I samband med Pride kan det vara av intresse att återknyta till den serie artiklar om ”motsättningar i regnbågsalliansen” bloggen med jämna mellanrum fördjupat sig i. Tidigare har vi tagit upp konflikten mellan bland annat mer liberala och mer rasifierade antirasister och konflikten mellan ritualslakt och djurrätt, idag kommer vi ta en närmare titt på konflikter inom det såkallade LGBT-kollektivet (det svenska namnet, HBT, missar att lesbiska kvinnor och homosexuella män är två ganska olika grupper).
Med Pride nittioåtta fick vi glömma bögarna. I stället för bögarna kom Eva och Efva – när hela slaget var över faktiskt. Jag tycker de är jätteduktiga, men de var fan inte där på 80-talet när vi skulle behövt dem!
– Jonas Gardell
Det finns flera latenta konflikter inom ett kollektiv som bygger på politiserad sexualitet av flera olika slag, man kan exempelvis nämna frågan om hur stark politiseringen ska vara och mer exakt vilken form den ska ta. Här blir frågan om vilka grupper och partier som tillåts gå i en Pridemarsch central, kan man exempelvis ha med militanta antifascister respektive gaypoliser? En annan fråga rör relationen till konsumismen och samhällets skönhetsideal. Queerteoretikern Judith Butler har här kritiserat den ”body fascism” som finns i delar av kollektivet. Man kan överhuvudtaget identifiera en latent konflikt mellan identitetspolitik och queerteori, mellan assimilationism till borgerliga livs- och familjemönster och olika former av subversion och revolt. de Benoist summerar denna konflikt med orden:
As for homosexuals, I’m surprised that those who oppose same-sex marriage don’t see that this desire to get married is a proof of gentrification. There used to be a subversive aspect to homosexuality, and all the homosexuals I have known were very proud to not be “like everyone else”. It seems that today all they yearn for is kissing in public, shopping together and changing diapers! My friend Guy Hocquenghem would have suffocated with rage.
Men de konflikter vi ska fokusera på idag rör dels ”L mot T”, dels ”L och G mot B”. De är idéhistoriskt fascinerande, föga kända utanför små grupper, och samtidigt goda exempel på hur svårt det är att sammanföra vitt skilda grupper i ett kollektiv. Alla anknyter också till de bredare konflikterna mellan identitetspolitik och queer och mellan assimilationism och subversion.
Vad är en kvinna
Our concerns come from a specifically female point of view (not a libertarian or a trans-centered one). Our arguments stress the need for sex-segregated spaces. We believe that females have a right to these spaces, free from males. When cross-dressing males, who have not sought medical treatment and/or who do not intend to transition, demand access to sex-segregated spaces on the vague basis of a feminine ‘gender identity,’ that is an infringement on our rights.
– Cathy Brennan, lesbisk feminist
I kollektivet LGBT ingår både lesbiska feminister och transpersoner som fötts med manlig kropp men upplever sig vara kvinnor. Mellan dessa båda grupper finns en latent konflikt kring vad det innebär att vara kvinna. I centrum för konflikten står tillgången till könssegregerade sfärer. Det finns lesbiska feminister som fokuserar på kvinnlighetens biologiska realitet, och betraktar trans-kvinnor som män, som psykiskt sjuka och som potentiella hot. De pekar då på de fall av våldtäkt och liknande som drabbat andra kvinnor när biologiskt manliga transpersoner fått tillgång till könssegregerade sfärer (kvinnojourer, härbärgen och liknande).
Vad man kan notera är att detta fokus kan ta sig uttryck som beskrivits som ”transfobiska”. Ett exempel på detta är sidan Gender Identity Watch, där man bland annat hänger ut ”Men who identify as Women”. Det finns också exempel på hur konflikten mellan de båda grupperna lett till hot och fysiska konfrontationer.
…the vast majority of transsexuals still subscribe to the traditional stereotype of women… They are inventing an essence of womanhood which is deeply insulting and restrictive.
– Sheila Jeffreys
Radikalfeministen Sheila Jeffreys har i Gender Hurts angripit problemet ur ett queerperspektiv. Där en del lesbiska feminister ur närmast biologistiska perspektiv menar att en man inte kan vara en kvinna och att män är farliga för kvinnor, angriper Jeffreys istället den binära genusideologi som transpersonerna reproducerar. Detta då de utgår från att de är kvinnor, och att det alls finns något ”kvinnligt” som går att definiera. Jeffreys eftersträvar istället ett samhälle utan genus, utan könsroller. Hon har beskrivit transpersoner som psykiskt sjuka, och deras beteende som skadligt för dem själva. Vilket föga förvånande lett till anklagelser om transfobi.
Dessa anklagelser har i sammanhanget nått en gräns där de för utomstående lätt framstår som absurda. Detta bland annat genom begreppet ”the cotton ceiling”, enligt vilket det är ”hate speech” när en lesbisk kvinna av princip vägrar ha sex med transkvinnor.
Vi kan här alltså identifiera en konflikt mellan en mer biologisk syn på vad en man respektive kvinna är, där män framstår som potentiella hot mot kvinnor och därför inte bör ges tillträde till exklusivt kvinnliga zoner, och en mer queerbetonad syn, där könsroller inte är huggna i sten. Men vi kan samtidigt identifiera en konflikt med omvända förtecken, där queerperspektivet hos Jeffreys fokuserar på att det inte bör finnas några genus och att det därför är reaktionärt att eftersträva en kvinnlig identitet genom en mer kvinnlig kropp. Man kan också notera att i konflikten har metoder som är välkända från politisk korrekthet använts flitigt, främst mot de lesbiska feministerna tycks det. Dessa har ofta utmålats som drivna av ”hat”, ”cissexism” och ”fobi”, och man har försökt förhindra dem att tala offentligt. Våld, hot och trakasserier tycks förekomma från båda sidor.
