Få personer demonstrerar affiniteten mellan en Ny Höger och en genuin vänster lika väl som den tyske historikern, samhällskritikern och idrottsforskaren Henning Eichberg. Född 1942 i Schlesien har Eichberg levt ett händelserikt liv. Som ung var han medlem i Deutsch-Soziale Union och Legion Europa, under 1960-talet kom han genom tidskriften Nation Europa i kontakt med den Nya Högern. Han betraktas som mannen bakom termen etnopluralism, och var under 1970-talet en av de ledande företrädarna för den tyska nya högern. Samtidigt gjorde han en akademisk karriär.

Eichberg kom gradvis att omvärdera en del av sina tidigare ståndpunkter, och närmade sig en ekologisk och anti-imperialistisk vänster. När den tyska vänstern under 1970-talet förde en diskussion om den nationella frågan var han en av deltagarna, med inlägg i både marxistiska och anarkistiska tidskrifter. I diskussion med Rudi Dutschke förde han fram tesen att ”National ist Revolutionär”. Kopplingen till den tyska nationalrevolutionära strömning som vill vara både höger och vänster, liksom den strategi som under namnet Querfront söker allianser mellan båda dessa läger, är alltså tydlig. Eichberg har, i etnopluralistisk anda, också vistats i både Indonesien och Libyen, och verkat aktivt för en reell avkolonisering.

”Volksstimme”, ”Volkswille”, ”Volkszeitung”, ”Volksstaat”, ”Volkspresse” und ”Volksfreund” oder auch einfach ”Das Volk” – so hiessen klassische Zeitungen der Linken. Haus des Volkes, Volksdemokratie, Volkssolidarität, Volkskammer – ”Dem Volke dienen”, ”Sieg im Volkskrieg”, ”people’s liberation” – Volk war stets ein Grundbegriff der Linken. Aber Sozialisten entwickelten bislang allenfalls Klassentheorien, keine Volkstheorie. In lichtesten Augenblicken sprach man vom ”eigenen Weg jeden Volkes zum Sozialismus”.
– Eichberg

1982 flyttade Eichberg till Danmark, där han idag verkar akademiskt och är kulturpolitisk rådgivare till den danska motsvarigheten till Vänsterpartiet; Socialistisk Folkeparti (partiet har dock en något annan idéhistorisk bakgrund). Han är en av de mer kända idrottsforskarna, och har utvecklat en egen teori kring kopplingen mellan idrott och demokrati. Han har också varit involverad i flera konflikter med borgerliga regeringar, då han menar att deras kulturpolitik lämnat mycket övrigt att önska. Samtidigt har det hela tiden funnits ”antifascistiska” röster som ifrågasatt om Eichberg verkligen lämnat den nya högern bakom sig, och hävdat att hans nya akademiska och politiska kopplingar i själva verket är en form av infiltration.

När man följer Eichbergs senare skrifter kan hans position på många sätt betraktas som en syntes av både höger och vänster. Han jämförs ofta med Frankfurtskolan, Norbert Elias och Michel Foucault, men citerar lika gärna Arnold Gehlen, Herder, Grundtvig, Buber och Helmuth Plessner. När han i sin forskning betonar att människan är ett kroppsligt väsen kan det också ses som en reaktion mot den dualism som med rötter bland annat i Sokrates försökt skilja på kropp och själ. Han ser både idrott och demokrati som exempel på människor i rörelse, ”folkrörelser”.

Folksteori

Wer von den Völkern nicht reden will, sollte von den Menschen schweigen.
– Eichberg

Var och en med kännedom om den Nya Högern känner också igen sig i Eichbergs betoning av begreppet folk som en utgångspunkt för att förstå samhället. Han noterar att folket som begrepp varken hör staten eller marknaden till, utan en tredje sfär (det civila samhället, ”en värld av självorganisering och frivillighet”). Likaså noterar han den starka kopplingen mellan folket och demokratin, och kritiserar den liberala viljan att se demokratins beståndsdelar som ”individer”. En verklig demokrati är ett folk, ett ”vi”, som agerar tillsammans. Eichberg tar också upp relationen mellan folk och identitet, och tar explicit upp rätten till särart i en kritik både av elitprojekt och globalisering. Samtidigt varnar han för rasistiska ideologier, och menar att folkets psykologi inte utesluter neuroser och ångest. Hans folksteori kan alltså ha värdefulla inslag både för höger och vänster. Den är mer inkluderande och föränderlig än exempelvis en rent etnisk modell, men kopplingen mellan folk och demokrati är av intresse även för etniskt inriktade. Värt att nämna är också att Eichbergs fokus på annat än klass inte är något unikt i vänsterns historia, både ”nationalkommunister” som Sultan Galiev och socialister med fokus på samhälle och nation som potentiella subjekt har varit relativt vanliga (som Piccone och Camatte). Eichberg har sannolikt i hög grad här påverkats av sina kontakter med befrielserörelser i Tredje världen, för vilka ett eller annat folk ofta stått i centrum.

