligt att förverkliga det som artonhundratalets liberala vetenskap hade utlovat men inte kunnat förverkliga, ”lycka och välstånd åt alla.”

Det första världskriget lösgjorde de revolutionära krafter som hade legat och jäst bland massorna i både det tyska, österike-ungerska och ryska kejsardömerna.

”Den Nationalsocialistiska rörelsen föddes på slagfälten under första världskriget.”

Ernst Röhm chef för SA, de nazistiska stormtrupperna.

Det är intressant att notera att ledarna för både de kommunistska och fascistiska rörelserna inte kom från arbetare eller egendomslösa bönder utan härstammade från den lägre medelklassen.

Lenin var son till en lärare i landsorten. Mussolini var son till en smed och Hitler var son till en lägre tulltjänsteman.

De blev var och en för sig ledare för respektive rörelser inte enbart på grund av begåvning och karisma utan också för att de gav uttryck åt sina folks strävan och missnöje.

De förkastade alla tre Västerlandets demokratiska idéer och instutioner. Detta av olika skäl.

Lenin, därför att den internationella kapitalismen hotade den första arbetarrepubliken till livet; Mussolini, därför att den franska och engelska imperealismen dömde Italien till att förbli en proletär och trashank bland nationerna; Hitler, därför att västmakterna hade åsamkat Tyskland territoriella förluster och fortsatte att hindra dess expansion åt öster samt att Tyskland inte tilläts att ha några kolonier.

De gjorde alla tre gällande att gemene man inte hade något större intresse för sådana saker som tryckfrihet eller allmänna val när den omedelbara frågan handlade om man skulle få äta sig mätt en gång om dagen eller inte och om man hade ett jobb att gå till på morgonen eller om man skulle vara tvungen att sälla sig till den ständigt växande skaran av arbetslösa.

Detta var den matriella och sociala grunden för dessa rörelser.

Om vi förflyttar oss till dagens Sverige så kan vi notera att det som i dagligt tal brukar betecknas som vänster dv.s: SAP, V, MP eller FI och diverse konstiga och tokiga genusteoretiker inte har något som helst gemensamt med ”vänster i traditionell bemärkelse.”

Sanningen är att dessa partier inte representerar annat än de nyliberala ekonomiska teorier som började få sitt genomslag under det sena sjuttiotalet.

Där ingår, ”privatiseringar, avregleringar, nedskärningar, lönedumpningar och ohejdad massinvandring som mål och medel att montera ned välfärdssamhället.”

Ett välfärdssamhälle kan endast byggas inom en nationalstat där den etniska och kulturella identiteten delas av en stor majoritet av dess medborgare. Finns inte denna homogenitet eller sociala kontrakt kommer hela bygget att förvandlas till, ja något som vi ser hända med vårat land idag.

De nyttiga idioterna i EXPO och Researchgruppen (Robbans grabbar) som spionerar, och deras apologeter som skriker sig hesa på gator och torg så fort det blåses till samling mot ”de främlingsfientliga” beskrivs bäst i det kommunistiska manifestet under rubriken ”Trasproletariet.”

”Trasproletariatet, denna passiva förrutnelse av de understa lagren i det gamla samhället, blir genom en proletär revolution här och där indraget i rörelsen, men enligt hela sin levnadsställning kommer det dock att vara beredvilligare att låta köpa sig för reaktionära syften.”

De moderna trasproletärerna manifesterar sig dagligen under rubriken ”De Goda.”

Jag är född fascist. För mig är det glädje, livsbejakande och frihet. Det fullkomliga stärkelsen i själen. Min politiska övertygelse, förebilder, inspirationer och fascistiska ideal gör att jag går rakryggad och stolt genom livet med harmoni och balans i själen.

Disciplin, ordning, vördnad, tradition och estetik. Allt en nation och civilisation skall bygga på. När jag var i Japan upplevde jag det överallt. Japaner och västeuropeer är två helt olika folkslag men det var det närmsta jag kunde komma. En nation skall vara uppbyggt som ett regemente med levande folkkultur, omtanke och nationell solidaritet för sin etniska medmänniska.

Den gravt förljugna västerländska parlamentarismen och flerpartisystemet kommer att falla. På ett sätt är den ”kryptofascistiskt” fast med svaghetsdyrkande och egalitära dogmer som leder till en människosyn där förövare är offer och offer är förövare. Det vulgära, misslyckande och degenererade är det som hyllas. Detta sliter folks själar i stycken. Det som skapar hat är just demokratin och ”allas människor lika värde”. Den moderna människan är gravt olycklig och ångestladdat driftstyrd utan fast punkt i tillvaron och kanon och kodex att leva efter.

Jag är fascist för att jag känner beskyddarinstinkt, värn och solidaritet till min medmänniska -inte tvärtom. Kan skriva mycket mer, men som jag skrev innan, fascism är höjden av kärlek till livet, nationen och folket.

Fascism gör dig lycklig. Vår tid kommer. Helt övertygad.

Så var det med den saken.

En annan problematisk dimension av fascismen är att den står för ett samhälles totala mobilisering och militarisering. Att samhället kan/bör/skall genom-mobiliseras är varken görligt eller önskvärt – vi ser delar av den destruktiva tendensen i det moderna liberala samhället där den absoluta majoriteten stöpts till producenter/konsumenter.

En familj behöver en plikttrogen, omsorgsfull och maskulin fader precis som en nation behöver en stark, värdig och principfast ledare. Man styr en nation som en familj eller en militär enhet. Sådana nationer håller sig starka och sammansvetsade. Demokrati skapar splittring och polarisering. Det blir dumskallarnas diktatur som Platon sade.

Jag beundrar Japan, Singapore och Sydkorea. Tokyo är världens tryggaste stad för kvinnor och barn. Detta är sann fascism.