Den italienske filosofen Giorgio Agamben är sannolikt mest känd för sin studie av det antika begreppet homo sacer, där han med utgångspunkt i högerradikala tänkare som Dumezil och Schmitt analyserade det moderna tillståndet. Kombinationen av ett samtidigt lagom tungt och lagom ovant filosofiskt språk med önskvärda slutsatser har ofta ett förutsägbart resultat i den akademiska världen, och en tid var Agamben ”inne” bland vänsterakademiker och illegala invandrare jämfördes, i grunden felaktigt, med homo sacer.
This Europe that strives to exist on a strictly economic basis, abandoning all true affinities between lifestyles, culture and religion, has repeatedly shown its weaknesses, especially at the economic level.
– Agamben
Värt att notera är att Agamben den senaste tiden kritiserat det reellt existerande europeiska samarbetet. Detta bland annat då det bygger på ekonomi istället för kultur, och då det ignorerar historien. Man kan här jämföra med traditionalister som Julius Evola, vilka menade att det europeiska samarbetet måste bygga på ”an idea and tradition with which Europe is irrevocably linked”. Man kan också jämföra med den nya högern och de identitära grupper för vilka Europa är ”de hundra flaggornas Europa”. Gemensamt med båda dessa strömningar har Agamben ett federalt ideal med respekt för skillnader mellan grupper och regioner, i europeisk tradition kallat imperium, snarare än ett toppstyrt politiskt projekt utan förankring i Europas historia.
The object of my criticism was not Germany, but rather the way in which the European Union has been constructed, that is, on an exclusively economic basis. So not only have our spiritual and cultural roots been ignored, but also our political and legal ones. If this was heard as a criticism of Germany, it is only because Germany, because of its dominant position and despite its exceptional philosophical tradition, appears unable at the present time to conceive of a Europe based on anything more than just the euro and economics.
– Agamben
Agamben återknyter här till den rysk-franske filosofen och statsmannen Kojeve, och hans tankar kring ett ”latinskt imperium” som motpol till tyskt inflytande. Den italienske filosofens ordval har tolkats mer radikalt än han avsåg, men hans tankar kring imperium och kring länkarna mellan nutid och historia är värdefulla. Detta gäller även hans tankar kring relationen mellan det partikulära och det gemensamma i Europa, där en tysk kan ”vara mer grekisk än en grek” och där Dante kunde känna sig lika tysk som Fredrik II.
Agamben beskriver det europeiska som i grunden hotat. Han skriver:
It is quite evident that there are forces at work in Europe today that seek to manipulate our identity, by breaking the umbilical cord that still links us with our past. Differences are rather being levelled out. But Europe can only be our future if we make clear to ourselves that this means first of all our past. And this past is being increasingly liquidated.
Samtidigt är han inte pessimistisk, utan noterar att ”Europe could however realize the alternative of a culture that remains at the same time human and vital, because it stands in dialogue with its own history and thereby acquires new life.”
Sammantaget är det alltså ett värdefullt inlägg Agamben gör i debatten om Europas väsen och framtid, om särart och identitet. Det påminner i hög grad om den antiliberala och identitära kritiken av det historie- och ansiktslösa EU-projektet, dess koppling till atlanticismens kollaboratörer och till det ekonomiska. Definitionen av Europa som ett antal levnadssätt, vilka idag hotas av kommersiella och politiska intressen, är också nära besläktat med konservatism och identitarism. Det är ett glädjande tecken i tiden att en tung filosof som Agamben tar upp denna fråga, och att hans analys i så hög grad påminner om vår.
De två artiklarna om det latinska imperiet finner vi här:
The “Latin Empire" should strike back ~ Giorgio Agamben
The Endless Crisis as an Instrument of Power: In conversation with Giorgio Agamben
Relaterat
Giorgio Agamben – Homo sacer
Imperium Europa – excerpter
De hundra flaggornas Europa
Om skribenten: Joakim Andersen
