Genetikern Bryan Sykes är förmodligen mest känd för att han identifierat de sju ”klanmödrar” som en överväldigande majoritet av de infödda européerna härstammar från. Han har på så vis gett oss en värdefull inblick i vår genetiska identitet och historia. Sykes har också visat att folkstammars myter ofta innehåller en sanning som kan bekräftas av genetiska studier, som när de afghanska hazarerna hävdar att de härstammar från Genghis Khan eller när brittiska myter hävdar en förhistorisk koppling till iberiska halvön.
Överhuvudtaget kan de snabba framsteg som idag sker på det humangenetiska området vara av intresse för högerradikaler och identitärer, då de till stor del bekräftar vår syn på människan som ett socialt och politiskt djur, den egalitära illusionen, relationen mellan könen, et cetera. De ger också en allt bättre bild av vår genetiska identitet. Sykes har studerat de europeiska ”klanmödrarna” och de brittiska öarnas genetiska historia, dagens inlägg kommer att ta upp hans bok Adam’s Curse.
Y-kromosomer och ”klanfäder”
Sykes noterar att kvinnor har två X-kromosomer och män har en X-kromosom och en Y-kromosom. Det finns undantag, men det är mycket ovanligt. Eftersom söner ärver faderns Y-kromosom, och eftersom det finns olika varianter av dessa, kan man spåra genetisk historia genom att studera dem. Man kan samtidigt studera mtDNA, som ärvs från modern, och på det viset få en bild av olika regioners och folkgruppers genetiska historia. Dessa studier kan ge överraskande resultat.
Sykes finner exempelvis att en studie i Lima och Pasco, där deltagarna själva trodde att de var indianer, visade att 95% av deras mtDNA var av amerindiskt ursprung, medan 94% av deras Y-kromosomer var av europeiskt och 5% av afrikanskt ursprung. Under historien måste alltså väldigt många indiankvinnor ha fått barn med européer, och i någon mån med afrikaner. Ytterst få indianska män hade dock fört sina gener vidare. Liknande resultat, om än mindre extrema, har getts av studier i Polynesien, där europeiska män ansågs ha hög status. Dagens afro-amerikaner har också en betydande mängd europeiska Y-kromosomer, men försvinnande lite europeiskt mtDNA. Sykes visar också hur det finns ett betydande keltiskt inslag i dagens isländska befolkning, men också hur vikingarna förde med sig sina egna kvinnor när de koloniserade Shetlandsöarna och Skottland.
Allt annat lika kommer massinvandringen till Europa att ge liknande resultat, där importen av kvinnor från Thailand och liknande paleomongoloida länder kommer att ge ett märkbart inslag av asiatiskt mtDNA, medan män från Afrika och Mellanöstern kommer att lämna genetiska spår i form av Y-kromosomer. Motsatsen sker mer sällan, något som har att göra med testosteronnivåer och förklaras närmare av professor Rushton.
Något som är tråkigt i Adam’s Curse är att även om Sykes noterar att det finns ett antal varianter av Y-kromosomen som är typiskt europeiska, beskriver han inte Europas ”klanfäder” i detalj på samma sätt som han gör med de europeiska klanmödrarna i Seven Daughters of Eve. I Saxons, Vikings and Celts nämner han dock några av dem, som han där döper Sigurd, Wodan, Oisin, Eshu och Re.
Genen som aktör
Sykes konstaterar att fortplantning som bygger på sex egentligen är väldigt resurskrävande, jämfört med de arter som förökar sig utan. Skälet till att det ändå är så vanligt är att det ger en genetisk variation som kan innebära ett skydd mot de många parasiter och mikrorganismer som annars snabbt kan slå ut en hel population (exempelvis har de europeiska folken ett visst inslag som skyddar mot AIDS).
Sykes utgår i sin studie från den evolutionäre biologen William Hamiltons teorier. Tidigare hade många sett individen som den naturliga evolutionära aktören i kampen om tillvaron. Detta var dock svårt att förena med de många exempel på självuppoffrande beteende som äger rum både i naturen och i samhället. Om de resonerade ”individualistiskt” skulle de infertila bina exempelvis snabbt överge sina plikter och leva livets glada dagar, inte heller skulle föräldrar offra sig för sina barn. Hamilton menade istället att det är gener som strävar efter att öka sina chanser att spridas, och genom att hjälpa någon som är nära släkt och därför delar många av ens gener kan man ibland vinna genetiskt på altruistiskt handlande. Detta förklarar, i förbigående, också varför såkallad diskriminering ofta är fullt genetiskt rationell och varför lagar mot sådant därför är en ojämn kamp mot den mänskliga naturen.
