Den 16 juli arresterades Varg Vikernes och hans fru Marie Cachet av fransk polis, som det verkar på mycket lösa grunder misstänkta för att planera en massaker. Det kan i samband med detta vara av intresse att närmare studera fenomenet Vikernes och den hedniska odalism som förknippas med honom.
I populärkulturen är han förmodligen mest känd som en satanistisk black metalmusiker som dömts för mord på en annan musiker och haft starka kopplingar till de kyrkbränder som drabbade Norge. Mindre känt är att han idag inte är satanist utan författat flera hedniska böcker, och överhuvudtaget utforskar hedendomen som livssyn och världsåskådning. Fascinerande i sammanhanget är också att Vikernes sannolikt är den enda musiker med uttalade sympatier för den historiska nationalsocialismen som säljs i ”vanliga” skivbutiker och dessutom är en central, och mytomspunnen, gestalt i en musikgenre (black metal). Vi har här kort sagt att göra med en representant för den arketyp Jung beskrev som Wotan, på gott och ont.
Världsåskådning
Why ride the tiger when there is more glory in fighting it?
– Varg Vikernes
Den hedniska världsåskådning Vikernes representerar har tydliga likheter med en pro-europeisk traditionalism. Samtidigt finns det skillnader. Teman som Europas ”långa minnen” känns igen, Vikernes intresserar sig idag bland annat för européernas koppling till neanderthalarna och den urtida björnkulten. Det europeiska arvet beskrivs också i termer som påminner om den Nya högerns begrepp biokultur, där både det genetiska och det andliga är centralt. Den antikristna tendens som ibland förekommer i den nya högern återfinns också hos Vikernes. Man kan också notera att han beskriver Julius Evola som ”the most knowledgeable man of the 20th century”. Det positiva inslaget hos Vikernes är ett projekt där han utvecklar en europeisk myt, med inslag som björnkult, nordisk hedendom et cetera. Inom dessa områden är han ofta läsvärd och givande, och påminner om så vitt skilda gestalter som McNallen, Myatt och Herman Wirth. Hans världsbild är samtidigt antiegalitär och antimodern.
Det negativa inslaget är också kopplat till det mytiska och till Vikernes sympatier för nationalsocialismen, och rör den dualistiska sidan av myten där Juden får tjäna som kosmisk fiende till Europa. En sådan historiesyn är antingen ärligt menad, och då är den felaktig i sak, eller så är den avsedd som en inspirerande och motiverande myt, och då reducerar den en hel folkgrupp till ett instrument. Oavsett vilket är det problematiskt, Vikernes världsbild är både rasistisk och antisemitisk. Detta innebär att myten skildrar ett synnerligen trängt Europa, som hotas på alla sidor av allsmäktiga judar och deras ”bastarder” till tjänare. En sådan världsbild leder lätt till uppgivenhet eller desperata våldsdåd, men inspirerar sällan till framgångsrik kamp eller vinner några rekryter att tala om. Enligt Carl Schmitt är valet av vänner och fiender centralt i det politiska, och den dualistiska myten innebär att man snart sagt enbart har fiender (judar, bastarder, idioter och förrädare). Det är varken politiskt eller mänskligt särskilt fruktbart.
Man kan därför sammantaget konstatera att den franska polisen tycks ha låtit sig styras av politiska intressen snarare än sitt arbete när de arresterat paret. Man kan också hoppas att Vikernes framöver fokuserar mer på Europas långa historia och hedendomens livssyn och världsåskådning, och mindre på en skadlig dualism vars enda effekt kommer att vara statlig repression. Tills detta sker finns det mycket av intresse för den hedniskt sinnade i hans projekt, men samtidigt en del mindre positiva inslag.
Vidare läsning