Många förknippar idag den radikala högern med en stark stat och en hög grad av ofrihet och tvång. Sådan är dock inte verkligheten, vilket bland annat Julius Evola och Alain de Benoist visat med sin kritik av den totalitära staten. Ett intressant exempel på kopplingen mellan frihet och radikal höger ges av den tyske tänkaren Karlheinz Weissmann i artikeln Right-Wing Anarchism.

In whichever form right-wing anarchism appears, it is always driven by a feeling of decadence, by a distaste for the age of masses and for intellectual conformism. The relation to the political is not uniform; however, not rarely does the aloofness revolve into activism.
– Weissmann

Weissmann beskriver där hur det under exceptionella historiska omständigheter kunnat uppstå en ”anarkism från höger”. Han nämner Ernst Jünger, som av Heidegren ihop med bland annat Ernst von Salomon och Friedrich Hielscher beskrivs i Preussiska anarkister. Dessa nationalrevolutionärers upplevelser i Weimarrepubliken överensstämmer väl med Weissmanns beskrivning av en känsla av ”dekadens och förakt för massans tidevarv”. Den äldre Jünger kom också, inspirerad av individual-anarkisten Max Stirner, att utveckla anarken som ett alternativ för den differentierade individen i massans tidsålder. Kopplingen är här stark till den apoliteia Julius Evola beskriver som ett alternativ för en människotyp i vår tid.

Celine, Bessy och Bebert i Danmark

The refusal of current ethical hierarchies, the readiness to be “unfit, in the deepest sense of the word, to live" (Flaubert), reveal the dandy’s common points of reference with anarchism; his studied emotional coldness, his pride, and his appreciation of fine tailoring and manners, as well as the claim to constitute “a new kind of aristocracy" (Charles Baudelaire), represent the proximity of the dandy to the political right.
– Weissmann

Samtidigt ser Weissmann dandyn som typ som potentiellt nära en anarchisme de droite. Han noterar också att flera av dekadenterna senare kom att närma sig den radikala högern, från Stefan George till d’Annunzio. Även idag ser vi liknande tendenser, där en liten men betydelsefull grupp av nonkonformister och elitister med rötter i subkulturer som goth och neofolk ofta upptäcker en affinitet med den estetik och individualism som också hör radikalhögern till.

Sammantaget är det alltså en intressant artikel Weissmann skrivit. Högeranarkismen torde aldrig vara en angelägenhet för mer än en liten skara människor, särskilt i vår tid då högerradikala idéer åter har potential för reell samhällspåverkan. Men för den lilla skaran ger Weissmann flera tips på historiska gestalter att närmare studera, från Celine och de Gobineau till Nicolás Gómez Dávila och Günter Maschke. Man kan också notera att den historiska högeranarkismen antyder en beröringspunkt mellan den högerradikala traditionen och sådana anarkister och klassiska liberaler som börjar inse sina respektive traditioners begränsningar. Weissmanns artikel återfinns här: Right-Wing Anarchism

Relaterat

Robert Steuckers – Reflections on the Aesthetic & Literary Figure of the Dandy
Tom Sunic – Louis-Ferdinand Céline – An Anarcho-Nationalist

d’Annunzio – Den döda staden
Nicolás Gómez Dávila
Hans-Hermann Hoppe och demokratin

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.