Andrew Fraser tillhör den växande skaran av akademiska dissidenter. Som professor vid Macquarieuniversitetet i Sydney väckte han stor uppståndelse när han kritiserade invandringen av sudaneser till Australien, och han har sedan dess gjort sig känd som en kunnig och skarp analytiker av de anglo-saxiska folkens situation.
Frasers bok The WASP Question är en ingående analys av detta tema. Titeln antyder likheten mellan situationen för dagens WASP, "White Anglo-Saxon Protestant" och 1800-talets "judefråga". Judarna var sedan länge ett folk utan eget land, dagens WASP har försatt sig i samma situation och saknar dessutom ofta en etnisk identitet. Detta är en anomali som i längden är ohållbar.
Denouncing and despising every explicit expression of in-group solidarity among their own kith and kin, WASPs have lost their collective soul… educated WASPs everywhere are remarkably resistant to suggestions that they, too, are an ethnic group.
– Andrew Fraser
Frasers bok är en fängslande skildring av anglo-saxarnas historia, från den germanska invasionen av dagens England till den terapeutiska stat och den etnomasochism som präglar vår tid. Han utgår från flera akademiska traditioner, och kombinerar deras respektive begreppsapparater på ett både spännande och fruktbart vis. Begrepp från den nya högern, som biokultur, arkeofuturism, etnomasochism och palingenesis, kombineras med begrepp från Marx och Hannah Arendt, liksom paleokonservativa teman som den terapeutiska staten och den därtill knutna ”nya klassen”. I centrum står en syntes av sociobiologi och radikal kristen teologi.
Frasers analys av den anglo-saxiska biokulturen kombinerar det genetiska med det kulturella och det teologiska. Han finner att ett folks värderingar påverkas av deras genetiska uppbyggnad, men att deras värderingar över tid också påverkar vilka gener som blir mest framgångsrika (Fraser refererar till studier som visar hur spädbarn, kulturellt sett små ”oskrivna blad”, från olika biokulturer reagerar olika i likartade situationer). Att skilja biologi från kultur blir därför svårt, och därför är begreppet biokultur användbart.
Något som skiljer Fraser från många sociobiologer är den betydelse han tillskriver teologin. Han ger intryck av att vara bekännande kristen, och visar med hänvisning till den teologiska inriktning som kallas Radical Orthodoxy att världsbilder och ideologier i gemen kan förstås som just teologier. Kulten av den Andre, liksom av Marknadskrafterna eller Framsteget, är också teologier även om de av en äkta kristen måste betraktas som kätterier. Den kristendom Fraser knyter an till är emellertid inte den politiskt korrekta, utan en som bland annat erkänner nationer som Guds verk och tolkar det bibliska budet om att undvika otukt som att även gälla blandäktenskap.
Anglo-saxisk etnogenesis och biokultur
The result "was the emergence of a worldly, heroic, magicoreligious, folk-centered Christianity." As a consequence, the Anglo-Saxon cult of kingship survived almost unchanged in the transition from paganism to Christianity… Bede and Alfred both understood the Anglo-Saxons as another chosen people… the gens Anglorum, like the Israelites before them, understood themselves as a covenant community.
– Fraser
Fraser följer anglo-saxarna genom en serie revolutioner som steg för steg försatt dem i dagens situation. Han skildrar deras etnogenesis, hur infödda britter och invaderande germanska folk kom att bilda den etniska gruppen känd som anglo-saxare. Här spelade kristendomen en central roll. Fraser skildrar den germanskt hedniska världsåskådningen som var både etnisk och magisk-religiös, där kungen stod i förbindelse med både folket och gudarna. När kristendomen skulle konvertera dessa folk genomgick den en germanisering, vilket enligt Fraser innebar att den tidiga anglo-saxiska kyrkan på flera viktiga vis var förenlig med en indo-europeisk världsåskådning. Detta inkluderar den trifunktionella indelning som identifierats av professor Dumezil, mellan "de som ber, de som strider och de som arbetar", kopplingen mellan blod/etnos och tro/det heliga, och kungens roll.
Fraser beskriver också hur de nordeuropeiska folken i mindre grad än andra organiserat sig exklusivt på grundval av släktskap, detta beror på att klaner och krig spelat en mindre roll för överlevnaden i den karga norden. Han beskriver här hur organisering på grundval av släktskap kombinerats med frivilliga sammanslutningar som comitatus mellan en ledare och hans män. Denna högre grad av individualism och altruism innebar samtidigt en risk för de nordeuropeiska folken, där de i modern tid skapat mångetniska stater och fallit offer för märkliga teologier uppbyggda kring deras skuldbörda och liknande.
Den ursprungliga anglo-saxiska kristendomen kom att undermineras av den medeltida "påvliga revolutionen", som innebar en separation av heligt och världsligt. Denna separation ledde bland annat till att världen "avförtrollades", den gav också ökat utrymme för världsliga härskare. Samtidigt innebar den att kungens tidigare, indo-europeiska, roll som förbindelse mellan ett folk och dess Gud/gudar försvagades.
