Gradvis har den feministiska gruppen Femen de senaste åren kommit att bli en del av mediabruset. Det rör sig om en mycket liten grupp rent numerärt, men betydande finansiella resurser, ett budskap i linje med det 68-romantiska mediaetablissemangets, och en spektakulär PR-strategi har vägt upp detta. Fenomenet är intressant då det belyser ett antal samtida tendenser.
Slagordet är världsbilden
Muslim women let´s get naked!
– Femen
Man kan notera att gruppen i likhet med samhället i stort har en världsbild som reducerats till symboler, gester och slagord. Man letar förgäves efter en djupare analys av samhället på Femens hemsida, istället möts man av korta, oftast beskrivande, texter och en mängd bilder. Det budskap som förmedlas genom dessa korta texter och hav av bilder ligger i mycket hög grad i linje med, och söker stöd från, den härskande 68-generationens etablissemang.
Vi finner exempelvis samma hat mot ”nazister” och ”fascister”, samma motvilja mot traditionella religioner, och mot moral. Skillnaden ligger i att de långa analyser och texter som omgav och ledde fram till budskapet hos exempelvis Marcuse och Beauvoir här fallit bort, kvar är bara slagord, gester och sentiment. Detta har de gemensamt med det omgivande samhället, även om utvecklingen hos dem gått längre. Detta är samtidigt det härskande etablissemangets styrka och svaghet, det är inte längre kapabelt att argumentera för sin politik.
FEMEN calls all Tunisian women to follow the example of Amina and Turkish activists and to stop shariatisation and Islamization on Tunisia.
– Femen
Samtidigt innebär detta att den debatt mellan olika åsikter som den liberala demokratin förutsatte är satt ur spel. Detta är återigen extra tydligt hos Femen, man är inte intresserade av dialog eller meningsutbyte. Istället reducerar man sina motståndare till symboler som bland annat ska ”sextermineras” och man avbryter dem med skrik och blottande. Intressant är att Femen reproducerar samma förvirrade och ambivalenta relation till Upplysningens arv som 68-generationen i gemen. Å ena sidan är man exempelvis fientliga mot dialog och mot modeindustrin, å andra sidan för man fram demokrati och Europa som positiva värden. Detta tangerar hos Femen det eurocentriska och islamofobiska, då gruppen vädjar till ”Europa” och ”European standards of democracy” i kontrast till sharia och islamism. Slagord som ”muslim women, let´s get naked” förmedlar också en grundläggande oförmåga att inse att synen på det anständiga är kulturellt relativ. I 2000-talets Europa är den nakna kroppen och sexuella handlingar i offentligheten oanständigt, i den muslimska världen är det oanständigt att visa brösten. Genom att uppmana muslimska kvinnor att ”let´s get naked” uppmanar Femen dem alltså att sluta vara muslimer, något som även feminister från muslimska länder kritiserat. I detta ligger en imperialism. Samtidigt har det väckt en viss respekt bland kontrajihadister, då feminister i gemen annars har en komplex relation till islamiskt patriarkat.
Dear Chancellor, Angela, we ask you to become our guardian angel! From the height of the most influential woman in the world deigned to disaster befell your tribeswoman Markmann Josephine and her comrades french Marguerite and Pauline and Tunisian activist Amina. Please be advised that the person with whom you are meeting today is bastard who is spreading wild Shariah.
– Femen illustrerar sin ambivalenta relation till makteliten
Narcissism
In religious Ecstasy activists were shouting ”Amina Akbar!” ”Pauline Akbar! ’, ’ Marguerite Akbar!”, ”Josephine Akbar!”, ”FEMEN women’s spring goes!”.
– Femen
Intressant är att Femens aktiviteter på ett närmast övertydligt sätt illustrerar vårt samhälles utveckling till något Lasch på sin tid beskrev som ”narcissismens kultur”. Laschs beskrivning av den narcissistiska ”vänstern” beskriver väl även Femen:
The delusion that street theater represented the newest form of guerilla warfare helped to ward off an uneasy realization that it represented no more than a form of self-promotion, by which the media stars of the left brought themselves to national attention with its concomitant rewards… acting out fantasies does not end repressions, however; it merely dramatizes the permissible limits of antisocial behavior. In the sixties and seventies, radicals who transgressed these limits… often paid a heavy price… Yet these radicals had so few practical results to show for their sacrifices that we are driven to conclude that they embraced radical politics in the first place not beacuse it promised practical results but because it served as a new mode of self-dramatization.
– Christopher Lasch
Inte minst Laschs ord om ”few practical results” är träffande. Samtidigt innebär denna narcissism att Femen reproducerar flera av skådespelssamhällets mindre sympatiska drag. Man vänder sig explicit till unga kvinnor, och tycks dessutom genom sina auditioner undvika överviktiga och fula aktivister. För en feminist av mer klassiskt snitt är dessa inslag lika problematiska som den strävan efter konflikt med majoriteten av muslimska kvinnor som nämndes ovan. Narcissismen och fokus på yta utan djup gör också att vi kan tala om en genuint postmodern feminism. Här finns en paradox, då en feministisk och porrfientlig gruppering reproducerar pornografins estetik och brist på djup.
Fuck your morals
Man kan också notera att gruppen karaktäriseras av ett djupt antitraditionellt sentiment. Hatet mot religiösa symboler och företrädare är för en traditionalist talande. Man eftersträvar det samtidigt vulgära, infantila och pornografiskt estetiska, med en förkärlek för uttrycket ”fuck”. Femens aktioner inkluderar bland annat låtsasavrättningar av politiker, vandalisering av ett krucifix och försök att skända en död mans minne.
Follow the money
FEMEN regards the fashion industry as an element of pimp business and has consistently opposed the commercialization of the female body. Every year the fashion business millstones grind hundreds of thousands of girls, promoting the brilliance and richness of modeling career, forcing women to false ideals, provoking a real disease. Fooled by fashion propoganda, failed by fashion models, women regularly join the ranks of sex workers, and psychiatric patients. Stop the fashion business! Stop Prostitution! The true mission of a woman is a revolution!
– Femen
De ovan nämnda paradoxerna bleknar i betydelse när man följer Femens finansiering. Gruppen har infiltrerats ett antal gånger, av bland annat journalister och den franska gruppen Les Antigones (intressant i sin egen rätt). Alla dessa infiltratörer har vittnat om ”auditions” där potentiella rekryter fått visa brösten, och om aktivister med höga löner. Det visar sig också att den feministiska gruppen finansieras av Jed Sunden, en amerikansk miljonär och mediamogul med intressen i ukrainsk politik. Vi har här alltså en grupp som agerar mot modeindustrins ideal men vars rekryter måste visa brösten och vara unga, en feministisk grupp som finansieras av en manlig kapitalist. Som ukrainsk TV konstaterat: ”the bare breasts of the feminists covers up somebody’s money and political interests.”
Enligt infiltratören från Les Antigones betalar Femen rentav prostituerade för att delta i deras aktiviteter. Detta är uppseendeväckande då gruppen vänder sig mot sexhandel i andra sammanhang. Att gruppen fokuserat på symbolpolitik snarare än klassfrågor framstår också som mindre förvånande när vi vet varifrån de får sina pengar. Sammantaget har vi här alltså en osund världsbild som utnyttjas av kapitalstarka intressen mot bland annat det traditionella Frankrike, islam och Ryssland.
Vidare läsning
Russia Today – Boob job: FEMEN activist reveals topless protesters’ $1,000 salaries
Return of Kings – Women Fighting Against Feminism
Les Antigones på youtube
Om skribenten: Joakim Andersen