Trialektik

Med de Benoists teorier om grupper, erkännande och den nya sociala frågan i åtanke kan också Eichbergs ”trialektik” vara intressant. Han menar här att två begrepp inte är nog för att förstå samhället, man behöver tre. Mot marknaden och staten ställer han således det civila samhället, den sfär där folk och identitet hör hemma. I valet mellan frihet, jämlikhet och broderskap glömmer vi ofta av den tredje polen, och den trängs därför också ofta tillbaka av staten och marknaden.

Eichberg är därför intresserad av sådant som folkrörelser och gräsrotsrörelser, exempelvis den danska traditionen av folkhögskolor och oberoende idrottsföreningar. Han talar här i högerradikal tradition om en dansk Sonderweg, en egen väg danskarna valde mellan stat och marknad (representerad bland annat av Grundtvig och romantisk populism). Detta synsätt är också grunden i hans konflikt med borgerlig kultur- och idrottspolitik, då han vill fördjupa sådana typer av deltagardemokrati och bedriva en genuin kulturkamp.

Idrottsforskning

Dansk idrætshistorie vidner om noget ret enestående. Den svensk-lingske gymnastik blev i Danmark til en folkelig bevægelse på grundlag af frivillige lokale foreninger. Det ser så enkelt og selvfølgeligt ud, når vi følger bevægelsens indre-danske logik. Men det er slet ikke selvfølgeligt, når vi sammenligner internationalt. I andre lande herunder i selve Sverige blev den lingske gymnastik snarere set som disciplineringsinstrument eller eksercits; den var her organiseret gennem militær, skoler eller private institutter. I den dansk-folkelige gymnastik indgik de lingske øvelser derimod fra 1800-tallets slutning i en sammenhæng med folkelig fest og sang. Overordnet blev den gymnastiske bevægelsespraksis del af et politisk-kulturelt projekt bøndernes sociale frigørelse, demokratisk selvbestemmelse og nationalromantisk identitetsmarkering.
– Eichberg

I sin idrottsforskning har Eichberg använt dels sin teori om människan som en kropp i rörelse, dels sin trialektiska metod. Han skiljer exempelvis mellan folklig idrott, och idrott som koloniserats av marknadens och statens logik.

Som idrottsforskare för han också tankarna till musikteoretikern Attali. Där Attali menade att förändringar i musiken förebådar förändringar i samhället, menar Eichberg att förändringar i idrotten och kroppskulturen ofta föregår förändringar i bland annat ekonomin. Samtidigt kopplar han sin syn på demokrati och identitet till de olika former av idrott som finns.

Här menar Eichberg att marknadens och statens logik kan påverka idrotten i för hög grad, vilket gör att idrottens koppling till demokrati och identitet hotas. Ett exempel på detta skulle kunna vara den moderna förändringen av läktarkulturen som bekämpas under motton som ”nej till den moderna fotbollen”. Marknaden har här brutit det organiska bandet mellan lag och supportrar och försöker reducera supportern till konsument, vilket föder olika reaktioner.

Sammantaget är det alltså tydligt att Eichberg behållit många begrepp och intresseområden från sin tid i den Nya Högern. Han är inte ointresserad av klass och genus, men den bestående behållningen är hans folksteori, hans rörelseteori, och hans kritik av elitprojekt, individualism, marknadskrafter och globalisering som hotar det civila samhället med dess identiteter och demokrati. Här antyder han också beröringspunkter mellan Ny Höger och ärligt menad vänster, och erbjuder möjliga intresseområden för den som befinner sig i en akademisk karriär. Eichberg förefaller sakna intresse för det sakrala, men är i övrigt på många sätt av intresse.

Det finns en del texter av och om Eichberg på internet:

“Fit for Consumption" about the social production of the individual

Arbeitsthesen zu einer humanwissenschaftlichen Volkstheorie

Sport, study of culture, critique of society

Bevægelsesantropologi – om forskning mellem akademisk faglighed, projektkultur og kulturkamp

Hen imod sportens enhedsparti? Et tilbageblik på demokratiets fremtid

Artiklar på Idrottsforum.org

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.