Fraser skildrar sedan den puritanska revolutionen som ytterligare ett steg bort från ursprunget. Han analyserar också den amerikanska republikens faser, från dess början via inbördeskriget till en "bourgeois" republik och därefter via den statskupp och revolution New Deal var till dagens terapeutiska stat. Han knyter mer eller mindre explicit dessa olika republiker till olika sociala skikt, den terapeutiska staten har exempelvis en nära koppling till den "nya klass" som identifierats av bland andra Paul Edward Gottfried. Fraser beskriver också den process där de anglo-saxiska grundarna trängts tillbaka och förlorat både sitt grepp om USA och sin etniska identitet. I den nya teologin, präglad av lojalitet till en viss stat och av kulten av den Andre, finns ingen plats för anglo-saxisk identitet eller kristendom.
Här utgår Fraser i hög grad från den afro-amerikanske akademikern Harold Cruses teorier om etnisk konkurrens. Cruse identifierade anglo-saxare, svarta och judar som de ledande aktörerna i denna konkurrens. Dessa tre folk måste utveckla en mångraslig republik byggd på "mutual recognition, consent and continuity". Vad Cruse såg var istället att anglo-saxarnas elit retirerade från sin uppgift, medan de svarta lät judiska intellektuella utforma deras strategier. Istället för att svarta och anglo-saxare utvecklade sina identiteter och sin autonomi kom alltså judiska intellektuella att betona integration för de svarta och etnomasochism för anglosaxarna, samtidigt som en stark judisk identitet sågs som självklar. Cruses och Frasers analys av historien kan här säkert av en eller annan uppfattas som "antisemitisk", denna någon bör då antingen motbevisa dem eller framöver helt undvika teorier om etnisk konkurrens då det alltid finns en risk att sådana även inbegriper judar.
Frasers arkeofuturism
The WASP Question är ett mycket gott exempel på hur begreppet biokultur kan användas för att skriva ett folks historia. Fraser visar hur anglo-saxarna fört över sin lojalitet från en etnisk och religiös gemenskap till en gemenskap som bygger på rena institutioner och en falsk teologi, den terapeutiska staten. Samtidigt har deras elit utvecklat en anglofobi som gör dem oförmögna att hantera konkurrens med etniska grupper med en högre grad av intern solidaritet.
Frasers lösning på denna situation är explicit arkeofuturistisk. Han menar att den terapeutiska staten står inför en serie kriser. Hittills har den kunnat exploatera det sociala kapital som den anglo-saxiska biokulturen byggt upp historiskt, i form av bland annat lojalitet till det gemensamma och en hög grad av tillit. Men i ett mångetniskt samhälle fungerar detta inte, därför är vi redan på väg in i det Fraser kallar "the Long Emergency".
I ett sådant tillstånd kommer många arkaiska sociala former att framstå som mer ändamålsenliga. Detta gäller det biokulturella nätverk som är den anglo-saxiska gruppen, det gäller familjen och mer traditionella könsroller, och det gäller den sociala indelningen mellan "de som ber, de som strider och de som arbetar". Eftersom krisen till sitt väsen är teologisk menar Fraser också att det kommer att krävas en återgång till den syntes av blod och tro som var den tidiga anglo-saxiska kristendomen. Dagens anglo-saxare måste sluta identifiera sig med staterna Australien, Nya Zealand, Kanada, USA och Storbritannien, och istället återkoppla till den rika identitet som är den anglo-saxiska. Här ser Fraser också en potentiell roll för en "Patriot King" som återfinner sin egentliga uppgift.
Sammantaget är The WASP Question alltså en förnämlig biokulturell studie. Perspektivet är en spännande och fruktbar kombination av sociobiologi och teologi, och bör kunna inspirera till liknande skildringar av andra biokulturer. Det finns också likheter mellan den anglo-saxiska och den svenska biokulturen och historien. Fraser bör alltså ses som obligatorisk läsning för varje identitär, och för systemkritiker överlag.
Samtidigt finns det naturligtvis sådant man kan ifrågasätta hos Fraser. I jämförelse med den europeiska Nya Högern tar han i princip inte upp relationen mellan anglo-saxare och andra europeiska folk alls. Han kritiserar det som i USA kallas White Nationalism, och även om han har rätt i att en rent biologisk rasideologi inte kan erbjuda ett andligt och historiskt alternativ hade det varit positivt om han identifierat det gemensamma ursprunget och de gemensamma intressena som europeiskättade amerikaner, och européer, har. Man kan också fråga sig varför den återgång till ursprunget Fraser förespråkar måste göra halt vid den tidiga anglo-saxiska kristendomen istället för att leda tillbaka till hednatron.
Men detta är detaljer. Sammantaget är det en mycket rik och fängslande analys, som varmt rekommenderas. The WASP Question finns bland annat att införskaffa här: Arktos Förlag
Om skribenten: Joakim Andersen
