Alain de Benoist är på många sätt den europeiska nya högerns grand old man. Hans analys av vår historiska situation är värdefull. I likhet med Hobsbawm menar han att 1900-talet först började 1914, och mycket talar för att 2000-talet börjar i år. Vi lever i spännande tider, vi lever också i en reell brytningstid. Allt kan inte hända, men mycket av det som var fast under det förra seklet befinner sig nu i förändring. Samtidigt visar de Benoist genom jämförelsen med 1914 att vi lever i farliga tider.

USA som osäkerhetsfaktor

The total debt of the United States has now reached a staggering $60 trillion figure (400% of GDP. i.e. public debt, private debt, corporate debt and household debt), which, for all intent and purposes, is no longer repayable.
– de Benoist

de Benoist för tankarna till Guillaume Fayes tal om ”katastrofernas konvergens” när han identifierar fyra osäkerhetsfaktorer. Dessa är naturresursernas förbrukning, migrationen och de inter-etniska relationerna, nya former av krigföring, och det planerade förenandet av människa och elektronik.

Samtidigt bevittnar vi en de facto ”av-amerikanisering” av världen. USA är fortfarande en mycket mäktig stat, men dess andel av världens industriproduktion har exempelvis minskat från 45% 1945 till 17,5% idag. På liknande vis ser vi en pågående ”av-dollarisering”. Mot bakgrund av de väldiga amerikanska skulderna är det ett existentiellt hot mot USA om dollarn upphör att vara världens reservvaluta. de Benoist identifierar i de amerikanska eliterna en global osäkerhetsfaktor, och skriver att de är redo för ”allt, absolut allt” för att bevara sin position. På liknande vis som England under det förra århundradet såg krig som ett alternativ för att krossa en växande tysk ekonomi, kan dessa eliter se krig mot de växande ekonomierna Kina och Ryssland som ett reellt alternativ. de Benoist nämner också den pågående processen av ”av-civilisering”. Både folk och eliter i många länder saknar numera viktiga spärrar och förmågan till riskanalyser som kommer av att ingå i en civilisation och ha ett historiskt medvetande. Vi lever i farliga tider.

Kapitalismens självförstörelse

The model of consumerism through credit is coming to an end. Having destroyed everything, capitalism, just like a scorpion, is bound to destroy itself.
– de Benoist

I sin analys av kapitalismens framtid för de Benoist tankarna till Immanuel Wallerstein. Han identifierar här ett inbyggt problem. För att öka vinsterna måste produktiviteten ökas, vilket samtidigt innebär att antalet arbetslösa ökar och antalet konsumenter minskar. Det pågår flera former av ”konstgjord andning” för att dölja eller lindra konsekvenserna av detta. Penningpolitik kan vara en sådan, massinvandringen (som omfördelar pengar som annars skulle sparats till låginkomsttagares konsumtion och håller bostadsbubblan vid liv) och de många krediterbjudandena är några andra. I längden är detta ohållbart, vi hotas alltså både av ett storkrig och en världsomfattande ekonomisk kris.

Sammantaget identifierar de Benoist en problematisk situation. Vad man bör notera är att flera av de processer han tar upp hänger samman med ”eliter” vilka inte presterar som de ska. Sådana eliter kan bytas ut, deras projekt mötas av folkligt motstånd. Det är exempelvis ingen naturlag att ett storkrig måste bryta ut i Europa igen, men det förutsätter folkligt motstånd om vi ska kunna hindra det. Inte heller är finanskapitalismen predeterminerad, även den ekonomiska sfären kan påverkas av politiken.

Detta försvåras av två processer de Benoist nämner i förbigående. Han nämner i sin uppräkning av problem:

…the widespread rise of false consciousness, the activation of a sub-chaotic process of de-civilization..

Med falskt medvetande kan avses både politisk korrekthet/etnomasochism och konsumtionssamhällets falska identiteter, med ”av-civiliserande” det atomiserade massamhälle och den nya människotyp som är följden av brytningen med historien, kristendomen och det klassiska arvet. de Benoist hamnar här nära de dubbla processer Jünger tar upp i Skogsvandringen, reduktionen av människan till det rent zoologiska och till det direkt demoniska. I bakgrunden identifierar Jünger domesticeringen och rädslan. Detta antyder också något vägarna ut ur vår historiska situation, liksom fallgroparna (materialism och paranoia).

Jünger är i varje fall ett värdefullt komplement till de Benoist, att bara beskriva situationen utan att även nämna hur den kan lösas är inte helt oproblematiskt. Vi måste återta vår fulla mänsklighet, inklusive dess aspekter av homo politicus, homo religiosus och medlemskap i en kultur i ordets djupare mening. Den endimensionella människotyp som spenderar sin tid med att konsumera skräp och propaganda har visat sig vara en farlig återvändsgränd.

Vi hittar de Benoists artikel på engelska här:

The Turning Point?

Mer de Benoist

Lästips: de Benoists memoarer
Lästips: de Benoist och timglaskapitalismen
Lästips: de Benoist och högern
de Benoist om invandring och löner
de Benoist om de etablerade partierna
Alain de Benoist – Beyond Human Rights
de Benoist om det politiska
de Benoist om representativ demokrati
de Benoist och den nya sociala frågan
de Benoist om demokrati
de Benoist och finanskrisen
Alain de Benoist och totalitarismen
de Benoist och kritiken av de mänskliga rättigheterna
de Benoist och den ekologiska frågan
Det politiska som subversivt begrepp
de Benoist – The Problem of Democracy
Alain de Benoist – ett par excerpter
de Benoist och Amerika
de Benoist – Gemeinschaft och Gesellschaft
de Benoist och den klassiska liberalismen
de Benoist om identitet
de Benoist- On Being a Pagan
de Benoist om hedniska renässanser
de Benoist och tillväxtideologin
Solguru – Manifesto for a European Renaissance
Lästips: Alain de Benoist om Georges Sorel

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.