Erwin Neutzsky-Wulff beskrivs, bland annat av sig själv, som Danmarks enda kultförfattare. Han för tankarna bland annat till svenska Nikanor Teratologen och norske Saeterbakken. Neutzsky-Wulff har skrivit flera tjocka böcker inom bland annat esoterik och skräck, och är en intressant person. Flera av hans böcker torde vara intressanta för traditionalister, så presenterar han Religion med orden:

Vi må med andre ord opmærksomt følge religionens degeneration til filosofi, mysteriekult til platonisme og hinduisme til buddhisme, en uundgåelig konsekvens af den kasteblanding, der indtræder efter sammenbruddet af det militære aristokrati, hvis etik vedaerne og det ny testamente udtrykker. Først når vi har gravet os gennem dyngen af religiøse ideer ned til den religiøse procedure, bliver de noget andet og mere end trosartikler og sjove historier.

Som synes påminner det en del om Evolas beskrivning av religionens degeneration och kasternas regression. Även Neutzsky-Wulffs skildring av Danmarks ”hemliga historia”, med utgångspunkt i bland annat den forna tron, i boken Danmark är intressant (det är hög tid att något liknande sker i Sverige – Rudbeck, Stenbock, Strindberg, Almqvist, Kjellman, Matz och Hermelin har redan skisserat formerna).

Esoteriker är ofta svåra att kategorisera politiskt, Neutzsky-Wulff är inget undantag. Han vänder sig mot den förändring av kulturklimatet som hänger samman med Dansk Folkepartis frammarsch, en utveckling han bedömer riskerar leda till fascism. Om invandring skriver han: Et stolt selvsikkert folk frygter ikke naboen eller påvirkninger udefra, men hilser disse velkomment. Intressant är att han kopplar detta till nationalstatens uppkomst genom vilken vi ”på sin vis tog livet af vores ældgamle kultur, og erstattede denne med en selvdød ussel erstatning ude af stand til andet end at skabe et obskønt fællesskab omkring et ligegyldigt flag, et impotent politisk styre – vores elskede demokrati, en ugudelig folkekirke, tyske bajere, klaphatte og røde pølser”. Det finns som synes ett aristokratiskt inslag i Neutzsky-Wulffs kritik av modern nationalism och hyllningar av massan. Detsamma gäller hans ord om den era som domineras av det ekonomiska.

Oavsett i vad mån man delar hans syn på dessa frågor har han skrivit ett antal essäer som mycket träffsäkert skildrar och avväpnar olika sidor av den senmoderna kulturen. Vi har i ett annat sammanhang hyllat hans elaka men roliga essä om Opkomlingen, dess konkreta genomgång av dennes vanor och brist på smak är lika träffande i Sverige som i Danmark, liksom talet om att ”den verkliga överklassen är och har alltid varit en militäraristokrati… förr eller senare kommer de vuxna tillbaka”.

En annan favorit är Neutzsky-Wulffs samtidigt underhållande och kärnfulla genomgång i Gamle tanter av den mentalitet som dominerar offentligheten. Han noterar i förbigående att de flesta gamla tanter han träffat varit män i trettioårsåldern, och bjuder därefter på en god beskrivning av hur politiskt korrekta människor av alla schatteringar fungerar.

Neutzsky-Wulff är inte feminist i ordets senmoderna mening, och har riktat flera essäer mot senmoderna feminister. Ett roligt exempel på detta är den lilla texten Ny forskning där han applicerar talet om att ”det finns inga biologiska skillnader” på hundar och katter.

Andra favoriter är den lilla telefonförsäljarepisoden Hvis teleselskaber solgte tomater, hyllningen av de goda manliga egenskaperna i Mandens århundrede, liksom hyllningen till ålderdomen i Alderdommens velsignelser. I den sistnämnda konstateras bland annat att man i en konfliktsituation vet med sig att man på sin höjd riskerar några år, och därför kan man göra precis vad som faller en in.

En undergenre Neutzsky-Wulff behärskar till fullo är annars imitationen av den överkänslighet politiskt korrekta i gemen så ofta använder. Med gråtmild underton frågar han sig i små pärlor som Intolerance och Prøv at forstå varför folk inte förstår hur ont det gör, varför de inte kan ta hänsyn, exempelvis till att han är en aergiker och därför inte kan arbeta. Jag skrattar ofta högt när jag läser Neutzsky-Wulffs gnälliga tirader, det är mycket träffsäkert och mycket roligt.

Mer Neutzsky-Wulff hittar vi här:

ENW Forlag
Den Fri (blog)

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.