Vår tid har bevittnat en mycket framgångsrik gotisk trend inom populärkulturen. Den inleddes försiktigt med sådant som rollspelet Vampire och den gotiska subkulturen, och slog under 2000-talet igenom på bred front genom sådant som de mycket framgångsrika böckerna i Twilight-serien och TV-serier som True Blood. Dessa har ibland varit undermåliga rent konstnärligt, men den gotiska trenden är ändå av intresse. Dels då det rör sig om en nordeuropeisk arketyp, dels då den har kopplingar till teman som är svåra att förena med en egalitär modernitet (här kan bland annat nämnas den inte särskilt implicita elitismen i vampyrgenren, och släktskapet med den historiska romantiken). Det är därför mycket positivt att kunna presentera ett gästinlägg om datorspelet Vampire the Masquerade: Bloodlines av den populäre gästskribenten Master Blaster:

Bloodlines

Det är svårt för mera differentierade européer att få sina andliga behov tillfredställda i en modern demokrati. En del intresserar sig för religion medan andra läser historisk litteratur eller studerar utdöda språk. Vissa härdar sina kroppar med tyngdlyftning eller kampsport och vissa ägnar sig åt konst och kreativt skapande. Det finns idag, bland allt fler, en stark önskan om estetiska alternativ till Lady Gaga, livsstilsalternativ till iPhone-appande och filosofiskt mera djuplodande maxim än ”gilla olika”.

Datorspelet Vampire the Masquerade: Bloodlines (VTMB) utspelar sig i ett samtida parellelluniversum till vårt där vampyrer och andra övernaturliga väsen lever. Vampyrerna härstämmar från Kain, Adam och Evas äldste son, som förbannades av Gud och flydde från Eden till landet Nod. Vampyrer är vandöda och skapas genom omfamning vilket innebär att en vampyr tömmer en människas kropp på blod och sedan matar människokroppen med vampyrblod. Den nyomfamnade vampyren blir sedan undersåte till sin skapare. För varje generation längre bort från Kain som en vampyr omfamnats desto svagare är de vampyriska krafterna.

Vampyrer åldras ej och kan ej drabbas av sjukdom. Därför kan de potentiellt sett leva hur länge som helst i sin vandöda form så länge de kontinuerligt förtär blod. Vampyrerna lever därför nära människosamhällen där de kan parasitera. Vampyrer kallar inte sig själva och varandra för vampyrer utan för besläktade. För att ej tilldra sig uppmärksamhet från människorna upprätthåller besläktade en strikt moralkod som kallas för maskeraden. Den som bryter mot maskeraden mördas av kamarillan (vampyrkollektivet).

Omfamningen

Spelet inleds med en scen som visar hur du omfamnas av en äldre vampyr. Sedermera fänglas ni båda och det visar sig att omfamningen stred mot kamarillans hårda regler angående nya omfamningar. Från kamarillans sida är man nämligen oroad över blodsutspädning och den ökande populationen av besläktade. Den vampyr som omfamnat dig avrättas på order av stadens prins (titeln på kamarillans ledare i ett visst område). Själv tillåts du dock fortsätta ditt vandöda liv som en eftergift till den politiska oppositionen inom kamarillan.

http://youtu.be/9sXfywgjK6k

Mörk romantik

American gothic, den estetiska stil som genomsyrar Bloodlines, kallas i Europa för mörk romantik eller gotisk romantik. Stilen är med andra ord mörk, förfallen och mystisk. Bloodlines kan på detta plan jämföras med Christopher Nolan’s Gotham City, New York City i Eyes Wide Shut eller Detroit i The Crow. Det finns även inslag av skräck, humor, erotik och misantropi. Trots att spelet utspelar sig i fyra ändar av ett kontemporärt Los Angeles har man ändå lyckats bygga en trovärdig miljö som håller stilen rakt igenom.

Både handling och konversation är intelligent. Motkaraktärerna är genomtänka och väl skådespelade. På ett intellektuellt plan är Bloodlines ej i första hand ägnat att förnöja det vegetativa fredagsmysarkollektivet.

http://youtu.be/lZRV0t4wNCw

Blodsband och blodshierarki

Som tidigare nämnts försvagas vampyrkrafterna för varje omfamnad generation besläktade längre bort från Kain. De äldsta och mäktigaste besläktade, tredje generationens omfamnade, kallas för antedeluvianer (besläktade från före syndafloden; Kains ”barnbarn”). Under senare tid har s k tunnblod uppkommit (besläktade yngre än trettonde generationen). Kains blod är så utspätt i dem att de kan utstå solljus, äta mat och idka sexuellt umgänge. Detta skrämmer många besläktade som känner till vad som står i Nods bok (besläktades äldsta skrift) om tunnblodens tid som förebådar Gehenna (den tid när antedeluvianerna kommer att förtära alla yngre besläktade och grunda en stad som de kommer att styra i tusen år).

Varje besläktad tillhör en klan som har sina särskilda karakteriska drag, förmågor och svagheter. Klantillhörigheten bestäms utav vilken av de tretton antedulivanerna som den besläktade härstammar ifrån.

Mänsklighet är en annan moralkod som besläktade måste följa för att behärska sig själva och hålla sitt inre parasitiska monster i schack. Den som ej iakttar mänsklighetskoden blir slav under sitt djuriska blodsbegär och riskerar att bryta maskeraden.

Att fascineras av att frivilligt underordna sig en främmande och strikt moralkodex med traditionalistiska inslag och utöva självkontroll är ett indicium på att man som människa känner främlingskap gentemot den moderna demokratiska kulturen. Själva vampyrväsendet i sig, där blodsband, blodshierarki och klantillhörighet betyder allt, är till sin natur ett kraftigt avbrott från den egalitära likriktningens trånga mallar.

Bloodlines är inget politiskt korrekt spel, snarare tvärtom. Under ett uppdrag när spelaren undersöker ursprunget till en väldigt otäck snuff-film där en kvinna mördas av bestar tillverkade av ihopfogade mänskliga lemmar får spelaren veta att dessa lemmar är hämtade från ”Illegals, mongrels, half-bloods [..]; the bane of society”. Detta kontroversiella uttalande har lett till viss kritik.

”just cause its *on* the PC doesn’t mean they gotta *make* it PC if you catch my drift”

– okänd internetanvändare kommenterar Bloodlines

Avslutning

Bloodlines beskrivs ofta som ett av de bästa datorspelen som någonsin gjorts trots att det innehåller många buggar. Man bör därför uppdatera spelet med de senaste patcharna för en betydligt bättre spelupplevelse (spelet kan för övrigt fås tag på via Steam).

Förutom de traditionalistiska inslagen så är det den genuina atmosfären och den fantastiska musiken som gör Bloodlines till en riktig pärla bland berättelser med ett konstnärligt mål.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.