On blogs, Facebook and Twitter they accuse me of wanting to ”eliminate” transgendered persons, and they wish me dead. One activist has created an image of a pesticide can bearing a photo of me and the slogan ”kills rad fems instantly”. These activists threaten demonstrations and placards against me at any venue where I speak.
– Sheila Jeffreys
Som utomstående är det svårt att veta vad man ska tycka, det finns både bra och dåliga synpunkter på båda sidor. Det finns en poäng hos de lesbiska feminister som kräver viss könssegregation för att skydda utsatta kvinnor, detta bör inte frångås om man inte har goda skäl och då endast undantagsvis. Men när man uppvisar tydliga tecken på fientlighet mot människor, och hänger ut dem, är det inte heller särskilt sympatiskt (särskilt inte om måltavlorna ofta dras med psykiska problem och alltså är extra sköra). Annars är det svårt att generalisera. Ett samhälle behöver könsroller, samtidigt som de inte får bli överdrivet rigida. Många traditionella samhällen har haft fler än två sådana, i stil med nordamerikanska berdache och indiska hijras. I vår tid är shiakonservativa Iran ett land där transsexuella får hjälp av samhället att operera sig. Man kan dock misstänka att det i Europa både rör sig om en numerärt liten grupp människor där upplevelsen av att vara född i fel kropp är genuin, och mer allmän förvirring i ett samhälle där sexualiteten påverkas alltmer av konsumismen och internet.
Vidare läsning
Jewamongyou – The lesbian vs. transgender conflict
Gender Identity Watch
Sheila Jeffreys – Let us be free to debate transgenderism without being accused of ’hate speech’
Uneasy allies: Trans women and Cis gay men
De monosexistiska bifobikerna
But let’s unpack —for Pride Week!— why I’m constantly being accused of bi-phobia, particularly by bisexual men. And it’s basically this: I’m unwilling to pretend that what is, isn’t.
– Dan Savage försvarar sig mot anklagelser om bifobi, och för tankarna till Steve Sailers definition av politisk korrekthet
Intressant är även den latenta konflikten mellan grupperna L och G å ena sidan och gruppen B å den andra. Även här kan man identifiera en motsättning mellan identitetspolitisk essentialism och ett mer queerbetonat perspektiv, liksom mellan assimilationism och subversion. Om man utgår från ett identitetspolitiskt perspektiv framstår bisexuella som förvirrade, alternativt som parasiterande free-riders. Antingen är man egentligen heterosexuell eller så är man egentligen homosexuell, det sistnämnda har betydande sociala kostnader men bisexuella väljer bort dem.
Denna konflikt är inte lika bitter som den tidigare beskrivna, och tycks mest handla om att specifikt bisexuella grupper ibland exkluderats ur demonstrationer, och anklagelser om ”bifobi” och ”monosexism”. Ett återkommande inslag är också att bisexuella, vilka här inkluderar swingers och polyamorösa, är mer subversiva och därmed utmanar en assimilationistisk strategi där man försöker visa att ”LGBT-personer är egentligen som alla andra”. Detta genom att de, i likhet med många T-personer, avviker från den borgerliga modellen och från borgerliga normer.
Sammantaget är det alltså ett par fascinerande debatter. Inte minst påminner de om de problem som uppstår när sexualitet politiseras (något inte endast LGBT-personer ägnar sig åt), och vitt skilda människor ska pressas ihop i ett offerkollektiv. Detta när man samtidigt utgår från att detta kollektiv har ett antal gemensamma intressen, vilka kan uttryckas genom en ideologi och en politisk praktik. Situationen blir än mer negativ när vi kombinerar detta med dels arvet från den kritiska teorin och Foucault, med dess fokus på ord, dels politisk korrekthet som mentalitet. Då blir det oundvikligt att man dels ersätter saklig debatt med anklagelser om ”hat” och skapandet av en mängd nya termer, dels anammar en offermentalitet. Antalet konflikter i ett sådant samhälle kommer hela tiden att öka, ideologierna man anammat uppmuntrar en att se konflikt och förtryck, ofta dessutom av symbolisk natur, snarare än att fokusera på gemensamma reella problem och gemensamma möjligheter. Det politiskt korrekta synsättet bidrar också till att dessa konflikter blir extra fula. Man kan därför avslutningsvis nämna ”LBGT-personer” som inte anammade politisk korrekthet eller offerideologier, som Yukio Mishima, de Montherlant, Alain Danielou, Oscar Wilde, Camille Paglia, Jack Donovan och Alisdair Clarke, mycket talar för att dessa dessutom levt rikare liv.
Vidare läsning
Dan Savage is still biphobic
Biphobia: The Author Strongly Argues That Bisexuals Face Their Own Discrimination, Especially from Straight Populations
Steve Sailer – Why Lesbians Aren’t Gay
GL versus BT
Relaterat
Motsättningar i regnbågsalliansen
Motsättningar i regnbågsalliansen – frågan om djuren
Motsättningar i regnbågsalliansen – Rasifierade kroppar
Jack Donovan – The Way of Men
Camille Paglia revisited
Om skribenten: Joakim Andersen
