En av de positiva sakerna med att vara samnationalist eller etnopluralist är att man inte behöver leta efter fiender utan kan fokusera på att hitta vänner, människor med goda åsikter. Sådana finns i alla etniska och religiösa grupper, vilket illustreras av några afro-amerikanska kommentarer till det fenomen som kallas ”the knock-out game”. Fenomenet påminner om ”happy slapping” och går ut på att man går fram till en främmande människa och slår honom eller henne i ansiktet, i idealfallet så hårt att medvetslöshet blir resultatet. Flera drabbade har istället dött, i några fall har angriparna blivit nedskjutna. Två intressanta afro-amerikanska skribenter, från delvis olika miljöer, har kommenterat fenomenet.
Athlone McGinnis
Excuses will not suffice because, frankly, there are no good excuses for this kind of behavior. No amount of discussion about poverty, slavery and other instances of historic black disenfranchisement in the USA will illicit sympathy for those who threaten the lives of innocent people just for fun.
– McGinnis
McGinnis skriver för Return of Kings och har rötter i Karibien. Hans perspektiv hör alltså hemma i den såkallade ”manosfären”, där män med vitt skilda ursprung tenderar att samsas. Hans mest innovativa tes är att de dysfunktionella drag man under decennier kunnat bevittna i det svarta USA, som familjens och mannens kris, nu sprids till övriga USA. Det rörde sig alltså inte om specifikt ”svarta” fenomen, de drabbades bara tidigare av dessa historiska tendenser och är på så sätt den spegel där övriga USA kan se vad som väntar.
McGinnis perspektiv på ”knock-out game” sätter trovärdighet i centrum. Han menar att det svarta USA befinner sig i en trovärdighetskris. McGinnis har inga problem med att nämna vilka som huvudsakligen ägnar sig åt ”leken”, det är unga afro-amerikanska män. I många fall är offren vita eller asiater. McGinnis noterar att media är tysta om detta. Samtidigt skriver han att det finns legitima problem som drabbar det svarta USA, som diskriminering och fattigdom. Många afro-amerikanska män beskriver att det är sårande att märka att människor går över till andra sidan gatan när de möter dem, låser sina bildörrar et cetera. Och det är här trovärdighetskrisen kommer in i bilden. McGinnis skriver:
…can we really blame those people for erring on the side of caution in a society where large numbers of young men of African-American descent have been known to randomly assault completely innocent people in public simply for shits and giggles?
Man kan kort sagt inte både ha kakan och äta den. McGinnis skriver därför att det är viktigt att det svarta USA på allvar tar itu med ”the knock-out game”.
Vi hittar McGinnis artikel här: Why Black America Must Be Careful
Thomas Sowell
Even when these attacks are accompanied by shouts of anti-white rhetoric and exultant laughter at the carnage, the racial makeup of the attackers and their victims is usually ignored by the media, and public officials often deny that race has anything to do with what happened.
– Sowell
Thomas Sowell torde vara mer känd i svensk höger, då han är en afro-amerikansk konservativ av mer klassiskt snitt (han har bland annat skrivit för Axess). I ungdomen var han marxist, men idag står han närmare en frihetligt konservativ position. Sowell har bland annat gjort en liknande analys av ”de intellektuella” som Evola och de Carvalho, och har presenterat en intressant teori där han knyter flera av inslagen i den afro-amerikanska kulturen till de vita rednecks deras förfäder levde bland. Han är skeptisk till tanken att en grupp kan få egentlig hjälp av staten, och i likhet med Farrakhan fokuserar han mer på självhjälp.
Sowells perspektiv på ”the knock-out game” präglas av sorg. Han ser det som ett tidigt steg på vägen mot ett raskrig, något som brukar sluta med att ”ingen vunnit och alla fått det sämre”. På så vis för Sowell tankarna till Alain Soral. Han noterar att media tystar ner det inslag av anti-vit rasism som finns i flera liknande brott, resultatet är en tilltagande polarisering. Där bland annat en del vita blir fientliga mot hela det svarta USA. Det är en utveckling man delvis kan identifiera även i Sverige, även här bär media en stor del av ansvaret.
