Den parlamentariska demokratins uppgift är att möjliggöra för folket att kontrollera politiken, att kollektivt avgöra sitt öde. För detta syfte är den dock högst olämplig, då den möjliggör framväxten av nätverk och makthavare som verkar i det fördolda. Politikens ledning byts ut med jämna mellanrum, men banker, säkerhetstjänster och media präglas av en större kontinuitet.
Detta möjliggör framväxten av det journalisten och författaren Daniel Estulin kallar kryptokrati, fördolda makthavare. När sådana kryptokrater räknar banker och media i sina led är deras förmåga att behärska politiken omfattande, och dessutom kommer den per definition inte till allmänhetens kännedom. Estulin har ägnat en betydande del av sitt liv åt att kartlägga den såkallade Bilderberggruppen, en grupp som grundades 1954 och därefter samlat flera av de mäktigaste människorna i Väst för samtal vars innehåll inte är avsedda att nå allmänheten.
Bilderberggruppens organisation är dynamisk… medlemmar kommer och går, men själva systemet har inte förändrats. Det är ett självbevarande system, ett faktiskt spindelnät av sammankopplade finansiella, ekonomiska och industriella intressen… det finns ingen konspiration… det är ett möte mellan människor som företräder en viss ideologi.
– Daniel Estulin
Estulin samlar sina rön i boken Den sanna historien om Bilderberggruppen, utgiven på svenska av Anarchos förlag. Boken är faktaspäckad, översättningen drar dock ner helhetsintrycket. Estulin skisserar den världsbild som förenar bilderbergarna, han menar att de strävar efter en världsregering genom vilken de kan kontrollera hela planeten. Estulin menar också att nolltillväxt är en del av deras ideologi, och att de försvarar monopol och samarbete mellan storföretag och regeringar (detta antyds också av mötenas deltagare, det rör sig i hög grad om företrädare för storpolitik och storföretag). De kretsar han beskriver är inte det minsta intresserade av småföretagare, tvärtom har de historiskt bland annat samarbetat med och finansierat de bolsjevikiska revolutionärerna och delar av 68-vänstern. Estulin citerar Gary Allen:
För familjen Rockefeller är socialism inte ett system för att omfördela förmögenhet – speciellt inte för att omfördela deras förmögenhet – utan ett system för att kontrollera folket och konkurrensen. Socialism sätter makten i händerna på regeringen. Och eftersom familjen Rockefeller kontrollerar regeringen, innebär regeringskontroll Rockefeller-kontroll.
Samtidigt passerar Estulin inte gränsen för den paranoida konspirationsteorin, och börjar påstå att bilderbergarna och andra kryptokratiska grupper är monoliter. Han är väl medveten om konflikterna mellan deltagarna bland annat i samband med Irakkriget och neokonservativa deltagares planer på ett angrepp på Iran. Deltagarna bjuds in, och gynnas i sin karriär, för att de delar vissa grundvärderingar, men exakt hur dessa värderingar ska förverkligas råder det inte alltid konsensus om. Några deltagare vågar sig rentav på att läcka information till Estulin, han bygger därför sina rapporter om vad som diskuterats under mötena på förstahandskällor. Dessa källor är dock anonyma, då straffet kan bli förödande för den som bryter tystnadslöftet.
Varför ska affärsmän få information från personer i regeringen, i synnerhet då den kan vara finansiellt fördelaktig, när den inte är tillgänglig för allmänheten?
– John Kenneth Galbraith, ekonom och före detta CFR-medlem
Estulin kartlägger också deltagarna, och finner bland annat att många relativt okända politiker efter sitt första deltagande på ett bilderbergmöte gjort en kometkarriär. Uppenbarligen gynnar deltagarna de sina, medan de aktivt motarbetar sådana politiker de ogillar. Den amerikanske politikern Barry Goldwater var en sådan, Margaret Thatcher en annan. Idag är det särskilt nationalistiska politiker som betraktas som ett hot mot gruppens vision. Estulin noterar att eftersom många stora finansiella aktörer, och flera stora mediaaktörer, ingår i Bilderberggruppen är deras möjligheter att krossa en politiker eller ett land betydande. Estulin räknar upp ett flertal mediaaktörer som ingår i Bilderberggruppen, bland annat den välkände Rupert Murdoch. I USA är det så att Rockefeller och Rothschild har representanter i de flesta större nyhetsbolag, i likhet med Murdoch kan de kopplas till Bilderberg och det snarlika CFR (Council on Foreign Relations). David Rockefeller ska 1991 vid ett Bilderbergmöte ha tackat media för det goda samarbetet:
Vi är tacksamma mot Washington Post, New York Times, tidskriften Time och andra stora tidningar vars chefer har deltagit i våra möten och respekterat löftet om diskretion under nästan 40 år.
Estulin beskriver några av ”spindlarna i nätet; inte minst David Rockefeller, Henry Kissinger och Zbigniew Brzezinski. Han visar hur amerikanska presidenter under de senaste decennierna fyller sina administrationer med medlemmar från CFR, och hur okända politiker som Bill Clinton, Tony Blair, Romano Prodi och Georg Robertson efter sitt första deltagande i Bilderbergmöten snabbt avancerar till höga positioner. Något snarlikt tycks gälla Barack Obama.
Både Schröder, som representerade vänstern, och Merkel, som representerade högern, ägdes av bilderbergarna. Att äga båda hästarna i loppet har varit gruppens policy ända sedan dess början 1954.
– Daniel Estulin
Värt att notera är att flera svenskar deltagit i mötena och respekterat löftet om diskretion. Här finns politiker som Carl Bildt, Jan Björklund, Maud Olofsson, Leif Pagrotsky och Fredrik Reinfeldt, liksom kapitalister som Jacob Wallenberg (förövrigt en återkommande gäst).
Enligt Logan Act, antagen 1799 och senast ändrad 1994, är det en kriminell handling, straffbar enligt federal lag med fängelse upp till tre år, för alla medborgare i USA att handha utrikesfrågor utan bemyndigande. Deltagandet av amerikanska medborgare vid Bilderberggruppens konferenser i en inofficiell – vilket betyder ej bemyndigad – ställning väcker frågan om brott i mycket stor skala mot en federal lag…
– TrineDay
Estulin går igenom sådant som mäktiga amerikanska bankirers finansiering av, och stöd till, de ryska bolsjevikerna, Brzezinskis och CFR:s geopolitiska resonemang kring Eurasien, och missnöjet inom CIA med den förda politiken. Han tar upp planerna på att inlemma Kanada i USA, och diskussionerna på mötena om den kommande energikris som tycks oroa många av deltagarna. Sammantaget är det alltså en faktaspäckad bok, som också ger ett trovärdigt intryck. När man frågar sig varför så många västerländska nationer för en snarlik politik vad gäller bland annat finans- och invandringspolitik ger Estulin en av pusselbitarna. När man frågar sig varför media gör ett så undermåligt arbete ger han en pusselbit till, det finns på hög nivå ett konsensus i vissa frågor och denna höga nivå inkluderar några av medias giganter. Detta bidrar till att media agerar samfällt när ett land ska bombas sönder eller ett parti marginaliseras. Samtidigt innehåller boken en del obehagliga sanningar för den vänsterliberala läsaren, bland annat vad gäller storkapitalets antinationalistiska agenda och återkommande finansiering av ”radikala” rörelser. Som komplement till Kerry Boltons Revolution from Above är detta alltså en klart läsvärd bok.
Relaterat
Kerry Bolton – Revolution from Above
Om skribenten: Joakim Andersen
