Det finns en mytisk och traditionell geografi, där ett antal platser betraktas som tidlösa centra. En sådan mytisk plats är det nordliga Hyperborea, idag dolt under is men i de indo-europeiska folkens myter förknippat med det arktiska ursprunget. Andra sådana platser är Tibet, det faraoniska Egypten och det Heliga landet. Ett mindre känt exempel på sådana traditionella centra är Etiopien. Det återkommer både i grekiska, judiska och medeltida källor, liksom i modern tid i den rastafarianska religionen och Graham Hancocks teorier om den bibliska Arken. Detta mytens Etiopien är intressant inte minst då det belyser några aspekter av den europeiska imperiella traditionen.
Alexander och Etiopien
I det antika Grekland betraktades dagens Etiopien som en sakral och utopisk plats, belägen delvis utanför tiden. Ett återkommande inslag i beskrivningen av sådana platser är människornas visdom och långa liv, de etiopiska ”macrobioi” är således långlivade (även om deras geografiska placering varierar mellan olika källor). Det mytiska Etiopien och/eller Meroe ligger ”bortom Solen”, med den betydelse detta har i den indo-europeiska världsåskådningen, och det är naturligt att Alexander den Store i sin myt besöker landet. I verkligheten gjorde han det inte. Meroes kungar beskrivs som Solens söner, och landet omges av monstruösa väsen och raser.
Vid Alexanders besök styrs landet av drottning Candace, det är ett återkommande inslag i Alexanders myt att han hjälper kvinnliga auktoriteter och så även här. Candace beskriver sitt rike på följande vis i ett brev till den grekiske världskejsaren:
Candace, queen of Meroe, and all her vassal kings, greet King Alexander. At that time Ammon ordered us to march into Egypt; but now he orders that he is not to be moved and that no one else is to enter the land. We are to defend ourselves against all comers and treat them as enemies. Do not despise us for the colour of our skin. In our souls we are brighter than the whitest of your people. We have eighty flame-throwers ready to do harm to those who attack us. My messengers will bring you 100 solid-gold ingots, 500 young Ethiopians, 200 sphinxes, an emerald crown made of 1000 pounds of gold, 10 strings of unweighted pearls, 80 ivory chests, and all kinds of animals that are common among us: 5 elephants, 10 tame panthers, 30 bloodhounds in cages, 30 fighting bulls; also 300 elephant tusks, 300 panther skins, 3000 ebony wands.
Som synes är myten här något förvirrad, de långlivade etiopiernas hemland förläggs ibland till dagens Libyen, och gränserna mellan Meroe och Egypten, Candace och Semiramis är ibland diffusa. Men kopplingen till ett center söder om dagens Egypten, till en kvinnlig härskare Alexander hjälper, till exotisk rikedom och till en heliokratisk tradition finns i de flesta versioner.
Etiopien och Prester John
Kopplingarna mellan den judiska traditionen och dagens Etiopien uttrycks bland annat i myten om kung Salomon och drottningen av Sheba, de afrikanska falashajudarna är ett fascinerande etnografiskt minne av dessa tidiga kontakter. Etiopien hade en av världens äldsta dynastier (tills kejsar Selassie 1975 mördades av kommunister och begravdes under en latrin, på ett sätt som för tankarna till det bolsjevikiska ritualmordet på tsarfamiljen). Regionen tillhör också de delar av Afrika som tidigast nåddes av både kristendom och islam. Det är därför inte underligt att man under medeltiden utvecklade en mytisk bild av Etiopien som ett traditionellt centrum. Detta kopplas, återigen, till en europeisk världskejsare genom de gåvor Frederick II i legenden skickas av ”Prester John”. Dessa gåvors natur varierar, men Julius Evola beskriver i The Mystery of the Grail en version där det rör sig om ”a fireproof garment made of salamander’s skin, the water of perennial youth, and a ring with three stones, which gave its carrier the power to breathe underwater, to be invulnerable, and to become invisible”.
Prester Johns rike placerades både i Indien och i Etiopien. Evola noterar att den symbolik kring en rex regum, kungars konung, som Prester John representerar egentligen inte ska tolkas materialistiskt och geografiskt. Han skriver:
More particularly, Prester John owns a stone that has the power to resuscitate the phoenix or, in other versions, the eagle; this symbolism does not go unnoticed, since the eagle has always represented, and particularly at the time of these legends, the imperial function, which in its ”eternal” aspect was connected in ancient Rome to the symbol of the phoenix. According to some, the Persian king Xerxes, Alexander the Great, the Roman emperors, and finally Ogier of Denmark and Guerrinus all visited the kingdom of Prester John.
Även genom gestalten Prester John kan man alltså notera samma koppling till den europeiska imperiella och solära traditionen som i Alexandermyten. Något liknande gäller mer moderna versioner av det mytiska Etiopien, inte minst rastafarianismens gestalt ”the Lion of Judah”. Detta är en figur som kombinerar andlig och världslig auktoritet, en kejsare med arv från kung Salomon. Likheterna med Prester John är uppenbara.
Relaterat
Alexander och Hyperborea
Alexander den Store som världshärskare
Alexander den Store och hans födelse
Kantorowicz Kejsar Fredrik II
Somalia – mellan tradition och modernitet
Om skribenten: Joakim Andersen