Adams förbannelse
Genom att föra in begreppet sexuell selektion i ekvationen ger Sykes en mörk bild av den mänskliga historien. I naturen tävlar hanar ofta om chansen att föra sina gener vidare genom att utveckla drag som på andra områden kan minska deras chanser att överleva. Det kan vara påfågelns praktfulla fjädrar, som gör den utsatt för jägare, eller sjöelefanter som växer till enorm storlek för att kunna slåss mot andra hanar (och inte sällan dör under dessa slagsmål).
Sykes menar att sexuell selektion ofta spårar ur, och att den mänskliga civilisationen är ett exempel på just sådan urspårad genetisk konkurrens. Sedan jordbruket har män ägnat mycket tid och energi åt att ansamla makt och egendom för att kunna föra sina gener vidare, kanske mest tydligt genom fenomenet med harem. Det har ibland varit synnerligen framgångsrikt, Sykes ger exempel på hur den keltiske krigsherren Somerled spridit sin Y-kromosomvariant till en halv miljon britter som lever idag (statistiskt sett borde det varit max hundra), och hur Genghis Khan genom en livstid av våldtäkter ”lyckats” än bättre.
Bakom den flodvåg av människor som översvämmat världen och skapat en ekologisk kris ser Sykes den själviska Y-kromosomen. Detta innebär dock även att det är osannolikt att denna utveckling bryts av människorna själva. Så länge en man med en Ferrari eller en AK-47 har större chanser att föra sina gener vidare än en utan, kommer ”Adams förbannelse” att fortsätta. Man kan se identifieringen av de indo-europeiska yezidernas ”Peacock Angel” Melek Taus med Lucifer ur detta perspektiv om man så vill.
Vad Sykes identifierar här är istället det han kallar ”Gaias hämnd”. Kvaliteten på de manliga spermierna är redan riktigt dålig, genetiskt sett är de ett ruinlandskap. Med dagens föroreningar blir de dessutom allt sämre, och dagens behandling av infertilitet innebär att de trasiga exemplaren sprids än mer. På sikt menar Sykes att detta kommer att leda till att männen dör ut. Om man vid det laget funnit andra sätt att föra människan vidare eller inte är en annan sak.
Sykes studie ger en intressant inblick i vår genetiska historia. Han tar upp många intressanta ämnen, som det krig som på gennivå ständigt pågår mellan mtDNA (som har ett intresse av att föras vidare genom döttrar) och Y-DNA (med motsatt intresse). I detta krig har olika vapen uppstått, som innebär allt från att manliga foster dödas redan i livmodern, till Y-kromosomer som enbart ger upphov till manliga foster. Sykes visar hur det i många familjer enbart föds pojkar eller flickor. Intressant är att detta påminner om traditionella teorier på området, inte minst genom de kopplingar till testosteron som också finns, där man hävdade att mycket manliga män fick fler söner. Sykes tar också upp genetiska förklaringar till homosexualitet, som även de anknyter till det genetiska ”kriget” och till mer traditionella teorier (ur mtDNA-perspektiv är det fördelaktigt med en homosexuell broder, som kan bidra till sina systrar. Ur ett Y-perspektiv är det inte lika positivt).
Samtidigt är boken mer ”spretig” än hans andra verk, och tar upp än det ena, än det andra. Som vanligt dyker också stycken upp från hans andra böcker, som man alltså redan läst en eller två gånger. Man kan också sakna en mer ingående beskrivning av Europas klanfäder. Men bortsett från detta är det intressant och spännande läsning, som dessutom ytterligare underminerar den politiskt korrekta världsbilden och visar hur verklighetsfrämmande den är.
Relaterat
Blood of the Isles – de brittiska folkens genetiska rötter
Atland – Det naturliga urvalet opererar på gruppnivå
Om skribenten: Joakim Andersen
