Aleksandr Dugins fjärde position och neo-eurasiska idéer är intressanta bland annat då de bryter med invanda konfliktlinjer och dikotomier, och ersätter dem med mer en mer autentisk. Så har han goda relationer till både kristna, buddhister, muslimer och judar i Ryssland, och ställer traditionella värderingar mot den postmoderna världen. I en värld där olösliga konflikter ofta anses stå mellan etniska och religiösa kollektiv visar Dugin att dessa kan ha liknande intressen och att den verkliga fienden är en samling idéer och deras företrädare (oavsett om man talar om Väst, liberaler, USA eller atlanticister).
Så förespråkar Dugin en rysk allians med Iran, samtidigt som han har goda relationer med ett antal israeliska politiker. Bland dessa finner vi Avigdor Eskin. Eskin är uppvuxen i det gamla Sovjet, som många traditionalister i en sekulariserad familj. I ungdomen arresterades han för sitt stöd för Solsjenitsyn, och kom att intressera sig för sitt judiska arv. En period stod han den sionistiske rabbi Kahane mycket nära, han spelade en stor roll när Jesse Helms omvärderade sin syn på Israel, och han har länge verkat för Sydafrikas boer. Mest känd blev han när han riktade en förbannelse mot Israels premiärminister Rabin bara några veckor innan denne sköts, eftersom Eskin ansåg att Rabins fredsprocess hotade landet.
Avigdor Eskin
I will support any movement that shares my ideas, and is opposed to the process of globalization – whether involving ideas, goods or people. Right now I have no ties with right-wing parties in Europe. Their worldview only relates to opposition to immigration and that doesn’t interest me.
– Avigdor Eskin
Eskin sårades själv när han deltog i invasionen av Libanon 1982, och det är sammantaget troligt att en svensk läsare finner hans sionism problematisk. Samtidigt är han ett intressant exempel på en annan sorts sionism, mer förenlig med eurasianismen och traditionalismen än med det amerikanska ”väst” och liberalismen. Eskin ser den andliga dimensionen som den centrala, och är därför optimistisk vad gäller Israels framtid. Bland annat noterar han att ”Israel is on the whole much more traditional than Iran. Islamization of the Arab world is superficial. They all combined don’t have a tenth of theology students in comparison with Israel”, och konstaterar att en följd av detta är att födelsetalen är högre i Israel (han återknyter här till Gumilevs begrepp passionaritet).
Eskin kopplar detta till Europas djupgående kris: The West is passing through the deepest spiritual crisis for the whole its history. Nowadays the West can contrast Islam only with miniskirts and gay parades. Detta gör också att de invandrings- och islamkritiska partierna är mindre intressanta för Eskin: All they know is that they don’t want Islamization. I’m afraid that at present they have nothing to contrast with. If there was an appeal to traditionalism, to Guenon’s ideas, then it would be possible to have a more optimistic outlook on Europe. But as long as they contrast Islam with secularism, then things are in a bad way.
Denna referens till Guenon är intressant i sammanhanget, då antalet judiska traditionalister i ordets guenonanknutna mening historiskt varit begränsat. Eskins analys av Europas kris sammanfaller med den traditionella, massinvandring och islamkritik framstår då mer som symptom än som de grundläggande problemen. Israels allians med USA framstår då också som mer problematisk, då det senare landet idag är de antitraditionella krafternas redskap. Eskin uttrycker detta:
One of our main tasks is to free ourselves from American influence. Unfortunately, there are enough Jews in the USA, Russia and Israel itself, to whom Judaic values are alien. They don’t understand that liberal democracy is an antipode to Torah’s ideas.
Han utesluter inte heller att den ”arabiska våren” kan komma att föra Iran och Israel närmare varandra:
Ahmadinejad is quitting the stage and the real interests of Israel and Iran are getting closer. The Arab spring, the aggression policy of Qatar and its neighbors, the war in Syria should sober the real strategists in Tehran. Before 1978 Israel and Iran were close partners and today they can return to those relations in case both parties display a good will.
Samtidigt kan man identifiera problematiska aspekter hos Eskin. Hans sionism är långtgående, och han anknyter i sitt stöd till boerna till det inslag av anti-afrikansk rasism som tidvis dyker upp hos radikala sionister av både sekulär och religiös art (där de beskrivits som ”schwartze”, ”infiltratörer” och ”kushim”, Eskin tar upp Bibelns referenser till slavar). Oavsett dessa brister är Eskin ett intressant exempel på ett annat Israel och en annan sionism, där kopplingen till en traditionell världsbild gör kritiken av den moderna världen, mångkulturen och ”Väst” betydligt mer givande än ett sekulariserat motstånd mot invandrare och islam. Eskin påminner här om rabbi Schiller, man kan samtidigt notera att de problematiska inslagen hos rabbi Schiller lyser med sin frånvaro.
Mer Eskin
Haaretz – ”We won!”
Vdare – Avigdor Eskin And The National Question In Israel
Avigdor Eskin: Protests in Russia are vital
Arminfo – Avigdor Eskin : Armenia may play an important role in establishing a dialogue between Israel and Iran
Die nuwe Suid-Afrika
Relaterat
Mayer Schiller och den tredje vägen
Aleksandr Dugin och den fjärde positionen
Om skribenten: Joakim Andersen
