Kritiken av det nuvarande ekonomiska systemet löper som en röd tråd genom de högerradikala idéernas och rörelsernas historia, vilket namn som Pound, Feder, Auriti och Evola påminner om. Samtidigt är detta ett område där medias och skolans misslyckanden är som störst, och de flesta människor har en högst diffus uppfattning om hur exempelvis bankväsendet fungerar. En bra introduktion till detta ges av Ellen Hodgson Brown i Bankerna och skuldnätet. Översättningen imponerar inte och bitvis har Browns framställning något mycket amerikanskt över sig, men den konkreta genomgången av bankväsendets historia väger mer än väl upp de bristerna.
Det amerikanska och det brittiska systemet
Kolonierna skulle gärna ha burit den lilla skatten på te och andra saker, om det inte varit så att England hade tagit ifrån kolonierna deras pengar, vilket skapade arbetslöshet och missnöje.
– Franklin
Brown skiljer mellan två olika sätt att skapa pengar i en ekonomi. De tidiga amerikanska kolonisterna skapade nya pengar genom att den politiska gemenskapen gav och lånade ut dem. Detta ursprungligen då de hade ont om silver och guld. Bland annat Franklin och Mathers försvarade detta system, och Brown beskriver hur det bidrog till en period av allmänt välstånd.
Det finns två sätt att erövra och förslava en nation. Det ena är med svärd. Det andra är med skuld.
– president John Adams
Mot detta stod emellertid det brittiska systemet, representerat av mäktiga bankintressen och deras politiska kontakter. 1751 förbjöd kung George III därför utgivningen av nya papperspengar, vilket tvingade kolonisterna att istället låna från bankirerna. Brown menar att detta snarare än beskattning var det verkliga skälet bakom koloniernas uppror.
Om det amerikanska folket någonsin tillåter bankerna att kontrollera utgivningen av deras valuta, först genom inflation och sedan genom deflation, så kommer bankerna och de bolag som växer upp runt dem att beröva folket på all egendom, tills deras barn vaknar upp hemlösa på den kontinent deras fäder tog i besittning.
– Jefferson
Hon följer sedan kampen mellan dessa två olika system i den unga amerikanska nationen. Redan 1811 hotades USA av bankirfamiljen Rothschild, när man avböjde att förnya oktrojen för den första Bank of the United States. Nathan Rothschild ska då ha konstaterat att antingen förnyades oktrojen, eller så skulle USA ”upptäcka att det är indraget i ett synnerligen olycksbringande krig”. 1812 drogs USA in i krig med England, vilket orsakade inflation och statsskuld (och i sin tur återigen flyttade över makten över penningutgivningen till en bank).
Låt mig ge ut och kontrollera en nations pengar, och jag bryr mig inte om vem som skriver dess lagar.
– Nathan Rothschild
Kampen har böljat fram och åter, Brown nämner Lincoln och 1800-talets populiströrelse som förkämpar för det amerikanska systemet. Kampen har också varit global, och bland annat Ryssland och Kina kom historiskt att vinnas för det amerikanska systemet. I Ryssland ledde detta till en blodig ”rysk” revolution, finansierad bland annat av utländska bankintressen. Kina däremot representerar fortfarande den amerikanska modellen, vilket innebär att penningpolitiken styrs av staten. Brown menar att det kinesiska ekonomiska undret i hög grad kan förklaras med detta faktum. USA har sedan länge avlägsnat sig från den modell Brown ger hennes namn, och behärskas idag av bankintressen.
Pengar och skuld
Banker skapar pengar. Det är det de är till för… Varje gång en bank lämnar ett lån skapas en ny bankkredit – helt nya pengar.
– Graham Towers, Bank of Canada
I den amerikanska modellen skapas nya pengar av den politiska gemenskapen, exempelvis genom att papperspengar ges ut för att betala människor som utför arbete åt den. I ett sådant system kan man ha låga eller inga skatter. I det brittiska systemet är det istället banker som skapar nya pengar, samtidigt som det skapas skuld. Reell valuta (mynt och sedlar) utgör idag mindre än 3% av USA:s penningmängd. Resten existerar bara som dataposter på bildskärmar, och de har skapats av banker i form av lån. Detta då banker kan låna ut betydligt större summor än de har insatta.