Vi hittar Sowells artikel här: Early Skirmishes in a Race War
Andra intressanta personer
I sammanhanget bör även nämnas Elizabeth Wright, Kemi Seba och bloggaren Afro-Traditionalist. De representerar de två dominerande tendenserna i afro-amerikansk konservatism. Å ena sidan en mer borgerlig tendens, där man anammar stora delar av det kristna och anglo-saxiska arvet. Sowell hör i hög grad hemma här. Å andra sidan en mer antiliberal tendens, där man också bryter med kristendomen och återknyter till afrikanska traditioner. Samtidigt är det uppenbart att gränsen mellan dessa två idealtyper är ganska diffus. Både antiliberala separatister och borgerliga personer inspireras exempelvis av Marcus Garvey, båda miljöerna fokuserar också på självhjälp snarare än beroende av staten.
Elizabeth Wright
Among Garvey’s staunchest and most relentless enemies was the American Communist Party. For all the obvious reasons, both black and white Party members belligerently attacked his crusade to make capitalists of the black masses.
– Elizabeth Wright
Elizabeth Wright drev under decennier Issues & Views, det nyhetsbrev som senare blev en blogg. Hennes perspektiv var snarlikt Sowells, och präglas av en frihetlig konservatism. Hon stod nära Booker T. Washingtons fokus på ”self-help and moral development”, och var skeptisk till de eliter som lierat sig med staten. Hennes omsorg om det svarta USA ledde inte till fokus på symboler och statlig politik, tvärtom konstaterade hon torrt avseende sydstatssymboler att:
Preventing the display of the Confederate flag and other southern memorabilia has nothing to do with lessening ”anguish” among blacks, but has everything to do with asserting power. For those blacks who feel that the tables are now turned in the South, the power to flex political muscle is irresistible.
Wright refererade också kritiker av USA:s invandringspolitik i Issues & Views, vilket får ses som en logisk följd av omsorgen om de svarta. Om den amerikanska invandringspolitiken slår ekonomiskt mot fattiga amerikaner och afro-amerikaner ofta är fattiga, finns där en viss logik. Samtidigt kan man notera att när Wright gick bort uppmärksammades det främst av ”vita nationalister”, vilka beskrev hennes livs gärning på ett respektfullt sätt, och av ”antirasister”, vilka skrev att en gammal afro-amerikansk kvinna som dött i cancer och inte rakt av delat deras världsbild borde ”ruttna i helvetet”.
Vi hittar Issues & Views här: Issues & Views
En intressant artikel om Marcus Garvey här: Honoring Garvey For the Right Reasons
Afro-Traditionalism
Fransk-afrikanska Kemi Seba är på många sätt intressant. Han intresserade sig tidigt för Guenons traditionalism, inledningsvis i kombination med en ockult färgad afrocentrism. Seba har gradvis mognat vad gäller världsbilden, men intresset för Guenon har bestått. Han är här inte unik. Även en av de ledande franska rapparna, Abd al Malik, ska vara influerad av traditionalismen, via nordafrikansk sufism. I förbigående kan nämnas att en av de ledande bloggarna kring ämnet HBD, Human Bio-Diversity, är av afro-jamaicansk härkomst. Vi hittar denne bloggare här: JayMan
I sammanhanget är även bloggaren Afro-Traditionalist av intresse. Pudelns kärna i sammanhanget är skillnaden mellan de svarta som sett staten eller systemet som frälsaren och de som istället likt Martin Luther King noterat att ”Nobody can do this for us. No document can do this for us.” I fokus hamnar då självhjälp, moralisk kamp, kamp för fungerande samhälle, för familj och kultur. Som Elizabeth Wright noterar var Marcus Garvey ett hatobjekt för kommunister av alla hudfärger, då han ville göra de svarta ekonomiskt framgångsrika snarare än klienter till vita liberaler. Afro-Traditionalist delar detta perspektiv, och delar med sig av många citat som visar att historiska svarta ledare också gjort det. I en era då det anses vara progressivt att inskränka den amerikanska friheten att bära vapen citerar han Frederick Douglass: A man’s rights rest in three boxes. The ballot box, jury box and the cartridge box.
Han ger råd för hur man klär sig stilrent, varnar för vita liberaler, och citerar Julius Evola. Det sistnämnda är i grunden inte förvånande, Nation of Islam har nyligen upptäckt dianetiken och det har bara varit en tidsfråga innan den vildvuxna religiösa miljön kring Nation of Gods and Earths och afro-kemitismen et cetera skulle upptäcka traditionalismen. Som synes pågår det även i det svarta USA en kamp mellan diametralt olika sätt att se på systemet och den nya klassen.
Vi hittar Afro-Traditionalist här: Afro-Traditionalist
Relaterat
Kemi Seba
Nation of Gods and Earths
Kebra Nagast
Om skribenten: Joakim Andersen
