Den venezolanske ledaren Hugo Chavez har gått bort, efter en längre tids kamp mot cancer. Han var vår tids kanske främste företrädare för den syntes av revolutionär nationalism, populism och socialism som i Latinamerika tidigare företrätts bland annat av makarna Peron, Perus Velasqo och Guatemalas Arbenz. På samma sätt var han ett exempel på den tendens hos latinamerikanska militärer att företräda en sådan syntes som ofta glöms bort eftersom så många av regionens generaler varit nära USA-allierade och prioriterat utländska intressen framför det egna folkets.

Oavsett vad man anser om enskilda inslag i Chavez politik var han en av vår tids främsta antiimperialister, och en del av det regionala motståndsblock som idag också representeras av bland annat Nicaragua, Kuba och Bolivia, med kopplingar både till Qadafi och Vitryssland. Hans sociala politik förbättrade markant folkets situation, genom att bland annat minska analfabetism och fattigdom, och öka tillgången till sjukvård och utbildning. Likheterna mellan den latinamerikanska syntesen av nationalism och socialism påminner här om de mer positiva inslagen bland annat i det fasciska Italien, liksom överhuvudtaget om det högmoderna Europas fokus på ett mobiliserat samhälle och folk.

Det kan därför vara av intresse att idag ta del av Chavez världsbild direkt, i form av hans FN-tal från 2011. Det återfinner vi här: venezuelanalysis

Chavez tar där upp kopplingen mellan antiimperialism, en multipolär världsordning och nationers suveränitet å ena sidan, och amerikansk imperialism, nyliberalism och ekologisk kris å den andra. Han beskriver motiven bakom USA:s politik i Libyen och Syrien, och landets imperialistiska politik:

Washington knows that a multi-polar world is already an irreversible reality. Its strategy consists of stopping, at any price, the sustained rise of a group of emerging countries, by negotiating great interests with its partners and followers in order to guide multipolarity along the path the empire wants. What is more, the goal is to reconfigure the world so it is based on Yankee military hegemony.

Mot detta ställer Chavez en antiimperialistisk världsordning inspirerad av sin store inspirationskälla Simon Bolivar:

…making an enthusiastic push for the consolidation of the Union of South American Nations (UNASUR), a political bloc that federates the 12 sovereign States of South America with the purpose of grouping them under what the Liberator Simón Bolívar called “a Nation of Republics."

Vad Chavez visat genom sitt exempel är alltså den intima kopplingen mellan patriotism och socialism, och mellan nationell suveränitet, regionalt samarbete och antiimperialism.

Relaterat

Kuriosa: La Venezuela Inmortal

Barack Obama och Kuba

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.