Ett på många sätt intressant metalband är irländska Primordial. Bandet bildades 1987, och blandar black metal med influenser från folkmusik. Resultatet är ofta stämningsfullt, inte sällan episkt. Men även bandets texter knyter an till teman som berör myt och rit, rötter och civilisation. Redan bandnamnet antyder en koppling till det uråldriga, det eviga, det autentiska. Namnet på en tidig skiva, Dark Romanticism, låter oss också något ana vad vi här har att göra med.

Inte sällan tangeras i Primordials texter det politiskt inkorrekta, som den kraftfulla skildringen av sovjetkommunismens offer i The Black Hundred:

Here there is no god he is ground to dust
In the death machine of industry
The iron hearse sent on bitter tracks to the Gulag
Suffering forged between the hammer and sickle
The sorrow of men’s hearts is a broken people
Nations at the gallows pray for mercy killing
Men of the cloth stand in stretch necked defiance
Famines fist sounds the death knell
The people’s utopia moulds an industrial horizon
Rusted Vostok in the lap of the Gods

Det framstår som en tyst protest från någon överlevande medlem av de tsartrogna, inte sällan antisemitiska, ”svarta hundradena”. Låten avslutas också med en passande dikt av Vizcma Belgenvica:

”I want to burn, give me the funeral pyre
Long was life, but my life’s waking short
The highest of my father’s sacraments
To climb towards heaven on a towering flame
And scream out the injustice by which
My nation with fiery iron was beset and slaughtered”

Nationen som subjekt, som offer för orättvisa och som föremål för kärlek, är ett politiskt inkorrekt tema, men inget Primordial undviker. Vilket är logiskt om vi här har att göra med ”mörka romantiker”.

Intressant är även många texters fokus på spelet mellan imperium och de värden som förknippas med stam, rötter och hedendom. Värden som hembygd, sanning, blod och mod, i många texter summerade genom kärleken till Irland. Detta förenas dock med ett intresse för de många olika stammar som tillsammans utgör Europa, uttryckt bland annat i Heathen Tribes:

To whatever shore
You know as your own
We stand as one, we stand alone

To the fjords of Hordaland
Shadows of ancient Albion
At the shore of a 1000th lake
Saint Vitus dance in Praha

Detta är det organiska, ”nationernas Europa”, det som hotas av imperierna (i vår tid bland annat EU och nätet av globalisering och konsumism). Det finns hos Primordial en insikt i att imperiernas segrar alltid är tillfälliga:

Every empire will fall
Every monument crumble
Forgotten men who watch the centuries

Känslan för det organiska, det autentiska, begränsar sig i Primordials texter inte till det mänskliga. Det finns också flera låtar som handlar om vildmarken, inte sällan människans förhållande både till den och det övernaturliga. Min favorit här är Lain with the Wolf, som skildrar känslan av att ”två själar bor i mig” genom att använda både lammet och vargen som symboler. Det är en både mångbottnad och träffsäker fabel, dessutom musikaliskt vacker:

Sammantaget finner vi hos Primordial alltså flera teman som kan intressera traditionalister, identitärer, gröna anarkister och andra, dessutom framförda på ett intelligent och intressant vis. Det är sällan entydigt, sällan tendentiöst. Här finns känslan för det verkliga och det tidlösa, det som överlever under ytan av imperier och ideologier, och en livssyn som på många sätt påminner om den hedniska. På de senaste albumen kan man också ana en allt mognare förståelse av den moderna världen.

If the state had one artery
I would sever it
Torches to the parliament of swine
And iron to the rights of fools
– The Seed of Tyrants

Tipstack till herr Sluggo.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.