Den italienske traditionalisten Julius Evola är en på många sätt värdefull bekantskap. Hans antropologi och analys av den moderna världen är samtidigt glasklar och inspirerande, vilket kan förklara varför Almirante beskrev honom med orden ”vår Marcuse, fast bättre”. Samtidigt kan det vara svårt att basera kortsiktigt framgångsrikt politiskt handlande på Evola, avståndet till den moderna världen och den moderna människan är ofta stort. En bestående del av hans värde utgör hans antropologi, och det Adinolfi kallat den existentiella aspekten: ”esistenzialismo metafisico guerriero”. Evola vänder sig till en differentierad människotyp som upplever den moderna världen som ett ruinlandskap snarare än som ”framsteg”, som ser själsliga och kulturella ruiner snarare än ett överflöd av ting som det centrala. Denna minoritet, besläktad med Jay Nocks Remnant, är bland annat målgruppen för Ride the Tiger och Men among the Ruins. Till den vände sig Evola även i kortare Orientations från 1950.
Orientations
…the winners and losers now find each other on a same level and that the only result of the second world war was the reduction of Europe to the object of extra-European powers and interests.
– Evola
Evola skisserar där den traditionella historiesynen, och beskriver den moderna världen som ”en värld av ruiner”. Dessa ruiner är ”of an especially moral character”. Evola noterar att ett samhälle kan befinna sig i förvirring och förfall trots materiell tillväxt och trots konsumtionssamhälle (eller rentav på grund av). Problemet är av en inre karaktär:
…the breakdown of character and every true dignity, the ideological confusion, the prevalence of the lowest interests, living hand to mouth.
Redan här finner vi hos Evola kärnan i en värdefull kulturkritik. Detta leder naturligt till en form av meta- och parapolitik, utan övertro på partipolitiken. I likhet med Codreanu menar Evola att vi primärt lider brist på män, inte politiska program (därmed inte sagt att han inte analyserar även sådana program). Han ställer det antropologiska i centrum, och konstatererar att ett folk kan ha det sämsta tänkbara politiska systemet men ändå klara sig väl så länge de är ”capable of producing true men, men of right feeling and reliable instinct”. Och motsatt, ett folk som inte kan producera sådana personer kommer klara sig dåligt även om de har det bästa av alla politiska och sociala system (de kommer dessutom inte att ha kvar ett sådant system särskilt länge).
The measure of what can still be saved depends upon the existence — or not — of men who are in front not to preach formulas, but to be examples, not going towards demagogy and the materialism of the masses, but to awaken different forms of sensibility and interests. Starting from what can still remain among the ruins, to reconstruct slowly a new man to animate through a determinate spirit and a suitable vision of life, to fortify through the tenacious adherence to given principles – this is the true problem.
– Evola
Här kan man tänka sig att konstnärer, lärare och esoteriker av olika slag skulle ha en central roll att spela, Evolas fokus ligger snarare på krigarnaturer, legionärer, politiska soldater. Det handlar om att fostra en specifik stil, präglad av lojalitet, oräddhet, en ny realism och värdighet. Män präglade av denna kan därefter fungera som föredömen (man kan notera att Evola nästan helt vänder sig till män, de sociala roller han föreställer sig för kvinnor är tämligen få. Detta placerar honom snarare i en antik mediterran än nordisk tradition).
Samtidigt identifierar Evola fallgroparna för en sådan ny elit. Han vänder sig mot kompromisser med tidsandan, med massan, demagogi, socialism. Så kritiserar han fokus på det ekonomiska, liksom han vänder sig mot arvet från Mussolinis sociala republik. Han beskriver liberalism, demokrati och kommunism som logiskt besläktade steg på samma väg. Här placerar han också den moderna nationalismen, liksom tron på ledare vars legitimitet kommer från massan.
In a certain sense, Americanism is more dangerous for us than communism, because it is a type of Trojan horse. When the attack against the residual values of European tradition is effectuated in the direct and naked forms characteristic of Bolshevik ideology or Stalinism, some reactions still reawaken, certain lines of resistance, even if ephemeral, can be maintained. Things are different when the same evil acts in a more subtle way and the transformations take place on the plane of the general customs and visions of life, as is the case for Americanism.
– Evola
Evolas kulturkritik är i grunden positiv, då han tar upp behovet av andra värden, andra symboler, än den moderna världens fokus på ekonomin och sociala mytologier. Sådana värden finns i nationernas och Europas historia, Evola analyserar specifikt Italien men liknande analyser kan göras av Sveriges historia. Vi finner då delvis Evolas antropologiska ideal i perioder som den karolinska, vikingatiden, göticismen och den finlandssvenska högern. Det finns också en släktskap med Almqvist och Hermelin. Samtidigt finns som ovan antytt skillnader mellan Evolas mer mediterrana och vår nordiska tradition, bland annat vad gäller synen på naturen, kvinnor och relationen aristokrati-folk. Som alla andra bör även Evola läsas kritiskt.
Samtidigt sätter Evola fingret på något viktigt när han beskriver den önskvärda stilen som både anti-proletär och anti-bourgeois. Han identifierar två former av det senare. Man kan vara anti-bourgeois för att man har en strävan mot det som är lägre än det borgerliga, exempelvis fullständigt uppgående i massan och det materiella, men man kan också ha en strävan mot det högre. Gissningsvis finns en del av förklaringen till att svensk borgerlighet var så hjälplös i mötet med 1968 här, Evola beskriver den rent borgerliga ”högern” som oförmögen att framgångsrikt stå emot nästa steg i den historiska subversionen:
Those who are able to react against the forces of the left only in the name of idols, of lifestyle and the mediocre conformist morality of the bourgeois world, have already lost the battle beforehand.
Sammantaget är det alltså en värdefull artikel. Evola beskriver en människotyp man bör sträva mot, liksom det lönlösa och rent farliga med fokus på politik utan antropologi. Så kan han inspirera till vidare reflektioner kring det antropologiska, kring vilket människoideal man har. Man kan notera att han 1950 inte hade hela facit. Subversionens fortsatta mutationer kunde han inte förutse, varken angreppen på könsrollerna eller massinvandringen. Av bestående värde är i varje fall Evolas kritik av demagogi riktad till massan och dess instinkter. Här kan man gissningsvis placera de flesta former av politik där man fokuserar på egenskaperna hos en eller annan fiende utan att samtidigt rikta en fundamental antropologisk kritik mot sig själv, utan att identifiera vem man vill vara och hur man når dit. Tolkad på det viset blir Evola en av vår tids mest affirmativa tänkare, även om han kan framstå som en mycket negativ och kritisk herre. Almirantes omdöme står sig kort sagt fortfarande, ”vår Marcuse, fast bättre”.
Vi finner Orientations här, på värdefulla traditionalistiska resursen Gornahoor:
Orientations
Mer Evola
Julius Evola om fascismen och nationalsocialismen
Gudomlig komedi – Evola och fascismen
Rent Principiellt – Julius Evola: italiensk högertänkare, hans centrala idéer
Julius Evola – Heathen Imperialism
Julius Evola/Elements of Racial Education
Julius Evola och det teknologiska samhället
Julius Evola om vikten av distans
Julius Evola – The Cinnabar Path
Julius Evolas politiska testamente
Lämna ett svar