Tyskland mellan de båda världskrigen var en värld präglad både av besvikelse och dolkstötslegender och av politiska utopier och aktivism. Den unika miljön gav bland annat upphov till den politiska syntes som kallas konservativ revolution, för vilken Versailles och Weimar var en förutsättning. Bland tidens konservativa revolutionärer, nationalrevolutionärer, och de många andra namn under vilka de förde sin kamp för ett nytt Tyskland, är idag Ernst Jünger den mest kända, vid sidan av bland annat Ernst Niekisch och Friedrich Hielscher. En annan namnkunnig gestalt i deras krets var Ernst von Salomon (1902-1972). Han hade kämpat mot polacker och bolsjeviker i ett av de många freikorps som bildats i efterkrigstidens kaos, och bland annat arbetat som journalist. Han skrev då för de upproriska, nordtyska böndernas tidskrift och lärde känna deras ledare Claus Heim. Denna rörelse, den såkallade Landvolkbewegung, sågs med positiva ögon även av Ernst Jünger.

von Salomons erfarenheter av bonderörelsen och mellankrigstidens radikala rörelser gav honom ett rikt bakgrundsmaterial när han skrev Die Stadt, publicerad 1932. Boken har nyligen publicerats på engelska under titeln It Cannot Be Stormed, något som får ses som en kulturgärning.

The spiritual capital of a kingdom lies not behind fortresses and cannot be stormed.
– Novalis

Boken följer bonderörelsens framväxt, och krigsveteranen Hans Karl August Iversen (kallad Ive). Iversen tillhör den generation av män som efter kriget har svårt att finna sin plats i det tyska samhället. Ernst Jünger kallade dem ”ryttare utan hästar”, de kunde återfinnas som allt från kriminella eller kommunister till nationalsocialister eller äventyrare (ur ett mer internationellt perspektiv kan man jämföra med den såkallade ”lost generation” som bland annat inbegrep Hemingway). På så vis blir den också en generationsroman. von Salomon tillhörde själv denna hotfulla ”nya klass”, som samtiden hade sådana problem att definiera. Han skriver:

Some said that a new sociological stratum was developing, and they made a fierce attack on its elements, although they never doubted that it was, in any case, doomed to destruction. Clippings from the aspiring proletariat, they said, and the declining middle-class, and found the cause in the overcrowding of the universities, the reduction of the standing army and the increasing lack of opportunity for social climbers, and various other phenomena of this kind.

Man kan alltså även betrakta romanen som en kollektiv berättelse, vars huvudpersoner lika mycket är de nordtyska bönderna, den ”nya klassen” eller hela det splittrade tyska folket, som veteranen och journalisten Ive. Detta bidrar till dess förmåga att fängsla.

De nordtyska böndernas situation efter Versailles visar sig alltmer ohållbar. Skatterna stiger ständigt, och bonde efter bonde tvingas lämna sin mark. Ur detta växer ett missnöje, som gradvis tar sig alltmer kollektiva och militanta former. Bönderna finner kapabla ledare i Claus Heim och Hamkens. Rörelsen behöver dock en egen tidning, och det är då Ives öde knyts till böndernas. Hos de upproriska bönderna ser han den mest revolutionära kraften i efterkrigstidens Tyskland, och samtidigt den rörelse som kan skapa ett helt nytt samhälle. Hans beundran för Heim, den medelålders bonden som är redo att offra allt som aktivist för böndernas sak, är också stor (och smittar av sig under läsningen).

Ive och böndernas historiska roll

Gradvis inser de dock att rörelsen behöver allierade i det tyska samhället, och Ive sänds från landet in till staden. Han söker allierade bland annat bland nationalsocialister och kommunister, och för långa samtal med representanter för olika partier och samhällsgrupper. För Ive är böndernas solidaritet som en grupp något centralt, och det finns tydligt korporatistiska inslag i hans bild av hur det framtida Tyskland kan uppstå som en allians mellan sådana grupper. Samtidigt inser han att det finns en konflikt mellan deras relation till marken, och kapitalismen. Om de vill bevara den relationen måste de alltså bryta med kapitalismen och liberalismen. Samtidigt inser han att det är meningslöst att diskutera det privata ägandets vara eller icke vara, i efterkrigstidens Tyskland är det redan ett minne blott. Skulder, skatter, konkurser et cetera innebär i praktiken att det privata ägandet är en fiktion, och det kan då vara lämpligt att också erkänna och utgå från det.

Samtidigt som man får en fascinerande inblick i Weimarrepubliken erbjuder von Salomon också spännande möten mellan olika världsåskådningar. Weimar ger ett starkt intryck av att vara havande med en ny värld, och en ny filosofi, och de olika personer Ive stöter på kämpar mödosamt för att kunna identifiera detta nya. Den tysk-judiske Dr Schaffer gör det medvetna valet att bli tysk nationalist, bland annat på grund av den tyska nationens höga grad av universalitet (”what is German?” frågar han Ive efter en av deras samtal). Urkraften Hinnerk, på många vis Ives alter ego, rör sig bland både nationalsocialister och kommunister och talar om den nya generationens delade egenskaper. Den gamle vapenbrodern Brodermann har istället blivit en del av det system flera av huvudpersonerna hatar, och menar att det är på så vis han bäst kan tjäna Tysklands intressen. Ive själv rör sig mot en romantisk uppfattning av det tyska, en uppfattning som explicit vänder sig mot Väst och borgarklassen. Ive förklarar sin position:

With us, as with the rest of the world, the important thing is to break the supremacy of the bourgeoisie. With us, even more than with the rest of the world, it is plain that the supremacy of the bourgeoisie, in the form it has assumed, is not German, but Western, so that the Revolution against the bourgeoisie is a German Revolution… the task lies in the hands of the revolutionaries and in no one else’s; in the hands of those who have already perfected the revolution in themselves – and not before, for what is the good of being armed to the teeth if we are not armed to the heart?.. for me it is with the farmers… the farming community contains the only natural form of organised society, and, therefore, so long as we are seeking these forms, it muste be a stimulus and a pattern.

Både som idé- och generationsroman är det alltså en spännande och värdefull bok. Samtidigt känner man igen den lätt distanserade, vagt nihilistiska berättarstilen hos von Salomon, något som också bidrar till upplevelsen. It Cannot Be Stormed är kort sagt en bok var och en som är intresserad av mellankrigstiden och den konservativa revolutionen bör bekanta sig med. Den finns bland annat hos Arktos Förlag här: It Cannot Be Stormed

Relaterat

Ernst von Salomon – Der Fragebogen
Revolutionären Ernst Jünger
Friedrich Hielscher
Karl Paetel och den socialrevolutionära nationalismen

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.