Expo om SDU

Okategoriserade

Det är lite groll i Sverigedemokratisk Ungdom, och Expo har dragit igång vad som tycks vara en artikelserie om tramset. Det handlar delvis om fortsättningen på diskussionen kring ungdomsförbundets ordförande Gustav Kasselstrand, där en grupp från SDU Syd (om man får tro Expo, vilket man förstås ska vara försiktig med) fortfarande inbillar sig att Paula Bieler är ett seriöst alternativ till en av de kompetentaste politiker Sverigedemokraterna har för tillfället. Man får anta att det är Expo som överdriver.

I listan över relaterade artiklar hittar man vidare genirubriken ”SDU:s samarbetspartner hyllade fascister,” där någon form av samarbete med Italienska La Destra ifrågasätts och kritiseras. Kasselstrand försvarar sig, och Expo hittar gnälliga partimedlemmar. Hela upplägget är samma paranoida skit som vi sett i decennier, med den skillnaden att ”kopplingarna” blir allt mer långsökta och ointressanta, och grinandet blir allt mer världsfrånvänt och sekteristiskt. Någon som heter Anders Bergman yrar om att Kasselstrand är ”politiskt naiv” och ”verkar vilja blunda inför det faktum att företrädare för partiet bjuder in kända personer med ett fascistiskt förflutet.” Detta säger han till en hobbysäkerhetstjänst vars ansvarige utgivare varit maoist, vars grundare var trotskist och vars (reella) kopplingar till de våldsammaste falangerna av den svenska (för att nu inte tala om den norska) extremvänstern fortfarande inte upphört. Om Expo vore ett snäpp mindre relevanta skulle det hela vara enbart lustigt, men givet att de faktiskt tas på allvar på vissa håll är det genuint problematiskt.

Kortfattat kan man konstatera följande:

a) Skulle SDU valt att samarbeta med låt oss säga MUF, skulle Expo istället ringt upp representanter för Moderaterna och försökt få dem att ta avstånd. Sedan skulle Anders Bergman ha förklarat att SDU är främlingsfientliga, att Erik Bengtzboe är ”politiskt naiv” och att Moderaterna ”verkar vilja blunda” inför det faktumet. Den typen av tarvligt katten-på-råttan-skuldbeläggande utgör nämligen ganska precis den övre gränsen för vad hetsmånglare klarar av. Det är fortfarande för mig oklart om det är en tjatig strategi, eller om de verkligen lever i en värld där rasismen är farlig och hotar ett i övrigt välfungerande europeiskt samfund. I det senare fallet är det genuint synd om dem. Mår man så här dåligt över saker man i allt väsentligt inbillar sig, skulle minsta kontakt med den samhälleliga verkligheten sannolikt leda till ett fullständigt sammanbrott.

b) Expo ska, naturligtvis, skita i vilka SDU samarbetar med. De kan grunda ett eget parti och samarbeta med Tor Bach.

c) Sverigedemokraterna behöver sluta ta hänsyn till vad Expo säger, men bita ifrån då det behövs. Då menar jag förstås inte att man ska slösa massa tid på någon sorts ”anti-antirasistisk” rättshaverism av samma snitt som Expos egen verksamhet (försök har gjorts, och ser väl uppriktigt sagt lite sådär ut). För övrigt finns det något lite äckligt med det värsta ”journalistiska” smutskastandet och uthängandet – det bör i varje fall undvikas i det längsta. Däremot bör man i lämpliga sammanhang (det vill säga alla sammanhang då Expo tycker sig ha rätt att dyka upp) påpeka vad det handlar om för organisation. Folk som inte har bättre saker för sig än att förstöra för människor som faktiskt försöker åstadkomma något positivt har inte i seriösa politiska sammanhang att göra. De som ogillar Sverigedemokraterna, eller för den delen La Destra, kan ta den jävla debatten istället för att fortsätta grisa vidare som om det fortfarande handlade om AFA mot skinnbollar.

Att Expo för att klara av det skulle behöva byta ut 95% av sin personalstab är, faktiskt, deras eget problem.

SDU på vad skämttidningen Nyheter 24 kallar en ”Fackelbränning” (jo, faktiskt – kolla själv)