Folktrons föreställningar och väsen ger en god inblick i ett folks världsbild och förhållande till naturen. Den svenska kulturen kan exempelvis inte förstås utan den svenska naturen, och varken den svenska naturen eller kulturen kan förstås utan sina naturväsen. Dessa väsen är också fascinerande i sin egen rätt, de flesta av oss har förmodligen varma minnen från när vi under barndomen först lärde känna allt från drakar och troll till gastar och älvor.
Johan Egerkrans skildrar ett flertal nordiska väsen i nyligen utkomna Nordiska väsen. Den är särskilt väl lämpad för att väcka ett intresse för dessa hos den yngre läsaren, men är också intressant för vuxna då den är väl researchad och illustrerad. Egerkrans nämner John Bauer i inledningen, och det är en uppenbar inspirationskälla. Samtidigt är stilen uppdaterad, och för tankarna till moderna serier (hans kraken är exempelvis lovecraftiansk, och en del väsen påminner vagt om olika ungdomskulturer). Illustrationerna är i flera fall fantastiska, och ger liv åt de väsen Egerkrans skildrar (av copyrightskäl lägger vi inte upp några av Egerkrans bilder här, men ett urval finns tillgängligt på bokens hemsida här: Nordiska väsen)
Egerkrans har samlat ett trettiotal väsen från folktron. En del är välkända, som trollen, draken, vätten, maran och bäckahästen. Andra är mindre kända, som nattramnen, kyrkogrimmen, askefroan, gloson och skåkhönan. Egerkrans har samlat dem i kategorierna oknytt, dragväsen, hamnskiftare, dödsväsen och odjur. Detta är ett lyckat grepp, då likheterna mellan exempelvis oknytt som älvorna och bäckahästen är uppenbara i jämförelse med hamnskiftare som maran och varulven.
Under läsningen får man en god inblick i våra förfäders världsbild, vad gäller den besjälade naturen genom de olika oknytten, vad gäller liv och död genom dödsväsnen, och vad gäller moralen genom bland annat mylingen och en del andra dödsväsen. Man får också en fascinerande bild av historisk kontinuitet på den svenska landsbygden, många av de väsen som bönder och drängar förhöll sig till in i modern tid är snart sagt samma som på vikingatiden. Egerkrans antyder också det gemensamma indo-europeiska ursprunget, genom att nämna snarlika väsen. Så kan man notera en gemensam tro på kvinnliga rådare över vattendrag, med svenska representanter som källrået och sjörået, grekiska najader, Paracelsus undiner och slaviska rusalka. Detsamma gäller gårdstomtar, varulvar och drakar.
Överhuvudtaget framträder en besjälad natur, med mängder av väsen som råder över dess olika aspekter. Där finns naturväsen som askefroan och bergsrået, liksom gårdstomten och kvarngubben. Samtidigt anar man distinktionen mellan den mänskliga världen, där den kristna tron dominerar, och den natur där äldre väsen fortsatt hade betydande makt. De senare hyste dock en stor respekt för kristna föremål och uttryck, liksom för föremål i stål. Utan att alltför mycket anknyta till Ivan Illichs tankar om en traditionell ”genderifierad” världsbild kan man notera att vissa företeelser tycks ha haft företrädesvis manliga rådare, och andra kvinnliga.
Ur ett metakulturellt perspektiv är intresset för nordisk historia och nordiska väsen positivt och intressant. Nordiska väsen är därför ett positivt fenomen, samtidigt som det är en riktigt bra bok i sin egen rätt. Som julklapp till barn och unga med intresse för dessa väsen är det en mycket lämplig bok, även många vuxna bör ha utbyte av den, oavsett om man ägnar sig åt fantasyrollspel i likaledes nordiskt inspirerade Trudvang eller vill ha något både fint och intressant på kaffebordet.
Relaterat
Svensk folktro Ebbe Schön
Växter och djur i germansk hedendom
Östan om sol, västan om måne
Om skribenten: Joakim Andersen