Brown noterar att när man påstår att USA låter ”tryckpressarna gå varma” är det ett missförstånd. Konstitutionellt finns möjligheten att trycka helt nya pengar, men istället lånar man av Federal Reserve. Federal Reserve är förövrigt, trots namnet, inte federal och präglas inte av insyn eller demokrati.
I ett ekonomiskt system baserat på ränta menar Brown att detta upplägg leder till att skulderna aldrig kan betalas tillbaka. Banken skapar en penningsumma som motsvarar din skuld, men ingen penningsumma som motsvarar den ränta du dessutom måste betala. Till detta faktum spårar hon både den växande statsskulden och skuldkrisen i Tredje världen.
I det brittiska systemet drar sig heller inte bankintressena för att använda sig av sina politiska kontakter. Man kan konstatera att både Irak och Libyen invaderades efter att länderna utmanat dollarintresset, Irak genom att börja handla olja i euro och Libyen genom att öppet planera en gulddinar som alternativ till dollarn. Brown menar att krigshotet mot Iran mycket väl kan bottna i landets islamiska syn på ränta snarare än några kärnvapenplaner. På samma vis kan Andra världskriget delvis förstås som en reaktion på ett land som brutit med det brittiska systemet och uppnått imponerande välstånd och sysselsättning på köpet, nämligen Tyskland.
På ett mindre våldsamt sätt såg amerikanska intressen också till att kuva de asiatiska tigrarna, när deras ekonomiska politik visade att det fanns alternativ till den nyliberala. Kostnaderna i mänskligt lidande har även här varit omfattande. Brown punkterar här myten om att det är ”marknaden” som på ett oundvikligt vis reagerar på svagheter i ett lands ekonomi. Istället finns det ett litet fåtal mycket stora aktörer som kan starta dessa angrepp på länders valutor, angrepp som knäcker länderna och innebär att deras tillgångar därefter kan köpas upp billigt.
Det var en stor fest på Morgan Stanley efter devalveringen av den mexikanska peson, människor från hela Wall Street kom, de drack champagne och rökte cigarrer och gratulerade varandra till hur de genomförde det och de gjorde sig en förmögenhet. Dessa människor är pirater, internationella pirater.
– Jude Wanniski, tidigare rådgivare till Reagan om hur Mexiko plundrades
Brown skildrar också i detalj sådant som derivatbubblan, och hur lag efter lag ändrats i USA för att bättre passa bankintressena. Hon avslöjar också hur Federal Reserve 2006 slutat att publicera det monetära aggregatet M3, vilket innebär att penningmängden inte längre kan mätas. Detta öppnar för möjligheten att öka mängden dollar för att exempelvis genom anonyma stödköp kunna hålla dess värde på en artificiellt hög nivå. Brown menar att det var just den typen av stödköp som Federal Reserve ägnade sig åt när ”karibiska aktörer” räddade dollarn i samband med att Venezuela likviderade 20 miljarder dollar i amerikanska statspapper. Oroväckande är att i dessa hemliga aktioner använder man sig av de stora amerikanska finansaktörerna som mellanhänder, något som milt sagt förvrider den fria och rättvisa konkurrensen. Att de dessutom ofta har insiderinformation, som i fallet med plundringen av Mexiko i samband med pesons kollaps, förbättrar inte situationen.
Sammantaget är det alltså ingen munter läsning. USA, och större delen av världen, är slavar under bankintressena. Vårt ekonomiska system är dels djupt orättvist och odemokratiskt, då det gynnar små grupper av bankirer både politiskt och ekonomiskt. Det är dessutom strukturellt felkonstruerat, då skuldberget hela tiden växer. Brown noterar att den behandling USA bestått andra länder med inom kort kan komma att riktas mot det amerikanska folket. Ekonomisk ”chockbehandling”, det vill säga rent klasskrig, kan snart vara en realitet även i USA.
Samtidigt visar hon på alternativ till det brittiska systemet, från Kinas, Irans, Malaysias och Argentinas politik till lokala projekt som LETS och andra icke-statliga valutor och bytessystem. Hon refererar också till en del personer som är kända i en systemkritisk miljö, bland annat William Engdahl och Giacinto Auriti. Det är alltså en både viktig och värdefull bok, särskilt i en tid då den såkallade ”vänstern” nöjer sig med ren symbolpolitik och anser att något hundratal arresterade oppositionella i Vitryssland eller ett förbud mot homosexualitet i något afrikanskt land är större problem än ekonomiska intressen som slår sönder hela länder.
Om skribenten: Joakim Andersen
